Svenska
Gamereactor
recensioner
Xenoblade Chronicles 2

Xenoblade Chronicles 2

Kan ett ultraklassiskt och tradionellt japanskt rollspel verkligen fungera på Nintendo Switch år 2017?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det ska sägas på en gång, det var många, många, många (och långa) år sedan jag verkligen spelade japanska rollspel på riktigt. Då jag verkligen missbrukade alla titlar som släpptes. Final Fantasy, Chrono Trigger, Fire Emblem och så vidare var min absoluta favoritgenre, där i min ungdom. Hur jag hamnade snett vet jag inte riktigt men idag uppskattar jag spel som The Witcher 3: Wild Hunt, Mass Effect och Dragon Age: Origins mer. Jag gillade förvisso Final Fantasy XV, Blue Dragon på Xbox 360 (minns du det?) och I Am Setsuna men med handen på hjärtat medger jag att jag inte alls har samma koll på den något döende genren idag som jag en gång hade.

Jag spelade däremot Xenoblade Chronicles X till Nintendo Wii U som det sista spelet innan jag packade undan konsolen, och jag gillade det, väldigt mycket. När veckorna drog ihop sig och Xenoblade Chronicles 2 var på ingång till redaktionen passade jag på att nalla spelet medan Jonas Mäki och Fredrik Säfström snopet tittade på min ryggtavla när jag sprang för glatta livet för att komma hem och påbörja det bombastiska, ultrajapanska, äventyret. Nu, efter två veckor och åtskilliga timmar investerade är jag redo att samla mina intryck och berätta varför du bör ha den här uppföljaren i din spelsamling.

Xenoblade Chronicles 2
Spelvärlden är lika fantastiskt inbjudande som den är massiv.

Xenoblade Chronicles 2 är precis allt du kan förvänta dig av ett japanskt rollspel. Det är exakt allt vad ett japanskt rollspel är och alltid har varit. I början av äventyret hade jag lika gärna kunnat vara skickad tillbaka en sisådär 15 år i tiden och suttit i mitt pojkrum framför ett Playstation. Så känns det, och med menar jag inte på några sätt i en dålig bemärkelse. De Monolith Soft har gjort (igen) är att anamma precis allt som fans av genren älskar och pulat in det i ett spel som är större och proppat med mer innehåll än någonting annat i år. Du vet, när det faktiskt fanns över 100 timmar av spelbart material på skivan eller kassetten och mikrotransaktioner eller nedladdningsbart material kändes lika exotiskt som en weekendresa till månen.

Detta är en annons:

Berättelsen handlar om den unga Rex med byxor lika stora som hans attityd. Han jobbar och sliter för brödfödan och bor spartanskt på sin Titan (en jättestor varelse som kan prata och heter Gramps) och han verkar lycklig. På klassiska manér blir dock Rex indragen i någonting som ska visa sig vara betydlig större än vad någon hade kunnat ana och ett par timmar senare står jag framför ett äventyr vars bredd är helt och hållet gastkramande. Alrest, som världen heter, är täckt med ett hav av moln. Invånarna har bosatt sig på diverse olika jättestora djur (de redan nämnda titanerna) och kan resa mellan olika städer med hjälp av mindre titaner. Tidigt i spelet träffar Rex en tjej som heter Pyra (klädd i kortkort byxa och gigantisk byst), hon är en så kallad "Blade" (mer om det senare) och tillsammans ska de rädda den döende världen genom att ta sig till Elysium, paradiset, och på vägen träffar de givetvis på fler karaktärer och följeslagare.

Storyn är, som du kanske märker, en rätt vanlig företeelse och någonting som jag inte hade haft överseende med om det inte vore för den underbara samlingen av karaktärer genom spelet. Narrativt fungerar Xenoblade Chronicles 2 nästa perfekt på just den punkten, det finns gott om mellansekvenser och massvis med dialog mellan Rex och Pyra som fungerar ypperligt för att göra en rätt trist historia riktigt intressant. När den lille tjocka krabaten Tora bygger sin egen robot-Blade och berättar med knackig grammatik att den ska heta Poppi går det inte att hålla sig för skratt längre. Även om det kan bli något för tungt med anime ibland kan jag inte göra annat än att falla pladask för hela ensemblen av karaktärer som alla verkligen sprudlar av sina egna känslor och motiv till varför de följer med på resan. Det är många och långa mellansekvenser som utvecklar berättelsen och karaktärerna och innan jag vet ordet av det märker jag att jag faktiskt bryr mig djupt om relationerna som utspelas. På vissa specifika punkter får jag även göra val som kan stärka bandet mellan mig och min Blade och ju starkare band desto mer fördelar.

Xenoblade Chronicles 2
Karaktärerna har alla färgstarka personligheter och bidrar på olika sätt med att skapa en härlig äventyrskänsla.

Alrest som värld är ingenting annat än spektakulär. På (eller i) de olika titanerna finns det massor och åter massor att upptäcka, göra, slå på och skratta åt. Varje värld känns unik och det går att förlora timmar på att bara utforska utan ett egentligt slutgiltigt mål. Det som gör det hela extra intressant är att det inte bar är att kuta iväg hux flux och tro att man ska kunna utforska en hel titan i ett nafs. Det finns massvis med komplicerade mekaniker som du måste ha i åtanke. Vissa partymedlemmar behövs för att utföra vissa moment och det gäller att hålla koll på hur högt eller lågt molnhavet står för att kunna utforska vissa specifika delar. En annan sak som verkligen imponerar på de här platserna är det otroligt rika djurlivet och variationen det medför.

Detta är en annons:

Redan första gången jag når ett öppet folk och springer så fotsulorna värker stöter jag på fiender av olika varianter och framförallt olika nivåer. Det är inte omöjligt att springa på en fiende som är tiotals nivåer över din egen och det blir fördelaktigt att försöka undvika besten snarare än att slåss med risk för att bli dödad på ett endaste slag. Hela spelvärlden känns verkligen skapad med eftertanke och det känns som att vartenda grässtrå som placerats ut är för att en designer ville ha det så och ingenting annat. Det gör såklart att det blir oerhört enkelt att helt tappa bort sig i skönheten jag kommer på mig själv med att försöka vrida spelets kamera så jag kan inspektera saker närmare mer än en gång under mina timmar med spelet.

Det finns massor och åter massor att se och upptäcka i Alrest och är du inte sugen på att följa spelets huvud- eller sidouppdrag kan du ägna dig åt att fiska efter prylar med gigantiska krokar eller hjälpa till att utveckla olika städer för att sedan skörda nya och oanade fördelar. Mängden olika mekaniker, butiker, prylar och sidouppdrag kan vara lite läskigt till en början men flytet sabbas aldrig och vill du bara uppleva berättelsen är det inga som helst problem att bara göra det. Visst kan sidouppdragen tendera att bli lite väl onlinerollspelsaktiga ibland men det är inte dåliga och visst finns det höjdpunkter även här.

Xenoblade Chronicles 2
Striderna ser röriga ut men efter du har fått kläm på dem är det roliga och tillfredsställande.

Grundstommen i Xenoblade Chronicles 2 utgörs av, förutom en snitslad och påträngande berättelse och enorm en enorm spelvärld, striderna och de är absolut ingenting annat än fantastiska. Har du spelat det första spelet eller avstickaren X kommer du garanterat känna igen dig, även om mycket här är nytt. Hela dynamiken (som även är viktig för spelets story) är att Blades, som är en livsform skapad av Core Crystals, knyter an till en person, en Driver, och förser honom eller henne med vapen. Jag inser att det låter oerhört komplicerat när jag berättar om det men det är egentligen rätt enkelt. För att kunna slåss behöver man en Blade vid sin sida. Pyra är Rex huvudsakliga Blade i Xenoblade Chronicles 2. Blades kommer dock i många olika former och genom spelet kan du med enkelhet komplettera din spelstil med någon annan än Pyra, även om hon fortfarande kommer att ha en viktig del i berättelsen.

Själva stridssystemet är upplagt som ett onlinerollspel där Rex attackerar fiender du siktar på automatiskt. Varje Blade kommer med någon form av elementtyp (Eld, vind, vatten och så vidare) och ett gäng specialattacker som kan användas när de har laddats upp. Placering och tajming är också två aspekter som är otroligt viktiga och genom att bemästra det till perfektion kommer vara skillnaden mellan liv och död i många scenarion. Under spelets strider kommer du även kunna utföra synergi-attacker med dina partymedlemmar när vissa kriterier har uppfyllts och Arts-systemet finns med även denna gång. Genom att hålla sig nära sin Blade i strid blir attackerna mer effektiva och genom att utveckla bandet mellan karaktärer blir de som sagt bättre och mer effektiva. Det är tillräckligt enkelt att överblicka och sätta sig in i snabbt men för att verkligen bemästra det djupa stridssystemets olika delar kommer det krävas koncentration och flera timmars spelande.

Du behöver dock inte oroa dig för Monolith Soft vet att spelet är proppat med komplicerade mekaniker och bjuder på en tutorial som heter duga och lite till. Det är faktiskt extremt till den milda grad att det även blir min största minuspunkten med spelet. Förstå mig korrekt här, en tutorial behövs verkligen i det här spelet, men när jag har spelat tio timmar och är inne på kapitel tre utan att kunna allt känns det som om det aldrig riktigt startar heller. Spelet säger till och med saker i stil med "Sen har vi det här systemet, men det kommer vi berätta om lite senare". Jag förstår varför men jag kan inte påstå att jag gillar det.

Xenoblade Chronicles 2
Xenoblade Chronicles 2 är ett av de bästa spelen till Nintendo Switch och du borde verkligen spela det.

Det audiovisuella är en fröjd, både sett till ljud, musik, design och grafik. Visst, Xenoblade Chronicles 2 är inte direkt toksnyggt men det är storskaligt på ett sätt som ändå kan imponera under rätt förutsättningar. Här finns massivt varierande omgivningar som är proppade med liv och rörelse, snygga vädereffekter och en dag- och nattcykel som skänker ytterligare djup till världen tillsammans med de sprudlande städerna med invånare, butiker och detaljer imponerar. Visst kan bilduppdateringen hamna lite under satta mål när det blir tillräckligt hektiskt, men det var ingenting som störde mig märkbar. Det är även riktigt häftigt att spela det i bärbart läge och tanken på att ha ett 100 timmar långt rollspel av den här kalibern i fickan när jag åker tunnelbana är makalös med brasklappen att det tyvärr är riktigt lågupplöst i bärbart läge. Designen, även om den är klassisk på många sätt och vis, lyckas ändå göra att världen känns unik. Alla fiender, monster och partymedlemmar är distinkta och känns lätt igen och de olika titanerna är alla en fröjd att besöka.

Den största behållningen med ljudet är musiken, för mig. Här snackar vi utmärkt komponerande stycken när jag springer över öppna fält blandade med pampig stridsmusik när jag dänger bossar. Det blandas med avskalade melodier när tempot sänks och känslomässiga toner under de viktiga mellansekvenserna. Eftersom det är så pass styrt av sin berättelse kan du räkna med flertalet timmar av dialoger och röstskådespelet (det engelska) är faktiskt helt okej. Visst är det sådär överdrivet, flamsigt och japanskt skrivet men det fungerar. Tyvärr har jag inte lyckats hitta något sätt att ställa om språket för den som vill det. Det lustiga är att dialekterna som används i spelet varierar från amerikanska till djup kymriska och precis allting du kan tänka dig där i mellan.

Om jag skulle sammanfatta vad jag tycker om Xenoblade Chronicles 2 skulle jag säga att det är ett gammalt japanskt rollspel som ändå känns nytt och fräscht. Upptäckarlusten är total, världen underbart komplex och häpnadsväckande, berättelsen är välgjord och karaktärerna riktigt intressanta. Det var länge sedan jag blev såhär indragen i ett äventyr av det här slaget och 100 timmars speltid känns nästan som ingenting, det finns alltid något nytt att göra eller något hemligt att upptäcka. Jag vet att mängden storspel på Nintendo Switch det här året är många men Xenoblade Chronicles 2 borde verkligen (verkligen) ligga i din samling om du gillar genren eller som mig, har gillat genren förut. Det är faktiskt så bra.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Fantastiska karaktärer, enormt expansiv spelvärld, djupt stridssystem, varierade fiender, framkallar härlig äventyrslust, välgjord musik
-
Något lågupplöst i bärbart läge
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Krysslåda
    Jag är ungefär 45 timmar in i spelet och tycker det än så länge är ett bra spel. Många vackra och mysiga miljöer, vacker musik, roliga och... 8/10
  • Ian_Brown
    Spelet är perfekt. Jag får Final Fantasy VII vibbar. Jag får Xenoblade Chronicles känsla Jag är helt i extaaaaaaaaaaaaaaas! Köp!!! Spelet är... 10/10

Relaterade texter

Xenoblade Chronicles 2Score

Xenoblade Chronicles 2

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

Kan ett ultraklassiskt och tradionellt japanskt rollspel verkligen fungera på Nintendo Switch år 2017?

6
Monolith vill göra fler Xenoblade-spel

Monolith vill göra fler Xenoblade-spel

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Xenoblade Chronicles 2 släpptes sent förra året till Switch och vi älskade det. Lyckligtvis verkar det inte heller vara det sista äventyret i serien, för via Reddit (från...



Loading next content