Svenska
Gamereactor
recensioner
Agents of Mayhem

Agents of Mayhem

Volitions explosiva humortrend fortsätter med Agents of Mayhem. Adam har satt betyg.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är ganska uppfriskande när man trillar över ett spel som lämnar en kluven och osäker på vilket betyg som ska delas ut. Fördelar och nackdelar måste alla radas upp, vägas, jämföras och funderas över. Att resonera med sig själv är roligt och mycket grubblande har det blivit de senaste dygnen. Agents of Mayhem börjar riktigt dåligt med en första timme så visuellt steril och nästan humorlös att jag var nära på att ge upp helt och hållet. Men efter en miserabelt tråkig introduktion så började spelet sakta lösa upp min irritation för att visa var studions sanna prioritering legat under utvecklingsprocessen.

Agents of Mayhem börjar snabbt med att etablera vad det är. "Mayhem" är en paramilitär G.I. Joe-pastisch vars jobbar med att bekämpa superskurkar världen över. Våra tre första agenter; Actionstjärnan Hollywood, före detta luftpiraten Fortune och den robuste sjömannen Hardtack skickas till Seoul, Sydkorea, för att infiltrera Doctor Babylons hemliga bas och sätta stopp för hans ondskefulla planer. Vi introduceras lite till karaktärernas olikheter och unika förmågor. Hardtack har ett spjut som kan teleportera en fiende framför honom så hans hagelgevär enkelt kan likvidera denna och Fortune kan skicka ut en liten drönare som bedövar motståndare. Dessa tre kämpar sig genom den fruktansvärt tråkiga basen med humor jag som bäst skulle kalla för ett rumsrent Team America, trots användandet av svordomar.

Agents of Mayhem
Likt Pokémon så går ens agenter upp i nivå och får nya uppgraderingar ju mer de används

Men som med alla klassiska superskurkar så lyckas Doctor Babylon smita och resten av spelet går ut på att försöka luska fram vad han planerar och krossa hans armé av skurkar; Legion. Efter detta så får vi ta del av den öppna världen och introduceras till den. Det är ingen överväldigande stor värld vilket jag ändå uppskattar. Seoul är inte en direkt karismatisk stad eller ens särskilt detaljerad utöver sin futuristiska och asiatiska stil. Faktum är att den påminner mig väldigt mycket om Crackdown både i hur den är byggd och grafiskt. Agents of Mayhem försöker sig på en liknande tecknad stil och byggnaderna agerar mer som plattformshinder snarare än att försöka emulera en faktisk värld. Efter några tråkiga uppdrag på ytan så får vi äntligen lite mer fria tyglar och får låsa upp mer agenter.

Detta är en annons:

Det finns lite mer än ett dussin olika agenter att låsa upp och alla dessa är överraskande unika i personlighet och förmågor i allt från attacker till hur de kan hoppa. Vi kan ha tre av dessa med oss varje gång och kan enkelt växla mellan dessa. Detta gör att vi enkelt kan välja en spelstil som passar oss, vare sig det kan vara dödlig kvickhet med pilbågskytten Rama och ninjan Scheherazade med extra eldgivning från drillsergeanten Braddock (mitt personliga val) eller kanske fullt ös med den ryska isjätten Yeti, den ovan nämnda Hardtack och minigunbestyckade rullskridskoåkaren Daisy. Det finns variation här och vissa strider är faktiskt engagerande när jag växlar mellan min samling agenter och håller mig rörlig.

Agents of Mayhem
Mellansekvenserna är tecknade och kan variera stort i kvalitet

Strider och uppdragsdesignen är dock spelets största svaghet. Det tar ett litet tag innan vi får ett utökat utbud av fiendesoldater att bekämpa, där deras olika stilar och attacker faktiskt tvingar oss ha koll på vad som händer. De slutar dock aldrig vara fruktansvärt anonyma. Robotar, heltäckta fiendesoldater av olika slag och liknande har ingen direkt personlighet utöver de små kommentarer de kanske spottar ur sig beroende på vilka agenter vi har med oss. Det stora skurkgalleriet är dock aningen mer underhållande, där jag inte tänker avslöja för mycket utöver att en bosstrid är när jag rusar in och avbryter ett bröllop mellan en enorm cyborg och hans älskade digitala K-popstjärna. Det finns humor och kreativitet gömt i spelet, även om det är ganska lågmält jämfört med vad man är van vid från Volitions Saint's Row-titlar.

Uppdragsdesignen är dock utan tvekan spelets största bov. Den känns ibland som Destinys mörkaste delar där det ofta handlar om att förstöra föremål, överlev vågor av fiender eller hacka datorer. Det är för sällan jag känner att det jag gör är intressant, speciellt med spelets sidouppdrag som ofta bara är samma sak om och om igen med aningen ny kontext. De allra värsta är när vi återvänder ner till Legions oerhört tråkiga och återanvända hemliga baser som finns här och var under Seoul. Dock så ska många av sidouppdragen, de som inte bara är småsaker strödda över kartan, ändå ha en liten tumme upp då de flesta ändå hjälper till med att utveckla och berätta mer om mina agenters motivation och bakgrundshistoria. Men efter ett dussin timmar in så kan jag inte sluta tänka på att jag spelar allt så automatiserat och stunderna mer variation är aningen för utspridda för att underhålla mig. Om kontrollerna inte var så stabila och karaktärerna så definierade hade jag inte fortsatt spela.

Detta är en annons:
Agents of Mayhem
Agents of MayhemAgents of Mayhem
Det finns gott om både stora och små uppgraderingar för ens agenter

Jag är mest förundrad över spelets existens för det känns som att det saknas komponenter till det. Om jag inte visste bättre så hade jag gissat att spelet var ett skrotat MOBA-spel i stil med Battleborn som sedan bytt riktning till fördel för den ensamma spelare. För utbudet av karaktärer, deras bakgrundshistorier och olika förmågor och superattacker är något jag hade kunnat se i en Overwatch-kopia eller ett rappare Smite. Spelet har inte ens ett samarbetsläge för oss som kanske velat leka med en kompis eller två. Det känns som att något saknas eller inte är exakt som det bör vara. Men det kan också vara en tom önskan från min sida som vill se mer av spelets spelmekanik och ta del av agenterna på roligare sätt.

I slutändan så är jag väl smått likgiltig till spelet och dess existens. Jag älskar karaktärerna och hur de kan konversera med varandra. Jag hade velat se mer spel eller serier med dessa för jag finner deras interaktioner med varandra, om än oftast bara genom röster, fruktansvärt karismatiska. Att uppgradera deras utrustning, modifiera deras attacker, låsa upp alternativa dräkter och gå upp i nivå med dessa som om de vore Pokémon var spelets "hook" för mig. Allt annat var överflödigt i mina ögon. Jag hoppas faktiskt att vi får se ett Agents of Mayhem 2 som kan ta dessa styrkor med sig till ett spel som kanske kan engagera mer med en roligare spelvärld med mer kreativa saker att göra i den.

Agents of Mayhems första två timmar var ren frustration över hur strax under mediokert det var. Men det vann sakta men säkert över mig till att ändå uppskatta det lätt. Det är fortfarande inget jättebra spel men med nobla ambitioner jag kan uppskatta. Jag kan rekommendera spelet för den som kanske vill ha något mer lättsamt jämfört med många andra spel med öppna världar idag, men var då beredd på att det inte direkt revolutionerar sin genre.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Varierade karaktärer, god spelmekanik, lagom längd
-
Banal uppdragsdesign, ointressant spelvärld, horribel start
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Det här spelet är så konstigt att jag inte vet var jag ska börja. Det är som om studion bakom Saints Row tagit Saints Row och plockat bort allt som var bra med de spelen. Det som blivit kvar är en slapp historia med numer städad humor och en ny samling karaktärer som försöker för mycket och i slutändan mestadels bara blir larviga. Uppdragen är dessutom enformiga, buggarna många och spelvärlden ointressant. Jag gillar grafiken, dock. Och musiken. 4/10

Relaterade texter

1
Agents of MayhemScore

Agents of Mayhem

RECENSION. Skrivet av Adam Holmberg

Volitions explosiva humortrend fortsätter med Agents of Mayhem. Adam har satt betyg.



Loading next content