Asterix och Lucky Luke i all ära, men seriealbumen med Blårockarna var en favorit för mig som onsuten yngling. Den belgiska serien om det amerikanska inbördeskriget var spännande, rolig, vältecknad och faktiskt lite av en historielektion, och när jag under denna tid insåg att nordstatarnas äventyr även fanns i spelform blev jag förstås överlycklig. North & South spelades till vansinne med min kompis som ägde en Amiga 500, och tvåspelarläget erbjöd många episka krig.
I The Bluecoats - North & South, nyversionen av det klassiska spelet befinner vi oss i Nordamerika, april 1861. Som den pampiga inledningstexten berättar har sydstatarna tagit över Fort Sumter och såväl blå- som grårockar samordnar sina trupper. Chanserna till seger är ungefär lika stora för bägge sidor. Allt är möjligt.
Den huvudsakliga spelplanen, kartan av den härjade kontinenten, ändras aldrig men känns ändå levande och humoristisk. Vid sidan av kartan står en indian och spanar, och längre söderut ligger en mexikan och sussar under en siesta. Med jämna mellanrum vaknar dessa herrar dock upp och slänger tomahawker respektive bomber mot kartan, vilket eliminerar en blå- eller grårock.
Utöver detta finns en storm som driver omkring bland rutorna och tvingar trupperna att stå över ett kast. Den som kontrollerar hamnen får förstärkningar med jämna mellanrum och det gäller också att hålla koll på tågsträckorna för att få in fler pengasäckar till krigskassan.
När du flyttar dina enheter till en motståndares ruta förflyttas du till ett slagfält, där du får styra individuella trupper - infanteri, kavalleri och artilleri. De sistnämnda är de starkaste och kan med ett par skott förinta halvdussinet soldater, medans infanteriet fungerar mest som kanonmat. Överlag gäller principen att den med störst krigshär vinner, så någon direkt utmaning utöver att vara normalt snabb i fingrarna finns ej.
Andra actionsekvenser dyker upp när du tar över ett fort eller kapar ett tåg, och de här sekvenserna upplevde jag som tioåring som grädden på moset. 20 år senare känns de väldigt simpla; enkelt duttande på touchskärmen som blir gammalt efter tredje gången man testat.
Här finns en oförlåtlig miss, som drar ned betyget rejält: det finns inget multiplayerläge. Redan för 20 år sedan kändes det ganska meningslöst att se rockarna drabba samman när den ena sidan var datorstyrd, och i dessa dagar känns det fort meningslöst att spela själv. Att kunna spela online, eller åtminstone kunna skicka sin Ipad mellan två spelare, skulle förstås ha varit första prioritet för utvecklaren Anuman.
The Bluecoats - North & South blir mest en nostalgisk upplevelse för mig, men inte mycket till spelmässig underhållning. Visst kan det vara kul att försöka knäcka datorn på den tuffaste svårighetsgraden, visst är grafiken charmig, och visst är 22 kronor överkomligt. Men utan multiplayer tröttnar jag fort och börjar rota fram mina seriealbum i stället.