Strafe

Pixel Titans titel Strafe fick oss att bli intresserade redan innan lanseringen, och det av flera anledningar. Främst för att det är en hyllning till klassiska shooters som Quake, men även tack vare de sanslösa mängder blod som sprutar ur fienderna när de peppras fulla med pixliga kulor. Storyn i spelet är minimal och i stora drag helt oviktig, men du är hur som helst ute efter värdefullt material och reser till galaxens mest avlägsna delar för att hitta det. Mer specifikt handlar det om rymdskeppet Icarus, vilket dock är fullt av mordiska monster och robotar. Ditt jobb blir att både hålla sig vid liv och hitta material.

Banorna slumpas fram, så varje spelad runda kommer vara unik, med en imponerande variation där det vankas allt från rum fyllda med grönt slime till trånga korridorer där du måste peppra för ditt liv. Det visuella är däremot inte lika varierat och även om det finns ett antal olika banor så är det mest dunkelt med trista färger. Dessutom är det ett problem att dörrar och hissar liksom smälter in i omgivningarna och väggarna, och det blir därmed onödigt svårt att hitta runt på Icarus.

Det som framför allt hindrar Strafe från att vara den actionpackade och upplevelse som utvecklarna tänkt sig är spridningen av arbetsbänkar och den kostnad de för med sig. Bänkarna gör det möjligt att växla in material mot rustning och ammunition, men de är så sparsamt distribuerade längs banorna att det ofta är förenat med att gå tillbaka långa sträckor snarare än att försöka hitta en ny längre fram i äventyret. Dessutom kostar föremålen så mycket att det är omöjligt att röja hejvilt eftersom du helt enkelt inte tjänar nog för att kunna spela på det sättet. Det reducerar mellan varven Strafe till att försiktigt smyga fram för att kunna bibehålla spillror av ammunition och liv utan att dö.

Utbudet av vapen är lyckligtvis extremt varierat och de går dessutom att uppgraderas. Från start får du välja ett av tre skjutdon, vilka är Railgun, Shotgun och SMG. Du bygger sedan ut dessa och hittar fler puffror. Tar ammunitionen slut kan de såklart också användas som tillhyggen för att drämma till folk med. Utbudet av vapen gör att Strafe känns både fräscht och intressant, då krutpåkarna tvingar dig att variera spelstilen rejält. Hagelbrakaren är såklart menlös på annat än nära håll, medan Railgun skjuter så långsamt att den blir menlös om det kommer för många fiender och attackerar samtidigt. Lite mer tryck i bössorna hade önskats eftersom de nu upplevs som lite fjösiga, men överlag är de underhållande och nog många för att alla ska kunna hitta en favorit.

Föredrar du mer explosiva lösningar så finns även sådant att använda sig av. Det inkluderar tunnor som du kan kasta eller beskjuta, men jag tyckte inte de var så roliga att använda. Explosionerna tycks överlag vara rätt tama och mellan varven upplevde jag det som att fienden bokstavligt talat stod i smällens epicentrum och ändå överlevde. Sägas ska dock att om du får till en riktig lyckträff kan du se fram emot en flodvåg av blod och snusk, men det är inte alls så kraftfullt som jag hade önskat. I ett redan svårt spel som Strafe hade ofta rejäla explosioner för att rensa varit önskvärt.

Svårighetsgraden förvärras av stundtals rysligt risig bandesign. Banorna slumpas nämligen fram så fiffigt att det är lätt att gå vilse samt överraskas av fiender jag helt enkelt inte såg i taket, närliggande rum och liknande. Därför blir det svårt att filtrera och förutspå vad du ska möta härnäst, och konstant vaksamhet krävs. I de fall det finns öppna ytor blir det dock betydligt enklare. Även svårighetsgraden är annars en sådan sak som bidrar till att dra ner tempot på Strafe.

Rent prestandamässigt levererar inte Strafe. Jag har upplevt både problem med kollisionsprogrammeringen (så kallad "clipping") och ojämn bilduppdatering. Sistnämnda inträffar sporadiskt, men genomgående när du går från att lämna en bana till statistisk-skärmen. Bilduppdateringen dyker då så saftigt att jag mellan varven trott att spelet faktiskt kraschat.

Avsikten är såklart att det här ska vara ett svårt spel, men jag upplevde det för ofta som direkt obstinat genom att förvägra mig som spelare de resurser jag behöver. Detta är en frustrerande del av Strafe och gör spelets tempo till något negativt. Trots det finns en hel del underhållning att hämta och det är roligt att peppra fiender och elegant dansa runt dem. De som gillar Quake kommer tveklöst trivas. Jag önskar dock ändå att det hade polerats mer så jag kunde ha fått slippa hackande bilduppdatering, trista färger och de ibland ogenomtänkta spelmässiga bristerna.