Watch Dogs 2: No Compromise

Watch Dogs 2 är inte ett spel som är främmande för sex och i det första uppdraget i det nya nedladdningsbara materialet No Compromise, kallat Moscow Gambit, är det tillbaka. Här får vi nämligen se en extravagant sida av porrindustrin och med det menar jag att det är robotar inblandade (fråga inte). Det är en utomordentlig inledningssektion som är både intressant och rolig men efter denna starka start går det tyvärr bara utför, kvalitetsmässigt.

I de påföljande uppdragen får jag smyga mig in och ut ur tungt bevakade platser som jag inte har tillåtelse att besöka och knocka vakter till sömns. Här faller det nya materialet in i en rytm som du kommer vara mer bekant med och medan detta inte nödvändigtvis är en dålig sak tycker jag inte riktigt att det har varit värt väntan. Om ett stycke DLC ska kunna övertyga fans att plocka upp ett spel de lade på hyllan för flera månader sedan behöver kvalitén vara högre än de grundläggande sidouppdragen som vi redan spelat, snarare än att bara läggas på nya platser. Här finns även ett försök att expandera upplevelsen lite i ett uppdrag där du ska få polisens uppmärksamhet genom att köra genom San Franciscos gator som en galenpanna. Och medan detta är en okej idé på pappret är fordonfysiken och körmekaniken inte tillräckligt bra i Watch Dogs 2 för att rättfärdiga det.

I paketet får du även gokart, motorcross- och drönarlopp att tävla i men även denna gång saknar dessa lägen substans, återigen mycket på grund av den bristfälliga körkänslan som sänker helhetsupplevelsen i sammanhanget. Det har gjorts många jämförelser mellan Watch Dogs och Grand Theft Auto och att försöka konkurrera med Rockstars racing känns inte särskilt klokt. Det verkar helt enkelt som att loppen lades till bara för att dessa redan var en del av spelet sedan innan. Jag undrar även varför det inte finns möjlighet för racing med bilar, då dessa utan tvekan är lättast att kontroller.a

De två nya vapnen är kul att leka runt med och då i synnerhet det nya paintballgeväret, som du kan göra dina brottsplatser ytterst färgglada med. Utöver det finns det även en ny hagelbössa som skjuter högtrycksluft men du behöver komma riktigt nära ditt mål för att se några ordentliga resultat. I grund och botten är båda nya puffror roliga att vela med men de är usla när det kommer till dödligt våld.

Men å andra sidan är det var vi älskar mest med Watch Dogs 2; Ubisoft har givit oss kreativa verktyg som gör det möjligt för oss att svarva vår egen berättelse med Ubisofts tolkning av San Francisco som kuliss. Med nya kostymer som (äntligen) låter oss springa omkring i foppatofflor, de redan nämnda nya tillskotten till vapenarsenalen och ett urval av nya leksaker att pilla med upprätthåller No Compromise originaläventyrets lättxamma ton - vilket är något jag uppskattar.

De föregående DLC-paketen till Watch Dogs 2 reflekterar också denna attityd. Det första, som kallades "T-Bone Content Bundle", innehåll en bepansrad skolbuss och ett läge kallat Mayhem och medan Human Conditions var något på den torrare sidan hade det fortfarande tillägg som nya uppdrag, Jammer-fienden och färska nya klädesplagg för att hålla dig fashionabel. Och vi får inte glömma de mindre paketen som lade till psykedeliska kläder och mer cool utrustning till din arsenal.

Tidigare innehållspaket lade också mer kött på benen med nya uppdrag. Human Conditions, exempelvis, tillade en matig speltid på fem timmar och det finns extra uppdrag i alla andra paket (bortsett från klädespaketen). Vi har bland annat fått jaga en mördare som härmade den ökända Zodiac-seriemördaren och fått gå upp den ryska maffian - för att inte nämna gott om extra lullull i form av nya fordon, kläder, utrustning och mer.

Trots dess till synes barnsliga yttre är Watch Dogs 2 ett spel för vuxna, där den sexuellt laddade öppningen till No Compromise är den största indikatorn till denna dualitet. Det är då som No Compromise är bäst. När du börjar doppa tån i racingen börjar det emellertid förlora sin unika udd. Medan jag hade det hyfsat roligt med den sista delen av säsongspassets extra material önskar jag i slutändan att det hade funnits lite mer personlighet i några av storyuppdragen.