Jak 2: Renegade

Givetvis går allt käpprätt åt skogen och vännerna hamnar lite här och där i en annan värld. Knappt kommer Jak på fötter innan han blir spöad av ett gäng fascistiska soldater. Kul. I två år experimenterar ondskefulla typer på honom, innan Daxter får tummen ur och kommer till undsättning. Nu är Jak inte på lekhumör längre. Nu är Jak arg. Nu kan Jak förvandlas till ett argt monster och vifta med klorna. Nu kan Jak... prata?

Jo, den stumme och fånleende plastalven från Jak & Daxter har helt plötsligt fått en röst (mycket väl spelad, kan tilläggas) vilket medför en rejäl dos personlighet. I staden där spelet utspelar sig lever ett helt gäng fantastiska karaktärer som det leviterande fettot Krew och den paranoide doktorn Vin. Varenda mellansekvens är en ren fröjd att se på; inget spel har någonsin haft så rolig dialog, Lucasarts klassiker inräknade! Jak och illern dras in i motståndsrörelsens kamp mot den tyranniske Baron Praxis och är givetvis pigga på att åsamka så mycket skada som möjligt.

Uppdragen är varierade och kan handla om allt från att eskortera folk någonstans, att ta sig någonstans snabbt eller helt enkelt lämna staden och ta sig genom ett mer klassiskt plattformsmoment. I en så dyster och mörk stad (som påminner en hel del om Midgar i Final Fantasy VII) räcker det inte längre med flummiga magiska krafter. Krew belönar varje uppdrag med större och tyngre vapen, och ni ska se Jaks giriga min varje gång en ny leksak dyker upp. Fast kapprustningen leder förstås till att även motståndarna skaffar tyngre vapen... En stor nackdel i spelet är att kontrollen inte riktigt funkar när det är riktigt hektiskt med mycket skjutande. Kommer du åt R3 blir Jak stående som ett fån och skjuten i bitar. Men det är ännu ett bevis på spelets storhet: istället för att ge upp biter jag ihop och fortsätter.

Jak II är ett sånt spel där det är roligt att bara åka omkring. I staden finns två skikt: gatunivå och så några meter upp i luften där alla svävande fordon håller till. Med en knapptryckning kan Jak hoppa upp och ta över ett fordon som vilken GTA-huvudperson som helst. Sen, för att undvika rusningstrafiken, kan man dyka ner och väja mellan fotgångarna. Eller inte. Som sagt, Jak är inte snäll längre, och man kan inte störta en förtryckarregim utan att krossa några ägg, eller hur? Ännu roligare blir det när du får tillgång till en svävarbräda. Förutom alla trick som går att utföra på den behövs den ofta i efterkommande plattformsbanor och öppnar nya vägar. Den onda versionen av Jak är däremot ganska menlös, och inte förrän i slutet av spelet blir den riktigt användbar.

Allt samlande av prylar har tonats ner. De gamla precursor-kloten finns här i mindre antal och låser upp en massa hemligheter (såsom möjligheten att ta bort Jaks skägg!), medan 200 insamlade fiendetroféer ger Dark Jak nya krafter. Förutom själva huvudhandlingen kan du också ta uppdrag från monitorer här och där i staden.

Det förra spelet var inte precis fult, men nu har Naughty Dog överträffat sig själva. Varje gång jag kommer in i en ny värld tappar jag både kontroll och haka. Jak II är helt enkelt oförskämt snyggt. Omgivningarna är detaljerade, figurerna likaså och dessutom snyggt animerade, och effekterna är i legio ty de är många. Jak II använder Playstation 2 på precis rätt sätt och döljer dess brister helt. Jag vågar påstå att det är det snyggaste plattformsspelet hittills. Om du tvivlar, vänta bara tills du kommer till skogen eller klättrar upp i fiendefortet mitt i natten.

Jak II är ett av de roligaste spelen jag har spelat de senaste åren. Det dryper av spelglädje och alla mellansekvenser är som sagt fantastiska. Att det sedan är snyggare än det mesta är inte precis någon nackdel. Glöm Mario, glöm Sonic, glöm Ratchet, glöm ditt sociala liv. Köp Jak II och förbered dig på kramp i skrattmusklerna och många sena nätter.