Svenska
recensioner
Street Racing Syndicate

Street Racing Syndicate

Dassig gaturacing äntrar vägen för att förska utmana kungen på tronen, Need For Speed Underground. Resultatet är smärtsamt.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Spel är skoj, ibland fruktansvärt lysande och fantastiska. Det håller nog alla med om, men det är inte bara rolighetersom försigår i spelbranschen. Ett stort problem som inträffar varje gång det kommer en ny titel som slår igenom medenorm kraft, är alla dom som ser dollartecken framför ögonen och tänker - Det där kan vi också göra. Jag vill också.Bra, eller framgångsrika spel (inte alltid samma sak tyvärr) efterföljs alltid av de som vill efterapa och härma andras succé, bara för att misslyckas totalt. RPM Tuning var ett sådant spel förra året, totalt ospelbart och kan närmastliknas vid att man stoppar in två nävar grus i munnen och tuggar riktigt riktigt hårt.

Att RPM Tuning ville försöka kopiera Need For Speed Underground är plågsamt uppenbart, men även om jag personligen intetycker om Need For Speed Underground så förstår jag att folk gillar det. Problemet är framgången med föregångaren harfått i stort sett vartenda spelföretag att vilja utveckla racingspel där man kittar och trimmar sin bil för hårt brukpå gatan. Ska man inleda med ännu mer negativitet ska det erkännas att Street Racing Syndicate gör exakt samma sak.Minimalt med ansträngning har gått åt att försöka bryta sig ifrån de allra grövsta och tråkigaste stereotyperna och Eutechnyx och Namco speglar gaturacingkulturen på samma sätt som alla andra. Upplägget är standard där man arbetar uppsig med en halvrisig kärra man köper för sina pengar, och sedan är det bara att uppgradera och finjustera den tills manfår den som man vill. Ett litet problem som uppstod i Gamecube-versionen som jag provade var dock att menyerna var lika bekväma att manövrera i, som en svimmingpool fylld till brädden med tjära. Menyernas in och urladdning måste vara någonform av rekord om jag får säga det själv.

Spelmässigt känner man igen sig från konkurrensen. Du rör dig relativt fritt på stadens gator och tar dig till olika platser runt om på kartan för att ställa upp i utmaningar, tävlingsserier och annat bilmässigt som gör att mantilldelas respekt och pengar. Polisen patrullerar gatorna och aktar man inte gaspedalen belönas man snart med en ganskaunderdriven böteslapp. Överskridan av hastighetsgränsen och flykt från två polisbilar kan bestraffas med saftiga böterpå omkring 50 dollar. Väl ute i stadstrafiken möts man av spridda skurar av drönarbilar som tuffar omkring, men även en och annan utmaning i form av andra gaturacers som letar efter motstånd. Vill man göra ordentlig framgång gäller det attkvala in till någon av de racingserier som finns runt om i staden. Vissa är sanktionerade och går i snitslade banor därallmänheten inte kommer i kläm, medan vissa är de sedvanliga vansinnesfärderna på traffikerade vägar.

Något som är plågsamt uppenbart efter såväl en som fem-sex timmars spelande, är att Street Racing Syndicate är ettriktigt tråkigt spel. Man börjar självklart med ett ganska svagt bilutbud, som dock skärper sig lite med timmarnasgång. Som vanligt hittar man Nissan Skylines, Toyota Celicor, Subarus, Mazdor och de andra, mest vanligen förekommande fordonen i sådana här spel. Men trots att bilutbudet blir bättre, får man aldrig någon underhållande känsla av att färdas snabbt och häftigt. Farten känns kraftigt underdriven och styrningen känns allt för styv för att jag ska tycka att det är roligt. Med de lite mer kompetenta bilarna kan spelet underhålla under korta stunder, men allt som oftast är det tyvärr tråkigt. Det är ett tema som går igen genom hela spelet, med hemska menyer och en genomgående urvattnad presentation. Extra tråkigt blir det faktiskt när man jagar efter nya flickvänner genom spelets gång. Vinner man en viss tjejs gunst blir man ihop, och får då möjlighet att kolla på videofilmer av de riktiga modellerna. Nog för att jag gillar snygga tjejer, men när det är såhär sorgligt och klumpigt påklistrat kan man inte annan än skratta åt eländet. Grafiskt är det opolerat och barskrapat, såväl bilar som omgivningar känns mer som sömnpiller än som spännande detaljer. Karaktärerna som uppenbarar sig i lite mellansekvenser och liknande ser mest ut som amatörhopkok. När man färdas längs regnvåta nattgator med stadens bleka ljus som reflekteras tenderas det dessutom att sjunka en hel del i bildhastighet.

Det finns säkert något där ute som gillar Street Racing Syndicate mer än jag gör, men tyvärr ser jag ingen anledningtill ett köp om man inte strävar efter att äga alla Street-racingspel som finns på marknaden. Lägg pengarna på MidnightClub 3 istället säger jag.

Street Racing Syndicate
Street Racing Syndicate
Street Racing Syndicate
Street Racing Syndicate
Street Racing Syndicate
Street Racing Syndicate
Street Racing Syndicate
Street Racing Syndicate
Street Racing Syndicate
04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Kul i pyttesmå doser, med de snabba bilarna
-
Ett slarvigt och hafsigt hopkok, briter i samtliga delar av spelet
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Street Racing SyndicateScore

Street Racing Syndicate

RECENSION. Skrivet av Jesper Karlsson

Dassig gaturacing äntrar vägen för att förska utmana kungen på tronen, Need For Speed Underground. Resultatet är smärtsamt.



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy