Svenska
Gamereactor
recensioner
Mighty No. 9

Mighty No. 9

Väntan på den spirituella uppföljaren till kultklassikern Mega Man är äntligen över och vi har spelat som om det vore 1991...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Keiji Inafune fick gå från Capcom efter viss tumult och har sedan dess slitit, kämpat och förmodligen svurit en del under utvecklingen av det Kickstarter-betalda projektet Mighty No. 9. Stödet var stort och spelet blev finansierat på två dagar, tyvärr har förseningarna löst av varandra och det kan tyckas märkligt för ett så pass litet och simpelt spel att dras med sådana jättestora bekymmer. Men allt eftersom utvecklingen har pågått har man gång på gång bett om mer pengar från fansen (som har blivit lite mer ilskna varje gång) med löften om att lägga till fler banor, röstskådespelare och utmaningar. Nu är det här, har det varit värt väntan?

Mighty No. 9
Pumpa fienden full med skott och avsluta sedan med en dash för att få fina poäng och möjligheten att få extra kraft.

Eftersom spelet är baserat på Mega Man i grunden är det lätt att känna sig hemma direkt. Huvudpersonen Beck är i början utrustad med en armkanon och ser nästan på pricken ut som den gamle hjälten. Det är inte konstigt egentligen, inte en enda gång har Keiji Inafune hävdat att det inte rör sig om hans egna, personliga, uppföljare och han har dessutom varit öppen för att göra om det till en riktigt uppföljare om Capcom hade nappat.

I Mighty No. 9 spelar du som sagt Beck och han är just Mighty No. 9. En robothybrid som är med i gruppen The Mighty Numbers. De andra i gruppen, ett till åtta, blir mystiskt hackade och vänder sig plötsligt mot sin egen organisation och det blir upp till Beck och ett gäng forskare att sätta stopp för eländet och försöka vända tillbaka de andra robotarna för att slåss på rätt sida.

Mighty No. 9
Vissa banor kräver att du har fingrarna i styr då du måste ta dig igenom hinder så snabbt du kan.

Mighty No. 9 spelas precis som klassiska Mega Man. Du går från vänster till höger i 2D-miljöer och du måste överlista både bandesign och fiender för att ta dig fram. Den största skillnaden från den gamla serien är tempot i Mighty No. 9. Beck kan besegra sina motståndare på två sätt, antingen det vanliga (skjut fienden i plytet upprepade gånger) eller genom att först försvaga motståndaren och sedan använda den nya dash-funktionen för att absorbera dennes Xel, vilket ger Beck tillfälliga krafter.

Mighty No. 9
Designen på spelet är ingenting att skryta med riktigt och bossarna följer en beprövad mall.

Det finns mycket att ta hänsyn till när det gäller dash-funktionen och Xel. Den färg fienden får i sin försvagade form bestämmer vad för typ av bonuskraft du kan få, men är du ute efter höga poäng gäller det istället att avsluta din motståndare så fort som möjligt. Själva absorberingen i spelet är helt frivillig, vill du ta kål på fienderna som förr och spela det som ett klassiskt Mega Man kan du göra det. Räkna dock med att dina motståndare lätt kan suga i sig en del ammunition innan de känner sig besegrade. Det är just dash-funktionen som gör att tempot Mighty No. 9 blir svinhögt. Den används inte bara som avslut på fiender utan blir till ett viktigt redskap för att navigera spelets banddesign och plattformselementen består mestadels av att sig över eller under hinder med hjälp av dash-funktionen och perfekt timing.

Mighty No. 9
Under bossfighterna måste du då och då använda dash-attacken, annars får de tillbaka sitt liv.

Beck tar mycket skada av fiender och till skillnad från Mega Man släpper de sällan livpaket, däremot kan du som sagt få olika typer av tillfälliga krafter som till exempel extra starka och penetrerande skott eller bli lite snabbare. Detta hjälper dig på vägen och skulle du dö ett par gånger på samma ställe kommer en hjälprobot och ger dig ett par tillfälliga krafter. Under bossfighter kan detta innebära skillnaden mellan liv och död.

Mighty No. 9
Du kommer "dasha" mycket då det är det snabbasta sättet att ta sig runt i omgivningarna.

Mighty No. 9 består alltså av åtta banor och bossar, samt ett utmaningsläge som påminner om VR-uppdragen från Metal Gear Solid-serien. Det är allt, faktiskt. Det tog mig ungefär tre timmar att plöja igenom alla bossar och ytterligare en eller två timmar i utmaningsläget, det enda jag har har kvar efter det är att finputsa mina poäng för att toppa diverse listor. Även om de olika banorna är distinkt olika så består det mesta av spelet av så kallad trial and error, inte minst när det gäller spelets bossfighter. Beck behöver inte många slag på näsan innan han exploderar till pixlar och du måste börja om från din senaste checkpoint. Missförstå mig rätt här, jag gillar utmaning i spel, jag tycker om att kämpa, svettas, dö och lära mig för att tillslut känna smaken av seger. Jag gillar inte att dö av saker jag inte har inverkan på eller få min livmätare reducerad till noll av en attack utan några som helst möjligheter att påverka det själv.

Mighty No. 9
Banorna är varierade. både till utseende och utmaning.

Det är främst bossfighterna som lider av detta problem och i just dessa strider så är inte dash-absorberingen frivillig utan måste utföras, annars kan bossen ladda upp sitt liv igen. Det gäller att skjuta på bossen till denne hamnar i sitt försvagade läge och då snabbt minska avståndet och utföra en dash. Ungefär när halva livmätaren på bossen är borta förändras deras attackmönster och deras attacker blir mer dödliga, där vissa av dem kan ta bort hela din mätare, i ett enda svep. Efter varje avslutad boss får du tillgång till dennes speciella kraft och den kan du använda på kommande banor. Du får även hjälp av roboten du har besegrat på andra banor, så känner du att en specifik bana är för svår kan du välja en annan och komma tillbaka senare och vara uppbackad och mer beväpnad.

Efter varje avslutad boss får du (som sagt) tillgång till dennes kraft och har friheten att bruka den som du vill på valfri bana, du kan byta enkelt mellan de olika och på så sätt göra banorna enklare för dig eller bygga ännu fläskigare kombos för finfina poäng. Här finns det mesta du kan förvänta dig som iskraft och eldkraft. Min favorit är "helikopterdräkten" som gör att Beck kan hoppa högre och kasta iväg ett rotorblad likt en bumerang. Det visar sig dessutom vara mycket effektivt på en viss boss..

Mighty No. 9
Vissa delar på banorna handlar om att ta sig igenom hinder så snabbt som möjligt medan någonting stort och farligt är dig ständigt hack i häl.

Grafiken och stilen är någonting som har varit hett debatterad. Spelet är i 2D men med vissa objekt i 3D och stilen är tecknad och för tankarna till närmsta barnprogram. Jag gillar normalt denna typ av grafik men Mighty No. 9 ser ofärdigt ut, karaktärsmodeller saknar vettig kantutjämning, bakgrunderna är inte särskilt detaljerade och effektarbetet lämnar en del att önska. Mighty No. 9 är inte hutlöst fult men det är inte speciellt vackert heller. Jag har även haft problem med bilduppdateringen på Playstation 4, vissa segment av banorna känns tungrodda och under en bossstrid var det konstant nere på nivåer som måste anses som direkt dåliga.

Kvalitén på ljudet är på ett ungefär en liknande historia. Musiken är inget annat än briljant men röstskådespelarna är såpass dåliga att jag får konstanta flabbattacker. När eldroboten Pyro skriker "Buuuuuuuuurn" för femte gången bryter jag ihop i krampaktiga spasmer på golvet. Att just röstskådespelare blev en del av Kickstarter-kampanjen känns så här i efterhand som ett otroligt dåligt val och mina sympatier går ut till alla som faktiskt betalade för att få in detta i spelet.

Mighty No. 9
Det finns saker att plocka upp på banorna. Exempelvis mer liv eller starkare skott till kanonen.

Utmaningsläget i spelet blir min favoritdel. Här får jag klara banor på tid under speciella förutsättningar och begränsningar medan spelets utmaning kommer helt till sin rätt. Jag får även chansen att klämma och känna på de andra robotarna och deras egenskaper på ett annat sätt än under de vanliga banorna.

Mighty No. 9
Klarar du av att kontra en boss med en dash-attack belönas du med fina extrapoäng.

Det känns som om Mighty No. 9 har fallit offer för problematisk utveckling och avsaknad av en tydlig vision för vad slutprodukten skulle innehålla. När upplevelsen tar slut på en kväll och det saknas återspelningsvärde för den som inte bryr som om poäng lämnas vi med ett spel som kan underhålla under rätt förutsättningar med just dessa finns bara utspritt under spelets åtta banor. Det ska dock sägas att det känns som en regelrätt uppföljare till Mega Man och går du runt och längtar efter en sådan så kommer du med största sannolikhet kunna uppskatta Mighty No. 9.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Varierade banor, snortight spelkontoll, bra tempo, grym musik, utmaningsläget rockar, stundtals härligt utmanande på helt rätt sätt, betydelsefulla uppgraderingar
-
Alldeles för kort, instabil bilduppdatering, frustrerande trial and error-design på bossar, tråkig grafik, hemska röstskådespelare
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Mighty No. 9Score

Mighty No. 9

RECENSION. Skrivet av Kim Orremark

Väntan på den spirituella uppföljaren till kultklassikern Mega Man är äntligen över och vi har spelat som om det vore 1991...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy