Paradox gör strategispel i sandlådemiljö som alltid kännetecknas av sin stora detaljrikedom och förmågan att låta spelaren skapa sina egna anekdoter. Stellaris anammar samma välbekanta formel som tidigare och resultatet är nästan helt fantastiskt. Vi kommer att förklara närmare vad detta "nästan" betyder innan vi går vidare.
Stellaris är utan tvekan ett mycket bra spel. Action-partierna är stadigt fördelade, det finns intressanta beslut att fatta och de nyheter som finns här fungerar bra med rymdtemat. Ibland känns det dessvärre lite tomt på djup och det förtar av spelglädjen. Det är samtidigt vida känt att Paradox är duktiga med att erbjuda nytt innehåll efter spelets release genom tilläggspaket, något som lär fortsätta även denna gång. Nya funktioner och spelmekaniska grepp borde få bukt på detta problem.
Om sanningen ska fram är Stellaris inte lika djuplodande som jag hade hoppats på. Jag kommer fortfarande rekommendera att du plockar upp en kopia, eftersom det faktiskt är mycket bra redan i sitt nuvarande skick, men vi föreställer oss redan hur matigt spelet kommer att vara om ett år när expansionerna, som utan tvekan är under utveckling, släppts. Jag vill inte låta alltför negativ, så låt oss ta en titt på vad som faktiskt redan finns här och undersöka varför Stellaris är värd din tid. Först och främst är detta förmodligen det mest tillgängliga strategispelet hittills av Paradox - och det är också ett av de roligaste. Användargränssnittet är inte alltid lika intuitivt som det skulle kunna vara, men det är fortfarande det klart enklaste studion ritat.
Har du någon gång spelat Paradox redan befintliga titlar kommer du att få ett massivt försprång när det gäller att lära sig grunderna. De viktigaste punkterna förklaras allt eftersom du spelar; en guidebok finns kopplad till gränssnittet som går in mer i detalj om du skulle behöva det. Detta täcker inte allt, men det är fortfarande klart godkänt. Början av spelet är spännande av ett antal olika skäl. De olika arterna är alla distinkta och bär egenskaper som gör dem unika att spela som. För att få ut det bästa av fraktionerna behöver du rollspela och arbeta med de individuella styrkorna.
Ett bra exempel på detta är när vi spelade som en främlingsfientlig, mänsklig, fraktion som inte interagerar väl med andra, vilket gör diplomatiska val sällsynta eftersom du som spelare straffas om du väljer att vara vän med dina främmande grannar. Andra lag kan vara mer sällskapliga, alternativt aggressivt lagda eller väldigt intellektuella. Att välja en fraktion är att välja en viss spelstil. Stellaris är mer fokuserat än Crusader Kings eller Europa Universalis, där valet av fraktion i början av spelet påverkar hela den följande kampanjen. Du kan, om du vill, designa din egen fraktion helt från grunden, samt justera storleken på galaxen och antalet motståndare du vill möta.
I inledningen måste du utforska omgivningarna och bekanta dig med valmöjligheterna. Forskningsfarkoster söker efter nya planeter att bosätta sig på och resurser att utnyttja. Byggskeppen snickrar baser av olika slag för att höja inkomsterna. På dina order undersöker forskare speciella områden för att snabba på utvecklingen. Istället för ett färdighetsträd låser du upp tre nya, slumpmässa, projekt efter varje avslutat forskningsuppdrag. Här finns en del intressanta beslut att fatta, även om de slumpmässiga projekten begränsar din förmåga att fokusera din civilisation i en viss riktning i början av spelet. Det höjer omspelningsvärdet en del, då du aldrig vet vad du kan forska härnäst.
Resurshanteringen är okomplicerad och enkel att lära sig. Energy, Minerals och Influence är de tre kategorierna som du samlar och du ökar produktionen av forskningsprojekten i form av Physics, Society och Engineering. Genom dina utplacerade baser på de olika planeterna samlar du resurser. Din hemplanet, eller någon av de du koloniserat, består av ett visst antal platser som kan befolkas och där du placerar byggnader för att ta tillvara de resurser som finns. Du behöver aldrig frakta varor till särskilda platser för att avancera. Det är ett enkelt och effektivt system där uppgraderandet av dina världar är en problemfri syssla. När du har ett visst antal befolkade planeter måste dessa delas upp i sektorer, där de sedan får självstyre. Du kan dock fortfarande låta guvernörer försiktigt styra deras totala utveckling.
Den största förändringen är att du inte hanterar de enskilda populationerna längre. Istället är detta automatiserat, vilket förenklar för spelaren när ditt imperium växer på världskartan. Olika fraktioner har olika metoder för att resa mellan stjärnsystemen och dessa påverkar även hur du utforskar omgivningarna. Som med liknande titlar är uppdraget att utöka ditt inflytande på galaxen och skapa dig ett namn för dig själv. Planeter som du tar över visas på världskartan i dina egna färger och en hel galax fylld med stjärnor och system väntar på att utforskas och utnyttjas.
Det finns dödliga överraskningar längs vägen, samt grannar i alla former och storlekar att interagera med och bygga relationer. Senare i spelet slänger utvecklarna in slumpartade krissituationer som håller dig på tårna. I vårt fall invaderades galaxen en gång av en mycket kraftfull art från en annan galax som inte alls var särskilt vänligt inställd. Detta är en del av spelet som utan tvekan kommer att utökas ännu mer i framtiden och det är en strålande idé. Byggandet av rymdskepp är en del som hade kunnat vara mer användarvänligt. Du kan bygga förinställda farkoster och forma dem till en flotta eller helt enkelt designa dina egna med hjälp av den teknik du låser upp genom forskningen.
När du har börjat uppgradera din rymdstation kan du bygga mer kraftfulla skepp och naturligtvis tar du med dem i strid mot motståndarnas flottor. Striderna är enkla att förstå och utan egentliga krusiduller. Här finns modifieringar som förbättrar dina vapen genom eldhastighet och styrka, samt förbättrar sköldarna som skyddar mot inkommande attacker. Efter dessa val utspelar sig striderna utan din inverkan och den flotta med de bästa förutsättningarna går segrande.
Allt utspelar sig i realtid, vilket är ett avsteg från tidigare spel från Paradox där du endast stirrade dig blind på siffror. Här är kampen mycket mer intressant att titta på. Om du vinner en rymdstrid och vill landa på fiendeplaneten för att ta över den måste du först skära ned på planetens yttre försvar innan du kan sända en markburen armé för att avsluta jobbet. Det finns även multiplayer som ger spelare möjligheten att kämpa om intergalaktisk dominans.
I sedvanlig Paradox-anda är matcherna snudd på evighetslånga, så du kan inte spela igenom en match på ett par timmar, utan du måste hitta en grupp av likasinnade själar och regelbundet träffas för schemalagda sessioner, där en av er sparar spelet och för med sig filen in till nästa session. Det är ett annorlunda och häftigt sätt att spela på, men hur väl det fungerar i det långa loppet är upp till fanskaran att avgöra.
Förhandlingarna faktionerna emellan och handeln borde varit mer mångsidig. Det finns inga religioner eller något spioneri att tala om och fler scenarion, framförallt i kampanjens slutskede, har varit klockrent. Som det är nu finns här en viss obalans mellan spänningen och de sömniga rutinmässiga partierna. Detta låter mer negativt än vad det faktiskt är. Stellaris är ett mycket bra spel med massor av charm och om du gillar Paradox tidigare spel bör du absolut kika in detta också. Spelets science fiction-tema fungerar väl med spelmekaniken och vi är spända på hur Stellaris kommer att förfinas under de kommande månaderna. Då kan det gå från ett mycket bra spel till ett lysande sådant. Det är kanske inte den framtida klassikern vi hade hoppats på, men det är definitivt en stark ny grund att bygga vidare på för Paradox.