Svenska
Gamereactor
recensioner
Uncharted 4: A Thief's End

Uncharted 4: A Thief's End

Väntan är äntligen över och Oliver Thulin har satt betyg på Nathan Drakes sista äventyr...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag har länge gillat Uncharted-serien men inte varit sådär upp över öronen, snudd på fanatiskt, förälskad - faktiskt. Tillsammans med sjuan till Bloodborne är 8/10 till Uncharted 2: Among Thieves chefredaktör Petters mest kontroversiella recensionsbetyg. Att det helt perfekta, revolutionerande och fullständigt konkurrenskrossande Uncharted 2 skulle få ett så lågt betyg som "mycket bra" var helt vansinnigt för vissa. Jag, å andra sidan, nickade medhållande och uppskattade spelet för det lättsinniga och välregisserade men lite väl banala actionäventyr det i min värld var. Sedan kom The Last of Us och förändrade allt för mig.

Berättelsen i det spelet, och främst hur den presenterades, var inte bara "bra för att vara spel", som allt annat. Det var på riktigt, karaktärerna kändes äkta och jag älskade de moraliska gråzonerna som porträtterades. Det Naughty Dog lyckades åstadkomma med The Last of Us var så mycket mer än årets spel år 2013, det har gjort att jag har fått svårt för att uppskatta andra liknande spel eftersom att ingen riktigt når upp till de höjderna. Att påstå att jag var spänd på att få se hur studion skulle avsluta Uncharted-serien efter allt de lärt sig med The Last of Us är med andra ord en grov underdrift.

Uncharted 4: A Thief's End
Uncharted 4: A Thief's End är utan några som helst problem det största spelet i sin serie, med en väldigt matig kampanj.

När vi återser Nathan Drake har tre år passerat sedan sist och han lagt äventyrandet på hyllan till förmån för ett mer hederligt, alldagligt arbete. Han drömmer sig fortfarande bort till mer spännande platser och det märks att han inte riktigt känner sig helt bekväm med "Svensson-livet" men han och frun (tillika ex-partner-in-crime) Elena gör deras bästa för att få tillvaron att fungera. Allting förändras dock när Nathans bror, Sam, dyker upp på hans kontor. Nate har levt de senaste femton åren i tron att hans bror varit död, men här står Sam Drake nu med en vädjan; han är skyldig en väldigt farlig man väldigt mycket pengar och om inte Nate kan hjälpa honom att hitta en oerhört värdefull piratskatt är han så gott som död.

Detta är en annons:

Och så börjar det - Nathan Drakes avslutande äventyr. Och jag tänker inte hålla er på sträckbänken längre nu. Ja, detta är även hans bästa äventyr. Faktum är att jag finner Uncharted 4: A Thief's End så mycket bättre än sina föregångare att det är smått löjeväckande. Det finns massor av anledningar till att jag har kommit till den slutsatsen men det hela börjar vid berättelsen.

Storyn här är så mycket mänskligare än vi är vana vid och Naughty Dog tar sitt berättande på större allvar än de någonsin gjort för serien förut. Det betyder inte nödvändigtvis att A Thief's End bokstavligen är allvarligare eller mörkare än föregångarna (det är något som folk får avgöra själva) men Nathan, Elena, Sam och Sully känns helt enkelt mer äkta - mer som riktiga personer med känslor, rädslor och brister - än de gjort i tidigare spel. Troy Baker är, till ingens förvåning, helt strålande som äldre broder Drake medan Nolan North levererar sin karriärs bästa prestation.

Uncharted 4: A Thief's End
Till skillnad från hur det sköttes i föregående spel, där alla ansiktsanimationer gjordes för hand, har de i detta använt sig av huvudmonterade kameror som snappar upp subtila rörelser och ryckningar. Resultatet talar för sig själv.

För mig har höjdpunkterna i Uncharted-serien alltid varit dess makalösa "set pieces", actionscener där byggnader rasar, kryssningsskepp kapsejsar eller flygplan kraschar. Men även om det finns massor av sådana imponerande sekvenser även här är det istället några av spelets mer subtila, förankrade ögonblick som jag minns tydligast när jag tänker tillbaka på kampanjen i Uncharted 4.

Detta är en annons:

Det kan vara saker som en liten dialogväxling mellan Nate och Elena där det som lämnas osagt säger precis lika mycket som det som sägs (en berättarkonst som Naughty Dog fulländade med The Last of Us), en rolig referens till ett tidigare spel eller någon av de ändlösa gånger jag bara har stannat upp för att fullständigt golvas av hur perverst snyggt A Thief's End är. Faktumet att flera av spelets absolut bästa actionsekvenser redan avslöjats i trailers och konferensdemonstrationer gör inte så mycket när jag får så många av dessa mindre, men precis lika minnesvärda moment som kontrast.

Det är snudd på obehagligt att spela Uncharted 4 för mig, för det känns nästan som att Naughty Dog har buggat mitt hem, lyssnat på alla klagomål jag haft med serien hittills och gjort sitt bästa för att åtgärda det. Ta tempo och spelvariation som exempel. Jag har alltid känt att Uncharted-spelen har vilat för tungt mot actionhållet och efterlyst mer tid för utforskande och pussellösning. Det är precis vad jag får den här gången och bortser man från den ytterst korta eldstriden som händer direkt i spelets inledande tutorial dröjer det väl över en och en halv timme innan jag får börja skjuta hejdukar. Det bästa är att denna balans fortsätter under nästan hela spelet och jag får regelbundet tid att bara njuta av spelets miljöer vilket i sin tur får mig att uppskatta actionsekvenserna oändligt mycket mer också.

Uncharted 4: A Thief's End
Det finns massor av extra godis att låsa upp för användning i kampanjen. En klar favorit är celshading-filtret.

En annan aspekt av föregångarnas strider som jag alltid stört mig på är dess vapenkänsla. Krutpåkarna kändes inte tillräckligt tunga och jag upplevde rekylen väldigt "spelig" snarare än realistisk. Tillkom gjorde också att vapnen lät fjösigare än jag var bekväm med. Samtliga av dessa tillkortakommanden är åtgärdade inför A Thief's End. Nu när de känns lämpligt tunga och låter som riktiga skjutvapen ska låta är de en fröjd att hantera, vilket givetvis är värt hur mycket som helst i ett spel där så mycket skjutande kommer göras.

Men kanske ännu större är det att Naughty Dog äntligen gjort smygande till en gångbar strategi (ytterligare en aspekt som lånats från The Last of Us). Det är väldigt sällan som spelet tvingar in dig i en öppen konfrontation utan det är många gånger upp till dig hur du vill tackla varje given situation. Du kan till och med markera fiender här och det finns mätare för hur nära en fiende är att upptäcka din närvaro, inte helt olikt hur det funkar i spel som Metal Gear Solid V: The Phantom Pain eller Far Cry 3.

Striderna är med andra ord bättre och mer involverande än någonsin i seriens historia. Men det gäller även utforskningsaspekten av spelet. För medan mycket av banorna i föregångarna har designats som smått trånga passager har Naughty Dogs bandesigners öppnat upp världen och skapat de absolut största miljöerna som vi har sett i ett Uncharted-spel förut. Du har fortfarande dina tajt regisserade flaskhalsar till banor där du skyfflas fram i höga hastigheter men då och då saktar spelet ner och ger dig imponerande stora, öppna ytor att utforska. Valet om huruvida du faktiskt utforskar dessa ytor till fullo eller inte är sedan ditt eget val.

Uncharted 4: A Thief's End
Partner-AI:n i A Thief's End är grymt imponerande. Vid ett tillfälle väntade vi i ett buskage på att en fiende skulle gå förbi oss så att vi kunde göra en tyst netralisering och precis i samma ögonblick som vi skulle trycka på knappen hoppade Sam fram och gjorde smutsjobbet åt oss. Dina allierade kommer även varna dig för fiender som du kanske missat och kommunicerar ständigt med dig.

Naughty Dog har gjort det lätt för dig att snabbt ta dig omkring på de större banorna genom att introducera fordon för första gången i seriens historia. Visserligen har vi haft någon jetski-scen här och någon häst-sekvens där men detta är på en helt annan nivå. Jeepen, som jag tänker använda som exempel även om det finns fler än ett fordon att ratta i spelet, fungerar mer som en kärra gör i Grand Theft Auto än en kontextuell gimmick som föregående titlar har haft ett par av. Du kan hoppa in och ur bilen som du behagar och fysiken känns förvånansvärt övertygande.

Fordonen är bara ett exempel på vad Naughty Dog har gjort för att expandera den verktygslåda som utgör Uncharteds gameplay. Änterhaken är ett kul tillskott som du får bekanta dig med tidigt i spelet och den används inte bara för att svinga dig från punkt A till punkt B. Ett annat exempel är klätterdolken som visserligen inte förändrar sättet vi spelar Uncharted på men ändå skänker ytterligare ett litet lager till klättringen i spelet, vilket lär vara välkommet för alla som tycker att den biten har varit för självspelande hittills.

Sedan har vi även dialogval, något som jag när det visades på PSX ifjol tyckte såg rätt malplacerat ut. Jag var orolig för att Naughty Dog plötsligt skulle introducera rollspelselement där de inte behövs men jag oroade mig i onödan. Exemplet som vi redan sett, när Sam frågar Nate om hans föregående äventyr och spelaren får välja vilket av dem som ska belysas en av väldigt få tillfällen genom spelets gång som det används. Det är ett kul sätt för Naughty Dog att ge spelaren chansen att indirekt visa vilket av tidigare spel som talade mest till denne. Gemensamt för alla nymodigheter som introducerats inför A Thief's End är att allting känns logiskt och funkar i Uncharted-sandlådan - vilket är väldigt imponerande.

Uncharted 4: A Thief's End
Det finns många sätt att ge en fiende på truten i Uncharted 4 och alla är tillfredsställande. Vår favorit är att svinga från ett rep, landa på en stackare och i samma svep sno hans gevär.

Uncharted 4: A Thief's End är dessutom så snyggt att det gör ont i hjärtat. Så snyggt, faktiskt, att jag minsann tror att vi har en ny kung på grafiktronen. Naughty Dogs trollkarlsgrafiker har gjort det igen för detta är ett spel som måste ses för att tros. Bara en sådan sak som att din jeep blir smutsig efter att ha körts genom lervälling men blir renare om man kör ner i vatten är ett av många exempel på vilka perfektionister det är som skapat A Thief's End.

Stjärnan i showen kan dock, för mig, vara animationsarbetet som verkligen sätter en ny standard. Jag älskar små detaljer som hur Nate lyfter av geväret från ryggen för att placera det mellan sätet och växelspaken när han hoppar in i en bil och det är bara ett sant nöje att bevittna honom röra sig fram genom sina omgivningar.

Spel som The Order: 1886 kanske är snäppet mer fotorealistiskt i vissa, specifika avseenden men Uncharted 4: A Thief's End lyckas ändå vara det tveklöst mer imponerande spelet helt enkelt för att det faktiskt gömmer sig ett fantastiskt spel under ytan med fler än tre färger. Här finns massor av gameplay-lager och avancerade system som jobbar tillsammans för att utgöra något som är mer än summan av dess individuella delar medan det i The Order: 1886 kändes som att all processorkraft gick åt för att få den där whiskeyn att se bra ut i glaset.

Uncharted 4: A Thief's End
Pusslen i A Thief's End är mer involverande och kräver lite mer input från spelaren än tidigare.

Jag är så imponerad och så nöjd med hur Naughty Dog har avslutat Uncharted-serien att de små klagomål jag faktiskt har känns så futtiga i jämförelse med vad spelet gör bra. Men jag är ju trots allt en kritiker. Mot den tredje akten, efter en viktig nyckelscen, saktar spelet plötsligt ner markant och under någon timme eller två händer det ytterst lite för att föra handlingen framåt. Det blir nästan som att trampa vatten för en stund och det står i tydlig kontrast med resten av spelet som är så välavvägt i sitt tempo.

Sedan var det väl någon karaktär eller två från föregångarna jag gärna hade sett återvända om så bara för en liten stund men fokus ligger på de nya, och då särskilt Sam, så det kändes å andra sidan logiskt. I övrigt har jag faktiskt svårt att komma på saker att klaga på. Till och med spellängden var förvånansvärt matig, då det tog mig ganska exakt fjorton och en halv timme att klara på medium-svårighetsgraden.

Sony har varit duktigt kinkiga med att öppna upp servrarna för multiplayer-spelande så jag har inte fått mycket speltid där alls. I vissa fall har jag fått spela mot botar men på det stora hela känns det som en stabilare, mer polerad version av vad vi fick testa av betan som kördes för några månader sedan. Multiplayer-komponenten känns inte lika vass här som i The Last of Us men den är bättre än i trean och tvåan mycket tack vare den förbättrade vapenkänslan och kul användning av änterhaken och vertikalitet i bandesignen. Jag gillar också att de omfamnat de mer övernaturliga aspekterna av serien för att göra dödsmatcherna lite mer arkadiga. Hur väl spelet kommer hålla i längden återstår att se men Naughty Dog har lovat att släppa material kontinuerligt gratis, så det lovar gott.

Uncharted 4: A Thief's End
Uncharted 4: A Thief's End är så massivt på så många sätt att spel som Rise of the Tomb Raider anonyma i jämförelse.

Även om multiplayer-läget är välgjort och har fått definitiva förbättringar sedan sist är det dock för mig inte mycket mer än en kul bonus utöver vad som är huvudattraktionen; äventyret. Och vilket äventyr! Det har varit en otrolig resa - inte minst med tanke på att Naughty Dog, beroende på vem man frågar, bara har gjort bättre och bättre ifrån sig. De vet vad serien har betytt för fansen och med A Thief's End har de verkligen ansträngt sig för att avsluta på topp. Enligt mig har de definitivt lyckats då detta är fullständigt briljant, rakt igenom.

Efter mästerverket The Last of Us kändes det i min värld ganska säkert redan för tre år sedan men efter det här råder det inga tvivel om att Naughty Dog (tillsammans med Rockstar North) är världens vassaste studio. Uncharted 4 är en mer än värdig avslutning på en oförglömlig spelserie och oavsett vad teamet som skapat det bestämmer sig för att ta sig an härnäst kan ni räkna med att jag är med till hundra procent från första minut. Tack Naughty Dog.

10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Utökad sandlåda, världens bästa grafik, skrämmande bra animationsarbete, klart förbättrad vapenkänsla, en berättelse full av nyanser och mänsklighet, bra variation i miljöer såväl som spelmoment, mindre handhållning och mer utforskande
-
Den tredje akten tappar lite i tempo
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    Spelad version: PS4/PAL Varje skatt har sitt pris! Tillbaka i den farliga undre värld han försökt lämna bakom sig, måste Nathan Drake avgöra... 9/10
  • Artificial_Soldier
    Låt oss börja med att avhandla det allra mest uppenbara först. Uncharted 4 är precis så makalöst vackert som det på förhand har verkat. Jag... 10/10
  • Darsidian
    Såå Uncharted 4 är här och spelet har hyllats av en unison spelpress, men hur bra är det egentligen? Låt oss börja med Grafiken med stort G.... 8/10
  • the_svart
    Det var ungefär som jag förväntade mig. Naughty Dog har ett väl fungerande recept och dom vet vad fansen vill ha. Jag är en av dom som verkligen... 9/10
  • Peddi93
    This review consists of no spoilers at all and is based on one playthrough: I played it on Moderate difficulty until the last half where I dropped... 10/10
  • ALLIED_GOONIE
    Uncharted 4: A Thief's End - en schizofren men samtidigt oförglömlig spelupplevelse. GRAFIK Att säga att Uncharted 4 är något annat än ett... 7/10

Relaterade texter



Loading next content