The Flame in the Flood

Det här med att överleva med knappa resurser i spel är inget nytt, men frågan är om det någonsin gjorts lika bra som i The Flame in the Flood. Min protagonist, en ung tjej, är ensam och utrustad med endast en liten ryggsäck, och har bara hunden Aesop som kompanjon. Det har aldrig tidigare känts som jag mot världen på samma sätt.

En värld som till råga på allt brakat samman. USA är inte längre var det var, utan ett dystopiskt och översvämmat helvete som närmast för tankarna till ett något mindre radioaktivt Fallout. För att klara sig gäller det att konstant vara i rörelse, det finns aldrig nog med resurser på ett och samma ställe och färden går längs en flod som ödelagt landet. Hela tiden hittar jag grejer som vore bra att ha, bara för att inse att jag helt enkelt inte har plats.

Jag som själv gärna kränger på mig en vandringsryggsäck och ger mig av upp i den jämtländska fjällvärlden vet mycket väl hur det är, hur tungt vartenda extra hekto blir efter att ha gått långt. Jag lider nästan fysiskt när huvudpersonen drabbas av hunger, utmattning, överhettning och såklart akut törst - för att inte tala om risken att drabbas av sjukdomar eller skador. Ingenting går att kompromissa med, då tar äventyret tyvärr snabbt slut.

Men att bära med sig käk, vatten, ett komplett apotek, någonstans att bo, ombyte och så vidare är tyvärr omöjligt. Jag är större än protagonisten och har en 85-litersväska när jag ger mig av - och för mig ryms inte allt detta. Därför blir det helt tiden en grym kamp om överlevnad på riktigt som inte underlättas av att flodens starka strömmar gör att jag inte har en chans att utforska allting. Det kostar på energin att ro uppströms och det jag hittar kan jag ofta ändå inte ta med mig.

Det går alltså inte riktigt att planera framåt och jag tvingas hela tiden att leva i nuet och försöka överleva fram till morgondagen åtminstone. Jag kanske får lämna konserverna med käk för att ha någonstans att bo och kunna göra upp eld, vad behöver jag egentligen just nu? Timmer eller fiskekrokar och flinta? Och överlever jag ett eventuellt oväder?

Det tar mig säkert en timme innan jag släpper taget om den samlarmani som normalt gör att jag går med en snigels tempo i The Elder Scrolls-serien eftersom jag alltid bär på för mycket saker som kanske kan vara bra längre fram eller går att sälja. Det verkligen svider att se bra grejer bara ligga där, utan att för den sakens skull kunna plocka upp och ta med dem. På det sättet är The Flame in the Flood helt unikt och handlar som sagt om ren överlevnad.

Det har annars kommit många bra spel de senaste åren där överlevnad mot alla odds står på schemat. Men i de flesta av dem handlar det ändå om att skapa något. Bygga ett läger eller rent av en stad, skaffa bättre och bättre utrustning och arbeta mot ett tydligt definierat mål. Här saknas detta och hela tiden handlar det just om överlevnad.

Mycket är så bra i The Flame in the Flood att det aspirerar på högsta betyg, inte minst den mycket säregna designen och det fantastiska Americana-sountracket signerat Chuck Ragan. Men så är det också kompetent folk som utvecklat, och studion The Molasses Flood består av veteraner som tidigare jobbat på framför allt Halo 2 och Bioshock. Det har också släppts som ett Early Access-spel till Steam och således fått communityts feedback längs vägen. Därför känns det tråkigt att säga att spelets största brist är en som helt borde ha undvikits, nämligen trassliga menyer.

Att sortera sin utrustning för tankarna till hushållande med prylar i de tidiga Resident Evil-spelen och kräver många extra knapptryckningar. Vad ska du ha i din packning, vad bör hunden bära och vad kan du stuva undan på din flotte? Det blir inte heller bättre av att det är stökigt att få reda på hur föremål kan användas, vad som behövs när och så vidare. Känslan är densamma som när jag ska skriva in långa meddelanden och besvara folk på Xbox Live. Det tar tid, det ska bläddras igenom flera menyer och känns väldigt långsamt. Möjligen går det smidigare till PC, men den versionen har jag inte testat. Å andra sidan känns spelbarheten i övrigt optimerad för handkontroll.

Spelvärlden känns hela tiden oväntad, vilket kommer från det faktum att den till stor del slumpas fram. Det är såklart mumma för återspelningsvärdet och det är roligt att försöka göra bättre ifrån sig, vilket lockar mer än att faktiskt få veta vad som finns vid flodens slut. I den karga postapokalyptiska världen finns även andra överlevare, riktiga excentriker, som är roliga att byta några ord med, men i huvudsak är detta ett ensamt spel med dig mot världen.

Det är väldigt synd på de kassa menyerna som solkar ner helhetsintrycket av vad som annars vore en modern klassiker. Lyckligtvis är det så bra ändå att det fortfarande är värt dina pengar, flera gånger om. Det är originellt, spännande, utsatt, vackert och något du kommer vilja uppleva flera gånger.