Svenska
Gamereactor
recensioner
Dying Light

Dying Light: The Following

Storstaden Harran är utbytt mot en ännu större landsbygd. Jerry har skördat vetefälten från zombier i en av årets hetaste expansioner...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

En av förra årets största överraskningar var Dying Light, spelet som tog parkourmekaniken från Mirror's Edge till helt nya nivåer och samtidigt passade på att slänga in tusentals zombier i mixen. Självklart blev en lättunderhållen splatterfantast som jag själv totalförälskad, både i den supersmidiga spelkontrollen, det fantastiska samarbetsläget och givetvis metropolen Harran - den infekterade staden där alla byggnader gick att klättra omkring på.

I expansionen The Following är storstaden dock utbytt mot landsbygd. Jag som under närmare femtio timmar hann klättra mig mätt på Harran, känner mig genast lyrisk när jag - med min nästan fullt uppgraderade karaktär från originalspelet - kliver ut ur den inledande grottan och möts av en syn som närmast kan liknas vid Pelennors slätt i Sagan om konungens återkomst. Att titta ut över det vidsträckta, till synes oändliga landskap som ligger framför mig, för tankarna till de mest episka storfilmerna och jag blir plötsligt extremt sugen på att utforska denna nya värld.

Dying Light
Grafiken har piffats upp och miljöerna i expansionen känns betydligt mer livfulla än slumkvarteren i originalspelet. Den öppna landsbygden är en utmärkt kontrast till det betongfyllda Harran!

Det finns en anledning till att landskapet är så pass platt som det är i The Following, nämligen Buggyn. Efter att ha banat väg till en närbelägen farm lägger jag snart beslag på det uppgraderingsbara vrålåket. Det krävs inte mer än två sekunder med plattan i mattan innan jag slår fast att körmekaniken är precis lika helgjuten som parkourkänslan. Visst ser fordonet extremt skruttig ut, men vilket satans drag det är i den här kärran!

Detta är en annons:

Utöver de tre uppgraderingsträden Survivor, Agility och Power (som Kyle Crane drog nytta av i Harran och nu bär med sig till expansionen) har ytterligare två skillsets dykt upp i The Following: Legendary och Driver. Det förstnämnda ger Crane extra lullull efter att jag maxat något av originalträden, medan Driver är det som har allra störst betydelse i The Following. Genom att köra över zombier, behålla maxhastigheten och utföra stunthopp, tickar Driver-mätaren uppåt tills nästa nivå är nådd. Då blir det möjligt att uppgradera Buggyn, och snart har jag gett den extra lustgas, högre hastighet, bättre grepp och mer hållbara delar.

Dying Light
Buggyn är sanslöst skoj att bränna runt i. Körglädjen är hela tiden på topp i The Following.

Fordonet går nämligen sönder efter tillräckligt mycket körning, men jag upplever det aldrig som ett problem att hitta skruvar och andra föremål för att kunna laga delarna och så småningom bygga helt nya från grunden. Övergivna bilar står utspridda överallt på vägarna och ett snabbt knapptryck vid varje motorhuv ger mig tillräckligt med skrot för att kunna hålla min Buggy i bra skick. Även bensinlocken på bilar måste plundras, eftersom min pärla - Dying Lights egen Magnum Opus - drar en hel del soppa. Lyckligtvis finns det uppgraderingsmöjligheter som gör att bilen kan bli mer miljövänlig i sina utsläpp, och efter att ha gjort Buggyn mer bensinsnål känns det aldrig som att jag löper någon egentlig risk att få soppatorsk.

På tal om Magnum Opus, är Buggyn i Dying Light det skönaste fordon jag satt mig i sedan jag testade Mad Max i höstas. Glöm Far Cry-serien och GTA V; förstapersonsvyn fungerar oerhört mycket bättre när jag kör Buggyn i The Following. Det är tydligt att utvecklaren lagt mest krut på att få till en ordentlig körkänsla, och på den punkten har de lyckats över all förväntan. Ett enormt plus också för att det går relativt fort att komma till nästa nivå i Driver-trädet, så länge jag ser till att köra över de zombier som kommer i min väg. Efter ett tiotal timmar är min Buggy nästan fullt uppgraderad och det har inte känts som ett jobb överhuvudtaget. Stup i kvarten når jag nästa nivå och kan välja någon ny, meningsfull uppgradering att installera i den fyrhjuliga besten.

Detta är en annons:
Dying Light
"The Mother" är den mystiska personen vi ska dyrka. Hon håller i receptet som gör att ingen här i trakten blir smittad av zombierna. Ja tack till att gå med i denna helylle-sekt, efter att ha varit med om alla opålitliga karaktärer i Harran.

Något annat som är väldigt lyckat i expansionen, är storyn. Utan att spoila för mycket, är Kyle Crane på jakt efter ett potentiellt botemedel till zombie-epidemien i Harran. Antizin ger helt enkelt inte en tillräckligt kick längre... Ute på landet ruvar de på de tyngre, mer psykadeliska droger och snart stöter jag på en sektliknande grupp, där alla medlemmar tycks ha hittat ett hippieaktigt sätt för att bli immuna mot smittan. För att få reda på mer om deras hemliga botemedel måste jag först hjälpa invånarna på farmen, för att sakta men säkert förtjäna deras tillit.

Ett nytt och lättbegripligt ranksystem visar hur invånarna börjar acceptera mig i gruppen ju mer jag hjälper dem, och när jag snart får ett armborst för allt mitt goda arbete (läs: zombieslaktande), känner jag mig genast ännu mer motiverad att fortsätta utföra både huvuduppdrag och sidosysslor åt invånarna. Det känns både bra och kul att bistå olika karaktärer med min dödliga hjälp, inte minst när de belönar mig med coola prylar, men kanske framför allt eftersom sammanhållningen oss bönder emellan är mycket starkare än den inne i city? Expansionen lockar mig kort sagt att fortsätta göra uppdrag, på ett sätt som originalspelet aldrig riktigt lyckades med.

Utöver den uppfriskande storyn, finns även en hel del nya vapen att bekanta sig med i form av de lantredskap som ligger utspridda här och där. Lantfolk sprider handsågar och liar omkring sig på ett sätt som skulle få självaste Farmen-Gutta att se rött, men desto roligare är det för mig som hittar alla nya klingor att stycka zombier med. Extra fokus har dock lagts på skjutvapen denna gång, av den simpla anledningen att det är lätt att bli omringad utan att ha någonstans att ta vägen (det är inte lika lätt att hitta hustak att fly upp på i expansionen). Att då kunna dra fram ett semi-automatiskt hagelgevär, en Uzi eller ett kraftfullt armborst - med olika sorts pilar - är ett perfekt sätt att hålla ohyran på avstånd.

Dying Light
Pilbågen är i mitt tycke det allra trevligaste vapnet i The Following, vilket kanske inte säger så mycket med tanke på att jag älskar pilbågen i de flesta spel... I Dying Light låter den mig fälla de levande döda utan att bli upptäckt, och det går naturligtvis utmärkt att plocka upp alla mina pilar från de livlösa kropparna igen.

Att miljön är både plattare och större i The Following, är dock inte bara guld och gröna skogar. Det finns nämligen ingen fast travel och när jag stundtals råkar dö av en grupp fiender, kan det vara en lång bit att ta sig utan att kunna parkour-hoppa fram till min bil. Visst, jag startar oftast i det jakttorn som ligger närmast dödsplatsen, men med tanke på kartans enorma storlek kan det ändå vara en rätt lång bit att vandra för att kunna återhämta Buggyn. Den står alltid parkerad där jag lämnade den sist.

Då funkar det bättre i de olika skyddshus som jag låser upp under spelets gång (på samma sätt som i Dying Light). Därifrån kan jag nämligen kalla tillbaka min bil via radio, som på blott ett ögonblick dyker upp utanför porten. Jag skulle önska att dessa slags radioapparater fanns i varje jakttorn, så att jag kunde slippa de långa sträckorna till fots. När det inte finns hustak att hoppa mellan, blir det aningen för långt att ta sig runt utan hjul. Livet på vischan kräver sannerligen sin pick-up...

Dying Light
Så småningom kan jag installera både el och eldkastare i min Buggy. Plötsligt har inte ens de klängigaste fienderna en chans.

Vad mer vill jag ha sagt, innan jag ger dig en stark rekommendation att tanka hem den här välfyllda expansionen så fort som möjligt? Jo, det bästa av allt förstås: samarbetsläget! Det går att lira igenom precis hela äventyret i sällskap av upp till tre vänner, vilket gör bilkörningen och zombieslaktandet till ett ännu roligare tidsfördriv. Jag hade under recensionen lyckan att spela tillsammans med bland annat samma vän som jag lirade originalspelet med under förra året, och det råder ingen tvekan om att vår Dying Light-kärlek har fått en rejäl nytändning tack vare The Following.

Tillsammans kör vi runt och utforskar de öppna fälten, hjälper invånarna med deras ärenden, letar skrot/bensin och visslar imponerat åt varandras Buggys (för vissla är tydligen vad man ska göra när man inspekterar en annan mans bil). Vi har allmänt lattjo när vi spelar ihop och det kan gå timmar utan att vi utför ett enda uppdrag, men ändå är vi helt trollbundna av såväl den nya spelvärlden, som av den simpla glädjen i att styckmörda de som redan är döda.

Dying Light
Solnedgångar och armborst. Finns det någon vackrare kombo?

Nya vapen, nya miljöer, nya uppdrag och framför allt den nya Buggyn - som kör över allt motstånd, både bildligt och bokstavligt talat - gör mig övertygad om att detta är en expansion som jag och mina vänner kommer fortsätta njuta av i dussintals timmar till, då innehållet kompletterar originalspelet på ett närmast perfekt sätt.

Sällan dyker det upp en expansion som har lika många nyheter som en regelrätt uppföljare (inte minst en karta som är betydligt större än den i originalet), men när det gäller Dying Light: The Following känns det faktiskt som att jag lirar just ett nytt spel. Ett år av väntan har verkligen lönat sig och har du dessutom ett par vänner som också gillar Dying Light, är det en självklarhet att ni ska skaffa det här. För den ensamme spelaren stannar siffran på en åtta, men tack vare det barnsligt roliga samarbetsläget väljer jag att gå ett snäpp högre i mitt slutbetyg.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Nya miljöer, superb körkänsla, grym co-op, härliga vapen, klockrena uppgraderingar, uppiffad grafik, roliga påskägg, mer gripande story än i originalet
-
Långa sträckor till fots, lite tråkigt att spela själv
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Dying Light: The FollowingScore

Dying Light: The Following

RECENSION. Skrivet av Jerry Fogselius

Storstaden Harran är utbytt mot en ännu större landsbygd. Jerry har skördat vetefälten från zombier i en av årets hetaste expansioner...

Dying LightScore

Dying Light

RECENSION. Skrivet av Simon Eriksson

Vi har lärt oss att frukta natten i Techlands andliga parkour-uppföljare till Dead Island. Simon Eriksson är numera glatt beroende av Harrans zombiekvarter och berättar varför detta är ett spel du borde kolla in...

1
Vikingarna intar Dying Light

Vikingarna intar Dying Light

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Vikingar har aldrig varit så heta som nu sedan... jamen vikingatiden faktiskt. Detta tack vare TV-serien Vikings och spel som Assassin's Creed Valhalla med flera. Nu...



Loading next content