That Dragon, Cancer

Det verkar som att spelvärlden nu blivit mogen nog att tackla ett mycket jobbigt tema, ett som tidigare varit svårt att prata om oavsett media. Men tack vare ett fokus på berättandet som sakta men säkert vuxit till vuxna nivåer, har det nu blivit möjligt för utvecklare att utforska ämnen som ofta varit tabubelagda. Det är därmed möjligt att diskutera och behandla ett så hjärtskärande ämne som döden.

Hittills har detta mestadels skett i spel med dramatiska händelser, exempelvis världskrig eller civila oroligheter, vare sig de är verklighetsbaserade eller hittepå (som i Ubisoft Montpelliers Valiant Hearts: The Great War eller 11 bit Studios This War of Mine). Men sorgen som följer ett dödsfall är svårare och det har nu blivit dags att ta sig an vardagslivet efter att det otänkbara har hänt. Det är där That Dragon, Cancer - ett nytt peka/klicka-spel från Numinous Games, kommer in i bilden.

That Dragon, Cancer berättar om det dramatiska öde som drabbade Ryan Green (en av spelets utvecklare) och hans fru Amy, som, under loppet av några månader, var med om den tragiska resa deras femårige son Joel fick vara med om fram till sin död. Från början gjordes spelet för att hålla minnena vid liv av de mest intensiva och hjärtevärmande händelserna, men undan för undan har That Dragon, Cancer blivit en sorts terapi, enligt Green. Det är ett minimalistiskt grafiskt äventyr - med kubistiska influenser - som följer graderna av sorg som gnager i själen för alltför många familjer. Att på något sätt normalisera den inre smärtan och göra den till en del av våra dagliga liv är en del av det nobla målet från Numinous Games.

Den delade smärtan, vilket är ett av huvudinslagen, kommer från beslutet att inte göra någon av protagonisterna till huvudperson. Det spelar alltså ingen roll vem dramat sker kring, det är familjen som bär det jobbiga på sina axlar medan deras barn sakta dör ifrån dem. Det som betyder något i That Dragon, Cancer är istället resan, de olika stadierna, vilket inkluderar ljuva minnen av tid som varit men även djupt dramatiska moment som berättas med stor elegans och respekt.

Liv och trovärdighet skapas genom ett klassiskt peka/klicka-upplägg med några plattformssekvenser, vilka finns där för att ge spelaren en liten paus från de omtumlande känslor vi tvingas konfrontera. Jag uppskattar verkligen designen på spelet där färger och former, tillsammans med sofistikerad music från Jon Hillman, återskapar den overkliga atmosfären, där man undrar om det som händer verkligen är på riktigt. Det är något som många som drabbas av omtumlande händelser kan drabbas av.

Även om det finns några mindre tekniska tillkortakommanden, så påverkar det inte alls den känslosamma resan som That Dragon, Cancer erbjuder. Det här är ett spel att ta på allvar, att uppleva via dialogen och ofta känns det nästan som att ha blivit fysiskt misshandlad. Det jag uppskattade mest är dock elegansen i utformningen av hur That Dragon, Cancer handskas med det svåra temat och personlig tragedi. Allt utan att någonsin hemfalla åt billiga trick för att manipulera spelaren. Det är rått, avskalat och vackert och dramat visar svart och och vitt, mörker och ljus samt misär och hopp för den hårt prövade lilla familjen.

Resultatet är kulturellt relevant och även väldigt viktigt. Det får mig att tänka och känna, och samtidigt bättre förstå att de familjer som tvingas genomlida liknande draman. That Dragon, Cancer visar därmed kanske bättre än något annat spelens överlägsna potential för berättande som verkligen får oss att uppleva äkta känslor.