Sid Meier's Pirates!

Papegojor, gulddubloner, träben, ögonlappar, krokar, kanoner, skörbjugg och sjösjuka. Livet som pirat kan vara både himmel och helvete. Och det börjar illa för vår icke namngivne hjälte i Sid Meiers nya version av klassikerna Pirates. En ondskefull bandit har kidnappat hela din familj och vad vore väl mer naturligt för en ung pojke än att ge sig ut på jakt efter familjen, banditen och att någonstans däremellan titulera sig den mest beryktade piraten i Karibiska Havet.

Sid Meier’s Pirates har samma upplägg som originalet. Det handlar om att plundra, segla, fäktas och tjusa kvinnofolk. Allt är väldigt okomplicerat och du kan forma din pirat efter tycke och smak. Jag valde att starta som en engelsk pirat, men du kan fritt välja vilka skepp du ska attackera och mycket av spelet går ut på att dra nytta av alla sidor. Du kan också välja av helt stödja en av de fyra nationerna som koloniserar Karibien och Centralamerika. Spanjorerna har många hamnar och guvernörerna har vackra döttrar, samtidigt innebär de många spanska hamnar att det finns många lukrativa skepp att plundra. Holländarna har inte speciellt många hamnar och till en början var jag inte välkommen i deras städer. Jag hade nog plundrat ett eller annat skepp för mycket. Men frukta icke, med hjälp av lite list kan man smyga sig in i staden eller helt sonika gå till anfall med sina pirater på land. Landstriderna är dock spelet kanske minst lyckade delmoment, då det är mycket roligare att segla och fyra av kanonerna.

När du seglar omkring och plundrar får du titt som tätt ledtrådar till var du kan hitta din familj. Någon bartender har kanske snappat upp lite information, eller så har kanske någon av guvernörernas döttrar har hört något. Du får också information om skepp som är extra bra att plundra eller kanske var en av de mest beryktade piraterna håller hus. På det här sättet får du hela tiden en mängd mindre eller större uppdrag. Du kan välja att ignorera dem eller genomföra dem, du behöver faktiskt inte alls bry dig om din kidnappade farbror. Har han suttit i en trött och torr stuga i tjugo år, kan han lika gärna fortsätta att sitta där. När du besöker hamnarna är det också viktigt att du säljer och köper varor på ett smart sätt. Det finns ett relativt sofistikerat och avancerat ekonomiskt system i Pirates och det gäller att hålla reda på var sockerpriserna är bäst om du vill bli en lyckad pirat. Om en stad får en ny guvernör kan ekonomin få sig ett uppsving och tvärtom om staden blivit plundrat av pirater eller indianer. Du kan genom att eskortera nya guvernörer eller tipsa pirater och indianer styra dessa händelser och ibland får man lite av den sköna gudskänslan som återfinns i andra spel från Firaxis. Men egentligen är själva imperiebyggnationen och kolonialpolitiken inte något som en pirat behöver bry sig om. Det handlar om att skjuta sönder segel och besättningar för att bärga godset och möjligen en skadeskjuten skorv.

Firaxis har lyckats mycket väl med designen, havet är vackert och karaktärsdesignen är skön och överdriven. Jag hade dock velat se större variation på svärdsbataljerna, barer samt guvernörer. Det blir lite tjatigt och det är inte lätt att skilja mellan olika hamnar. Det mesta ser likadant ut och man får ögna genom sin piratprofil för att påminna sig om var man har sin älskade, eller snarare var man har alla sina 34 mer eller mindre älskade unga damer. Att kurtisera med guvernörernas döttrar är nämligen ett av de bästa sätten att erhålla föremål som underlättar strider, segling och dylikt eller information om saftiga skepp att plundra. När du stiger i aktning och rang hos guvernören ökar dina chanser hos dennes dotter, men du måste också kunna behärska barockdans i bästa Dancing Stage-stil. Denna del av spelet är faktiskt förvånansvärt underhållande, men det är kanske en följd av att jag uppskattar cembalo. Annars kan det nog te sig aningen enformigt, även om musik och kombinationer varieras hos de olika flickorna.

Det som alltid varit storheten i Sid Meiers spel har varit den öppna, fria och närmast outtömliga hållbarheten. Livet som pirat innebär givetvis massor av frihet, men du kommer förvånansvärt snabbt känna dig klar med Karibien. Visst finns det kniviga svårighetsgrader att ta itu med, ett gäng familjemedlemmar att rädda, tio piratskatter och lika många pirater att duellera med, tonvis att flickor att uppvakta, men allt det här är inte saker som man vill fortsätta med i all oändlighet. Nu kanske det är orättvist att jämföra hållbarheten i Pirates med Civilization III, för visst är det ändå packat med innehåll för den aspirerande piraten.

På det hela taget har jag haft det oerhört roligt som pirat i Karibiska Havet. Det är inte världens största hav att segla runt, men Firaxis har packat öar och kuster fulla med kolonier, munkkloster och indianbyar. Trots att upplägget är väldigt enkelt, finns den där känslan av att bara ramma en godstransport till eller leta rätt på ännu en laglös. Det är lite enformigt, men nästan hypnotiskt och även om jag hittar en hel del mindre skönhetsfläckar på denna nya version av 1987 års klassiker så måste jag bara älska atmosfären och designen. Ni som har gott och väntat kommer inte att bli besvikna, det är dags att ge Polly ett kex och fälla ner ögonlappen.