Svenska
Gamereactor
recensioner
Warhammer 40,000: Space Marine

Warhammer 40,000: Space Marine

Jonas Mäki har hårdtestat Relics Gears of War-utmanare och dräpt Orker i drivor med motstorsågsdrivet svärd. Men nu är domedagen inne, vi har betygssatt Warhammer 40,000: Space Marine

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Tänk dig själv om du vore omringad av en skara ilskna Orker med dragna svärd och skjutvapen. Visst vore det väl skönt att befinna sig i en ultrarustning storlek XXXL med pansar tjockare än en tysk tigertank och ha ett motorsågsförsett svärd att dräpa patrasket med, för att sedan kunde plocka lömska krypskyttar med ett prickskyttevapen som bokstavligt talat smälter dem. Sedan avrunda genom att sprinta ikapp flyende fegisar och med kraftfulla glidtacklingar förvandla dem till extra slafsig köttfärs.

Lyckligtvis verkar Relic tycka precis samma sak och har därför försett mig med alla dessa verktyg när jag i rollen som ultramarinsoldaten och tillika kaptenen Titus ska rädda en planet från en invasion. Relic har god vana från Warhammer 40,000-universumet från den suveräna Warhammer 40,000: Dawn of War-sviten och lyckas direkt sätta an en pampig stämning. En ultramarin är inget man leker med, och bemötandet jag får från andra krigare samt fiender är ungefär den Master Chief brukar bemötas av när han utplånar hela raser och räddar universum på egen hand.

Exakt vad mitt mål är har jag dock egentligen ingen aning om. Mellansekvenser avlöser varandra där vaga beskrivningar av läget levereras av personer som introduceras dåligt och slutar ändå alltid med mer anfallande Orker. Men det är okej, jag har kul och får allt större puffror och släpar så småningom med mig en hygglig arsenal av fyra stadiga krutpåkar som gör att jag är förberedd på alla situationer.

Warhammer 40,000: Space Marine
Warhammer 40,000: Space Marine får gratis DLC nästa månad då paketet Exterminatus släpps. Ett Horde-liknande co-op-läge som nog kan bli populärt.
Detta är en annons:

Det är kul, rent av väldigt kul de första timmarna. Jag kommer ihåg att jag spontantänkte för mig själv efter bana ett att om Warhammer 40,000: Space Marine skulle fortsätta på samma vis, så skulle det baske mig aspirera på minst en åtta i betyg. Tyvärr är det dock exakt vad som händer. Warhammer 40,000: Space Marine fortsätter på precis samma vis genom hela spelet och däri ligger problematiken som gjorde att jag timme för timme fick en allt sämre uppfattning av äventyret. Man vill inte äta samma glass för evigt hur god den än är, och när man efter fem spelade timmar fortfarande möter samma Orker med samma vapen börjar det kännas lite väl repetitivt.

Warhammer 40,000: Space Marine känns som ett lite mer opolerat men mer fartfyllt Gears of War där allt från vapen till fiender och knappuppsättning har sin motsvarighet. Allt undantaget själva cover-mekaniken. Och visst måste man applådera att Relic försökt göra sin egen grej utan att stjäla en sådan nyckelfunktion, och till en början fungerar det utmärkt ändå. Men med stigande svårighetsgrad blir det alltmer uppenbart att den hade behövts även här, men mer om det lite senare.

Warhammer 40,000: Space Marine
Det finns delar av Warhammer 40,000: Space Marine som är fantastiskt läckra att se på med enorm arkitektur och snygga omgivningar. Trots det lotsar Relic en snabbt bort från dessa områden och ner i underjorden på praktiskt taget alla banor.

En stor del av Warhammer 40,000: Space Marine är närstrider och något Relic lyckats fantastiskt bra med är hur sömlöst man växlar mellan puffror och tillhyggen. Det går utmärkt att komma med sin bjässe till jättekrigare och dansa in i smeten av Orker, hugga vilt omkring sig och klyva allt man ser för att blixtsnabbt sedan oskadliggöra (skjuta till oigenkännlighet) flyende Orker och fegisar på håll.

Detta är en annons:

Just denna del av spelet är den bästa och det känns väldigt befriande att få känna sig så sanslöst mäktig som en ultramarin faktiskt ska vara. Fienderna slafsas sönder och din en gång så tjusigt blå rustning blir med tiden ofattbart bloddrypande. Dessutom finns en supermätare som låter dig kötta ännu hårdare eller rent av använda ett bullet time-inspirerat läge sedan du dräpt nog mycket Orker.

Men ju längre in du kommer i spelet, desto mer kommer du att upptäcka två störiga brister som lägger sordin på underhållningsvärdet. Det ena systemet för hur man får liv. Titus kan nämligen tackla motståndare och göra dem groggy, vilket tydligt markeras med en ikon ovanför deras huvud. Om du i det läget utför en blodig avslutning så får du lite liv tillbaka. Något annat vanligt sätt finns inte. I början får man vara ganska mycket ifred och det är inga problem att slakta till sig lite energi när man behöver det. Bara det att animationerna medan man utför sin Ork-avrättning tar en stund, och man tar skada under tiden.

Warhammer 40,000: Space Marine
Mellan varven får man ett jetpack under äventyret som låter en både stiga hastigt, men även göra våldsamma nedslag. Ett bra försök att skapa variation, men används i små små doser att det inte gör någon skillnad.

När fienderna blir fler, för att inte nämna starkare så händer det ofta att de slår ihjäl mig när jag tappert försöker få det liv jag så väl behöver för att kunna fortsätta striden. Brist nummer två har med just detta att göra. Nämligen prickskyttar. De dyker upp längre fram och är även på de lägre svårighetsgraderna kusligt pricksäkra, även de som brassar på med raketer.

Den absoluta majoriteten av gångerna jag dött i Warhammer 40,000: Space Marine har varit när jag tappert försökt få liv och inlett en avrättningsanimation när en fiende jag inte ens ser dyker upp från ingenstans i kulisserna och dödar mig medan jag inte kan göra något. Ridå. Att ha en riktig cover-mekanik hade verkligen hjälpt här och besparat mig mycket frustration under stridandet.

Det här är naturligtvis fantastiskt korkat. Jag kan absolut uppskatta systemet med att man uppmanas spela snyggt för att få liv, men då måste jag få vara odödlig under dessa animationer, eller åtminstone kunna avbryta dem eller att Relig gör dem mycket kortare. Att vara uppbunden några sekunder och då måsta förlita sig på att ingen fiende ska ha den dåliga smaken att dräpa mig är ett stort minus.

Warhammer 40,000: Space Marine
Relic har inte glömt Warhammer 40,000-fansen och det är möjligt att måla sina figurer i de färger man använder till sitt lag i brädspelet. Något som även underlättar att avgöra vem som är vem i multiplayer.

En annan sak som stör, som dock inte är tillnärmelsevis lika irriterande som båda ovan nämnda irritationsmoment är systemet med vapenbyten. Man kan bara bära med sig fyra puffror, men det är alldeles för svårt att få byta tillbaka om man ersatt en puffra man föredrog med en annan och de får heller inte ersättas som man vill. Vill du ha en hagelbrakarmotsvarighet så får du inget prickskyttegevär till exempel, trots att det finns andra vapen jag inte använder som jag gott kunde få kasta istället.

Just den här typen av ogenomtänkta saker präglar Warhammer 40,000: Space Marine. Man undrar ibland hur Relic tänkt och prioriterat. Något som tyvärr också gäller omgivningarna. I början på varje bana hamnar man nämligen ofta utomhus i episka, om än något bruna, miljöer. Där är det ljust, bjuds på coola byggnadsverk och en känsla av storskalighet. Men med få undantag leds man därefter snabbt ned i underjorden där man i mörka korridorer spenderar en för stor del av äventyret. Vem är det som har bestämt detta? Jag vill vara kvar ovanför ytan med himlen ovanför mig och njuta av Relics lyckade design i ett bitvis riktigt läckert spel.

Precis som alla andra spel av idag vore inte Warhammer 40,000: Space Marine komplett utan ett multiplayer-läge. Av någon oklar anledning är det som att Relic insett alla spelets brister och bestämt sig för att åtgärda dem här. Till exempel har man regenererande liv, och mänskligt motstånd gör verkligen underverk för variationen. Dessutom finns ett hutlöst välgjort designläge där man själv får bygga sin ultramarin exakt som man vill ha dem, vilket är extra roligt om man har en armé i brädspelsversionen som detta spel ju faktiskt baseras på.

Warhammer 40,000: Space Marine
Det bjuds på våldsamma explosioner i Warhammer 40,000: Space Marine som har bra tryck i ljudet med ackompanjerande episk musik. Endast skitnödiga röstskådespelare drar ned helhetsintrycket på audiofronten.

Warhammer 40,000: Space Marine innehåller de båda spellägena Seize Ground där man förväntas erövra mark och hålla den samt lagbaserade dödsmatcher i Annihilation. Båda är förvånansvärt underhållande, även om förstnämnda nog är den som håller i längden med böljande strider och allmänt mer finess. Det säger sig själv dock att det inte är ett direkt matigt multiplayerläge med så lite innehåll och därmed mest att betrakta som en bonus och inte något som kommer hålla dig sysselsatt särskilt länge.

Relic är dock helt klart något på spåret och i grund och botten är Warhammer 40,000: Space Marine ett underhållande spel med cool design. Min förhoppning är att det ändå blir så pass poppis att det kommer en uppföljare där man får chansen att åtgärda de brister som finns. Idag känns det dock tyvärr för ovarierat och funktionsfattigt för att aspirera på några höjdarbetyg.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Feta strider, fläskiga ljudeffekter, flera snygga miljöer, underhållande onlinekrig
-
Ogenomtänkt hälsosystem, alltför monotont, inget omspelningsvärde
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • TomasT
    Som gammal stofil så får man väl säga att det är skoj att se hur Warhammer-universumen har utvecklats. Spelade Warhammer 40k redan när det var... 7/10
  • thomas_pef
    Ultramarines. Bara namnet är tungt och fullt med pondus. Och pondus är ju inte så svårt att få när man likt en arg noshörning i pansar dräkt... 7/10
  • TeamBubblegum
    Smaken är olika. Det är därför det här spelet gavs 6/10 av gamereactor. Jag har aldrig spelat Warhammer serien förut men idag drog jag igång... 9/10
  • PokelMabbz
    Jag har nu spelat klart Space marine, det tog mig ca 7-8 timmar. Jag kanske inte är helt opartisk i denna recension då jag är ganska intresserad... 8/10

Relaterade texter



Loading next content