Svenska
Gamereactor
recensioner
Driver: San Francisco

Driver: San Francisco

Kan Driver: San Francisco rädda den ojämna spelserien från en för tidig död? Tanner återvänder i en "out of body experience" och Gamereactor har satt betyg

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Driver var en stor grej i början av detta årtusende. Känslan man fick med sig när spelet släpptes till Playstation sommaren 2000 var definierad av skön körkänsla och realistisk skadehantering. Navkapslar flög och däck skrek när vi toknitade, då Reflections Interactive lät sig inspireras av filmen från 1978 med samma namn. Det första spelet fokuserade på det mest grundläggande - bilkörningen - och gick hem hos både spelare och kritiker. Tyvärr gick det utför efter detta.

Efter tre officiella uppföljare, som inte gjort sitt för att stärka spelserien, är det dags för en reboot. Det nya Driver sparkar igång i San Francisco där Tanner ligger i koma efter att ha fått ett fatalt slag i huvudet. Som resultat av detta utspelar sig hela spelet i karaktärens huvud. Detta öppnar upp för nya möjligheter för utvecklarna och det ger spelaren chansen att "kapa" kropparna hos folket som finns i staden. Förutom körningen är kroppsbytena den viktigaste spelmekaniken i Driver: San Francisco. Och även om det till en början låter tvivelaktigt fungerar mekaniken bättre än vi hade väntat - och ungefär en miljon gånger bättre än de trista fotgängardelarna i Driver 3.

Driver: San Francisco
Jodå, det finns många olika fordon i spelet. Här en av bylingens bilar.

Det bästa användandet av Tanners utomkroppsliga möjligheter dyker upp under biljakterna. När vi förföljs av styggingar kan Tanners själ hoppa från kroppen och upp i luften, vilket ger oss ett fågelperspektiv på all action. En smart spelare kan sedan välja ut en bil som kör åt motsatt håll, hoppa in i den och köra in i mötande bilar. Tyvärr finns ingen knapp för att zooma tillbaka till Tanners bil, så istället måste vi gå tillbaka till översikten och manuellt välja kärran han började kroppsbytet i.

Detta är en annons:

Teleporteringsproceduren (phuh!) innebär också flera menyval. När du svävar ovanför verkligheten kan du flyga runt i San Francisco och leta efter de många människor eller bilar som sätter igång uppdrag. Förutom de huvudsakliga storyuppdragen som handlar om Tanner och hans koma finns massvis av dessa sidouppdrag att testa. Sidouppdragen är faktiskt ofta obligatoriska eftersom du måste klara åtminstone några för att avancera till nästa storyuppdrag. Både experter och nybörjare måste samla in "power points" som fungerar som spelets valuta, och med dessa kan du köpa nya bilar till din samling. Ford Mustangen från 1973 är fortfarande vår favorit, men det finns hela 140 val av kärror i hela spelet.

Driver: San Francisco
Ett av uppdragen där du ska hålla dig inom en viss zon för att få poäng.

Det tar oss in på kärnan av upplevelsen, bilkörningen, vilket fungerar väldigt bra i Driver: San Francisco. Den blandar en smått arkadig känsla med de kraftfulla, tunga fordonen och borde göra både veteraner och nya spelare glada. Som man kan vänta sig har alla bilar olika köregenskaper, och även om fysiken har sina brister (vilket leder till pinsamma krascher och kollisioner) är helhetskänslan att Reflections kirrat biffen. Viktigast av allt är att känslan från gamla 70-tals-biljaktsfilmer finns kvar, med tanke på allt slirande och sladdande. Skulle du bli fångad av polisen är det i regel ditt fel.

Driver: San Francisco ger oss blandade känslor. Kroppsbytarfunktionen är inte helt övertygande och storyn är inte direkt gripande. Vi hade hellre sett en mer standardmässig racingupplevelse. En annan grej är att San Franciscos gator inte erbjuder nog med variation. Totalt finns några hundra uppdrag, men de blir väldigt repetitiva även om Tanners förmågor innebär några intressanta alternativ när det kommer till att lösa dem. Trots dessa problem har jag ändå uppskattat tiden med Tanner vid Amerikas västkust. Grafik och ljud är bra och överlag känns spelet roligt tills upprepningen slår en i ansiktet. Återigen får vi konstatera att det första Driver är det bästa i serien.

Detta är en annons:
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Fantastisk bilfysik, många uppdrag, trevliga bilar, störtskön presentation
-
Repetitiva uppdrag, ojämn grafik, instabil skärmuppdatering
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Driver 3 förblir ett av de buggigaste och minst genomtänkta spelen jag någonsin testat. Och i och med det trodde jag att spelserien var dömd till döden. Men ack så fel man kan ha, för när Reflections nu startar om gör de det med en genuint genomarbetad spelmekanik som är lika originell som beroendeframkallande. Att teleportera sig mellan olika bilar lät på förhand som en rätt risig nödlösning. I spelbar form fungerar det dock superbt och ger det här spelet massvis med personlighet. Hade bara grafiken och den artificiella intelligensen varit bättre hade jag inte haft några problem med att dela ut en åtta. Nu stannar Driver: San Francisco på en stark sjua med härlig bilfysik och brutalt underhållande multiplayer som de mest utmärkande styrkorna. 7/10

Relaterade texter

GRTV: Driver: San Francisco

GRTV: Driver: San Francisco

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Vårt GRTV-team har sammanstrålat med Ubisoft Reflections för att parat om kommande Driver: San Francisco, som nyligen började hypas igen efter att ha varit osynligt närmare ett år...



Loading next content