Svenska
Gamereactor
recensioner
The Park

The Park

Norska utvecklarna Funcom bjuder in oss till en fruktansvärd nöjespark och Gamereactor har tagit en kallsvettig tur...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

The Park lämnade oss lite omtumlade. Det är ett tungt och intensivt spel med en lika intressant som deprimerande story som håller i ungefär en och en halv timme och som är väldigt linjärt med fokus på berättelsen. Du spelar som Lorraine, en ung kvinna tillika en ensamstående mamma. Berättelsen börjar på parkeringen utanför nöjesparken på Atlantic Island, där Lorraine precis har anlänt med sin son Callum. Sonen har klantigt nog glömt sin teddybjörn inuti parken och rusar raskt in för att hämta den. Lorraine har inget annat val än att följa efter honom. Parken må vara öde men det är ju turligt nog fortfarande ljust ute. Eller är det det? Mörkret faller otrevligt fort. Parken ger ifrån sig känslan att den varit övergiven i flera långa år.

Medan du vandrar runt omkring i parken finns det inte särskilt mycket att sysselsätta sig med. Som tidigare nämnt är spelet väldigt linjärt, vilket dock inte nödvändigtvis betyder något negativt. Faktiskt så sveps vi med i storyn direkt efter några minuter. Spelkontrollen är dessutom av det simpla slaget. Den klassiska tangentkombon "W-A-S-D" för att röra dig omkring, hålla in Shift för att springa, höger musknapp för att ropa efter Callum samt för att få ledtrådar vart närmaste sak att undersöka finns och vänster musknapp för att läsa eller titta på saker samt öppna dörrar. När du ropar på Callum så svarar han, men hans rop blir bara läskigare och läskigare ju längre in i spelet du kommer. Vi finner hur den skräckfyllda kallsvetten börjar krama oss bara halvvägs genom spelet.

Utöver att springa och ropa på Callum så erbjuder dessutom The Park olika attraktioner du kan hoppa på och åka. Detta förstör en del av den atmosfäriska känslan dock, då du letar efter din försvunna son. Att ta sig en tur på pariserhjulet under en sådan stund får illusionen att rämna en aning. Med det sagt, att ta sig tiden att hoppa på dessa turer ger dig en bättre inblick i storyn då Lorraines interna dialog stegvis avtäcker berättelsen bit för bit under tiden som du åker karuseller och dylikt. Runtom i parken finns det dessutom objekt och lappar att undersöka, vilket också ger mer insikt i spelets berättelse. The Park är dessutom en spin-off på Funcoms MMO The Secret World och det finns en Atlantic Island Park där också, som är ett separat område som du kan besöka. Dessa olika lappar som du hittar i The Park kommer därför att föra The Park och The Secret World närmare varandra, och fans av det senare spelet kommer därför att finna The Park snäppet mer givande än andra spelare. Men vi fann The Park oerhört intressant, även fast vi inte spelat igenom The Secret World.

Detta är en annons:
The Park
The ParkThe ParkThe Park

Anledning till vårt positiva möte med The Park beror till största del på spelets atmosfär. Det må vara ett otrevligt spel att spela, som sig bör med tanke på genren, men vi var ärligt talat genuint rädda under vår session med spelet. Musiken, vinden som viner genom träden, röstskådespelet, den atmosfäriska inramningen och det faktum att du är helt ensam i en övergiven nöjespark är beståndsdelar som går ihop och erbjuder en otroligt mäktig upplevelse. Att Callum skriker saker som "han ser dig" och dylikt hjälper inte heller precis våra sköra små nerver. Men värst av allt är ändå vad som händer bortom nöjesparken, i Lorraines sinne. Historien om hennes förflutna och hur det knyter an till vad som sker just nu i spelet är en fruktansvärd, och utmärkt utförd, berättelse.

Rent visuellt däremot är det här inget mästerverk. Det är oerhört vackert, men på samma gång så är det ganska otillräckligt. Bakgrunderna och ljussättningen är ljuvligt gjord i spelet, men texturerna ser ut som de blivit plockade från ett fem år gammalt spel. Det är ingen jättestor grej att haka upp sig på kanske, men det drar ned helhetsintrycket en aning. Men grafiken är ändå tillräckligt bra för att fixa biffen och på vissa ställen bidrar faktiskt den mediokra texturen till att göra spelet ännu läskigare.

Detta är en annons:

Den största bristen med The Park är dock att vi kunde förutse hur spelet skulle sluta innan den andra sista akten ens hade börjat. Det beror inte på att vi är nämnvärt klipska, utan det är det faktum att Funcom inte lyckats maskera sitt mysterium bättre. Vid ett specifikt tillfälle var det som om ridå gick upp på tok för tidigt och avslöjade på tok för mycket av handlingen. Vi tänker så klart inte avslöja vart i spelet detta sker, men vi gissar på att de flesta spelare kommer ha samma "aha"-upplevelse som vi hade.

Något annat vi inte tänker avslöja för dig är vilket spel som Funcom tagit sin inspiration från under spelets andra halva, men vi kan nämna att den första delen av spelet bär mycket liknelser till spel som The Vanishing of Ethan Carter och Gone Home. Men The Park är klart mycket läskigare. Det påminner om de nämnda spelen rent spelmekaniskt, men känns ändå tillräckligt annorlunda för att inte kännas som en kopia av dem. Det är ett tekniskt simpelt spel med en spännande story som avslöjas bit för bit, även fast historien släpper ifrån sig allt för mycket på tok för tidigt. Men atmosfären är utsökt och The Park är en av de absolut otrevligaste spelen vi haft nöjet att få uppleva på mycket länge.

HQ
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Grym atmosfär, utmärkt ljud, fenomenal story, verkligen skrämmande
-
Alltför lätt att lista ut slutet, bitvis dålig grafik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

7
Skräckspelet The Park släpps 27 oktober

Skräckspelet The Park släpps 27 oktober

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Norska utvecklaren Funcom jobbar på en PC-titel kallad The Park, och i augusti sade de att premiären är två månader bort. Och nu har denna tid gått, och den 27 oktober är...



Loading next content