Svenska
Gamereactor
recensioner
Halo 5: Guardians

Halo 5: Guardians

Nästa kapitel i sagan om ringvärlden har nått Xbox One. Mathias har satt betyg på den största spelmässiga revolutionen i seriens historia...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Aska och sot har fyllt skyarna. Det som återstår av himlen är en vild storm som varat i åratal, och solens strålar försöker tränga sig genom dess tjocka moln. Under himlavalvet sträcker sig en gränslös ödemark. Jorden är kal och hård - den är gjord av glas. Det knastrar lätt under mina fötter när jag vandrar längst bergsstigen. Nedanför mig fanns en gång en vacker sjö, men den ångade bort när planeten bombarderades av kokande plasma. Detta är Meridian, en av mänsklighetens yttre kolonivärldar. Kriget är slut sedan länge, och nu kan vi äntligen återuppbygga allt det vi förlorade. Enorma maskiner blockerar horisonten. Deras uppgift är att bryta sönder och smälta den glasade jordskorpan.

Människorna som bodde här gör allt de kan för att rädda det som en gång var deras hem. Överlevarna har förlorat allt, och de skyller sina förluster på mig och mina vänner. Jag går bland dem nu, bland de civila, men blir bespottad. Jag har fått se en ny sida av konflikten. Är vi, de oövervinnerliga spartankrigarna, verkligen de hjältar som propagandan fått oss att framstå som? Plötsligt börjar marken skaka. De civila drabbas av panik. Jag ser hur byggnader rasar ihop, jag hör skrik och gråt. Marken där sjön en gång vilat kollapsar, och ur avgrunden reser sig ett kolossalt metallmonster - en mytomspunnen varelse som gäckat Halo-nörden inuti mig i flera års tid. Frågorna ska äntligen besvaras. Halo 5: Guardians är äntligen här.

Halo 5: Guardians
Välkommen till Meridian, en av tusentals sönderglasade människovärldar. Det är här som ett uråldrigt artefakt ligger gömt som kommer förändra galaxen för alltid.

Meridian är dock bara en av många fjärran världar vi får besöka under vårt letande efter svar. 343 Industries, det skräddarsydda drömteam som fick i uppgift att föra vidare Bungies arv, är väl medvetna om hur fina dessa miljöer är. Vid vissa tillfällen under kampanjen gör Halo 5: Guardians nämligen någonting som inget annat Halo-spel tidigare gjort: det stannar upp. Du rör dig inte längre framåt. Du kan om du vill, men det vore att kämpa emot. Det vore att missa hela poängen. Istället är det fritt fram för dig och dina tre kompanjoner - antingen tre datorstyrda karaktärer eller tre vänner över Xbox Live - att utforska dessa öppna miljöer och lära dig mer om din omgivning.

Det kommer väl inte som någon större överraskning, men Master Chief och den majestätiska ringvärlden har aldrig sett bättre ut än nu. Detta är första gången ett nytt Halo-spel släpps till Xbox One, och redan när spelet utannonserades för två sedan meddelade 343 att man skulle låsa spelets bildskärmsuppdatering vid 60 bilder i sekunden. Helt utan undantag. Detta har man åstadkommit genom att använda en dynamisk upplösning, vilket innebär att grafiken blir lite, lite sämre när det sker mycket på skärmen istället för att bilden ska börja hacka och frysa. I stridens hetta av intensivt tunnelseende är hur många pixlar som renderas på skärmen det sista man tänker på, så 60 bilder per sekund är någonting vi välkomnar med öppna armar.

Halo 5: GuardiansHalo 5: Guardians
Två grupper hjältar, som två sidor av ett mynt. Konfrontationen mellan Master Chief och Jameson Locke har stått i centrum av marknadsföringen av spelet, men är underligt nog inte lika viktig i själva spelet.

Halo flyter nu på bättre än det någonsin gjort förr, och det blir svårt att gå tillbaka till tidigare delar efter detta. Tekniken hade dock inte spelat någon roll om det inte vore för den fantastiska designen. 343 Industries visade vad de gick för i Halo 4, med dess fantasirika miljöer, ljussättning och atmosfär - och den här gången är det om möjligt ännu bättre. De fantastiska platserna i Halo 5: Guardians är slående vackra och varierade.

Ena stunden går jag genom en smutsig gränd på Meridian, och ser hur det flimrande neonljuset från ovan speglas i vattenpölarna jag traskar genom. Därefter skiner en varm sol på mig, när jag ombord min Ghost viner genom en sandstorm på Eliternas hemplanet Sanghelios, bland uråldriga tempel och fördärvade stridsfält. Mot slutet av min runt åtta timmar långa resa, tittar tusentals stjärnor ner på mig från en främmande himmel. Medan jag ser upp mot dem vandrar jag genom en skog så utomjordisk att jag känner mig underlig till mods. Det är ofta dystert och lågmält, men alltid vackert.

Halo 5: Guardians
Det har inte tillkommit så många nya vapen i Halo Halo 5: Guardians, men många klassiker återvänder och de flesta har fått genomgå en hel del välkomna uppgraderingar.

Halo 5: Guardians är ett mörkare kapitel än vad vi är vana vid. Saker och ting är inte så simpla som de en gång var. Det är inte längre mänskligheten mot covenanten, det är Master Chief och hans Blue Team mot Jameson Locke och hans Fireteam Osiris. Locke lärde vi känna för ett år sedan i miniserien Halo: Nightfall, och här får han i uppdrag av de förenta nationernas rymdorder att leta rätt på John-117, Master Chief, som trotsat en direkt order. John har nämligen lämnat militären för att försöka besvara frågor som Halo-fans ställt sig i tre års tid nu.

Halo 5 bjuder på några rejält oväntade twister, från början till slut, så ju mindre du vet om storyn desto bättre. Låt mig dock bara säga att det slutar lite... tvärt... Om du minns kontroversen kring Halo 2 för cirka tio år sedan så vet du vad som väntar dig här. En sak är åtminstone säker; ingenting kommer någonsin vara sig likt i detta universum, och min hype inför Halo 6 har redan börjat... Förhoppningsvis behöver vi inte vänta ytterligare tre år, för 343 Industries har sagt att deras planerade Reclaimer Trilogy (Halo 4, 5 och 6) växt till någonting större. Kanske nästa kapitel är närmre än vi tror? Det får tiden utvisa.

Halo 5: Guardians
Detta är en Kraken, covenantens ess i rockärmen. Ungefär som Scaraben i Halo 3, fast den kan flyga. Och ja, självklart är det ditt uppdrag att ta dig ombord och förstöra den i ett ytterst episkt kampanjuppdrag.

Det är som vanligt mycket mytologi hålla koll på i Halo 5: Guardians. Spelet är en direkt uppföljare till händelserna i Halo 4, där den uråldriga Forerunner-rasen återvände för att utrota mänskligheten. Men medan 343:s debutspel från 2012 bjöd på en väldigt personlig story om relationen mellan Master Chief och Cortana, handlar Halo 5 om en konflikt på mycket större skala. Det finns totalt åtta spelbara karaktärer i spelet, och ett antal fanfavoriter från tidigare delar återvänder för första gången på många år. Det är riktigt kul att se hur deras egna äventyr börjar vävas samman på nytt.

Är det något negativt som ska sägas om kampanjen i Halo 5 så är det dock hur pass lite vi får se av Master Chief. Han och Locke har marknadsförts som jämlikar, men räkna med att spendera mycket mer tid med Locke än John. Detta kanske inte är så konstigt när man tänker efter, då utvecklarna trots allt försöker introducera en helt ny huvudkaraktär cirka 15 år in i spelserien. Uppfriskande nog kunde Locke och Johns personligheter inte skilja sig mer, och de bästa ögonblicken i kampanjen är när de båda ställs öga mot öga.

Halo 5: Guardians
Ett skepp kommer lastat med en ett ton tung spartan, rätt i nyllet. Det nya rörelseschemat i Halo 5: Guardians får en att känna sig som en superhjälte.

Locke och han spartaner, Tanaka, Vale och självaste Buck (från Halo 3: ODST) är alla spelbara här. När man väl får bekanta sig med Master Chief får man istället sällskap av ett återförenat Blue Team - den legendariska gruppen supersoldater bestående av den starke Fred-104, den blixtsnabba Kelly-087 och krypskytten Linda-058. Dessa karaktärer växte upp tillsammans och är kända för alla som läst böckerna, och att se dem för första gången i spelbar form är riktigt mäktigt. Däremot så är detta fortfarande sagan om Master Chief, så de andra spartanerna sitter för det mesta i baksätet och låter honom sköta snacket.

Fyra vänner kan således ta sig genom hela äventyret tillsammans över Xbox Live, men tyvärr är lokal co-op på samma konsol inte längre någon möjlighet. Detta är något som helst enkelt prioriterades bort under utvecklingen för att möjliggöra den låsta bildskärmsuppdateringen. Det är beklagligt men inte direkt någonting man bör stirra sig blind på med tanke på den utveckling som vår spelindustri tagit på senare år.

Halo 5: Guardians
Fred, Linda, Kelly och John lärde känna varandra i bokform redan år 2001 när Halo: The Fall of Reach släpptes. Spelare som inte engagerat sig i seriens utökade universum har en animerad version av romanen att se som idag släpps över Halo Channel.

Är man en ensamvarg går det självklart utmärkt att spela själv också. Då styrs de tre övriga gruppmedlemmarna av datorn, som imponerande nog lyckas göra ett bra jobb. Med D-paden kan man ge dem kommandon, som att plocka upp ett specifikt vapen, hoppa in i fordon, fokusera sina attacker på en viss fiende eller springa till en viss plats. Detta är extremt viktigt om man vill skapa ett bakhåll på de högre svårighetsgraderna, och du kan även be dem komma och hjälpa dig upp om du faller i strid, ett koncept som är helt nytt för Halo som spelserie.

Det är inte någon större revolution dock, det är fortfarande Halo vi snackar om här. Systemet fungerar riktigt bra och går väl ihop med seriens sandlåda av vapen, fordon och fiender. Utomjordiska hot som vi alla borde vara bekanta med nu återvänder här än en gång. Att smyga sig upp på en grupp Covenanter och inleda sin attack genom att avrätta en Jackal bakifrån, för att sedan kasta en plasmagranat i ansiktet på en Elite, och till sist prickskjuta alla Grunts som överlevde smällen, är lika roligt idag som det var för 15 år sedan.

Halo 5: Guardians
Säg hej till Warden Eternal, troligen en av de svåraste fienderna i Halos historia. Han kommer inte bara göra ditt liv surt i kampanjen, utan även i Warzone-spelläget.

Halos stridspussel, det där legendariska samspelet mellan närstrid, granat, skjutvapen och alla olika fiendetyper, är en välkänd formel som både Bungie och 343 fulländat i sina spel. Halo 5: Guardians är inget undantag på den fronten, däremot anser jag personligen är att det nu är dags för 343 hitta någonting nytt att skjuta på. Inte nödvändigtvis för att det börjar bli tråkigt att slakta Covenanter, utan snarare av storymässiga skäl - och det är som du kanske vet precis vad de gjort.

Halo 4 introducerade som bekant de artificiella metallbestarna Prometheans som fiender. De är såklart tillbaka i Halo 5, och denna gång är de mycket roligare att slåss mot. De stora, skräckinjagande Promethean Knights är farligare än någonsin, och det är kul att prickskjuta deras svaga punkt på ryggen och se dem förlora delar av sin rustning tills det inte längre finns någonting kvar av dem och de löses upp i tomma intet. Här finns även en ny typ av fiende kallad Soldier, en mindre men snabbare robot som teleporterar runt sig som en galning på stridsfältet, samt en bossliknande figur som är en mardröm på svårhetsgraden Legendary.

Halo 5: Guardians
Sanghelios, Eliternas hemvärld och Covenanternas sista försvar. Förhoppningsvis är detta det sista vi ser av dem som fiender, så att de kan göra plats åt någonting nytt och fräsch i framtida spel.

Promethean-baserade vapen som den ökänt obalanserade Boltshoten och den urusla Supresson fungerar förövrigt helt annorlunda nu än i föregångaren, och deras nya granat är en personlig favorit. Den lämnar nämligen überdödliga partiklar i luften efter detonation, som kan täcka en dörröppning eller läggas på flaggan i Capture the Flag så att ingen går i närheten av den. Sammanfattningsvis känns det som att hela Promethean-delen av Halo-sandlådan balanserats och jag skulle inte ha något emot om de tog över som huvudskurkar i Halo-serien.

Den här gången dyker även Prometheans (och Covenanter för den delen) upp i spelets multiplayerkompontent. En av de stora nyheterna stavas Warzone, ett spelläge som är något av en hybrid mellan Firefight från Halo 3: ODST och Invasion från Halo: Reach. Här möts två lag, med rekordmånga 12 spelare på vardera sida. Vid lansering finns endast tre spelbara banor i Warzone, men dessa är de största banorna i Halos historia. En av dem är inspirerad av det klassiska kampanjuppdraget Silent Cartographer från Halo: Combat Evolved, där Master Chief får storma en strand och sedan utforska en mystisk ö. I Warzone får de båda lagen först städa upp på varsin strand ockuperad av datorstyrda Covenants, och sedan kämpa mot varandra samtidigt som de försöker ta kontroll över tre olika baser på kartan.

Halo 5: Guardians
Promethean-soldaterna känns som den saknade länken. De är roliga att strida mot och kompletterar övriga Promethean-raser väl.

Under tiden som denna dragkamp pågår dyker unika fiender upp på för att röra om i grytan. Man kan få sällskap av en grupp med Elites, en aggressiv Wraith eller en stor, stygg bosskaraktär. Den som fäller en boss tjänar ihop en massa poäng till sitt lag, och det lag som först når 1000 poäng vinner matcherna. Vill man visa vilka det är som bestämmer kan man dock ta över alla tre punkter på banan för att öppna upp motståndarlagets hembas, och sedan förstöra deras reaktorkärna.

Detta är ett helt nytt sätt att spela Halo på. Det tar cirka 30 minuter att spela en Warzone-match, och ingen omgång är den andra lik tack vare allt fordonsbaserat kaos och alla slumpmässiga händelser som triggas allt eftersom tider går. Det händer oerhört mycket på skärmen under hela tiden, och över hela banan dessutom. Hoppar man in i en match helt själv kan det lätt bli överväldigande, men spelar man tillsammans med en grupp vänner resulterar Warzone ofta i några av de största och minnesvärda striderna i Halos multiplayerhistoria.

Halo 5: Guardians
Multiplayerbanorna demonstrerar 343:s förmåga att skapa unika, utomjordiska och vackra spelvärldar. Här ser vi den Silent Cartografer-inspirerade Warzone-banan, och en annan favorit är Regret. Jag får gåshud varje gång jag vandrar genom det atmosfäriska träsket, och ser hur moder natur omslutit sig kring den kraschlandade rymdkryssaren.

Spelläget är en naturlig utveckling av den klassiska spellistan Big Team Battle, men när det blir lite väl kaotiskt för min smak saknar jag banor som Valhalla, Blood Gulch och Spire från tidigare delar. De banorna var också stora, men fortfarande små nog för att ett välkoordinerat lag skulle kunna kontrollera hela spelfältet. Vid lanseringen av Halo 5: Guardians finns inga Big Team-banor i överhuvudtaget, men dessa ska släppas (gratis) via en framtida uppdatering, vilket är väldigt goda nyheter.

Det som gör Warzone så pass unikt är dock det så kallade Requisition-systemet (förkortat Req). Genom att spela multiplayermatcher över nätet tjänar du ihop Req Points, som mellan matcherna kan spenderas på olika former av Req Packs. Bronspaketet kostar dig 1250 poäng, medan silverpaketet går på 5000. Sist ut har vi det åtråvärda guldpaketet, där chanserna är större för eftertraktat innehåll. Paketen innehåller ett antal kort, och på korten finns vapen, fordon, power-ups och dylikt som förvaras i ditt personliga lilla bankvalv. Så nästa gång du blir jagad av en ihärdig rackare i en Banshee behöver du bara hitta en Req-station på banan, växla in ett av dina Rocket Launcher-kort och få tillgång till raketstruten på en gång.

Halo 5: Guardians
Kazuma Jinnouchi har komponerat soundtracket till Halo 5, och han har gjort ett fenomenalt jobb med ge nytt liv till klassiska stycken från Marty O'Donnell samtidigt som han kommit med en hel del nytt också. Det är ett lite mer jordnära och dystert album som lämpar sig väl till storyn.

När du väl löst ut något i din samling så är det kortet permanent förbrukat. Detta innebär att vapen och fordon du få genom Req Packs endast går att använda en enda gång, och därför är det oerhört viktigt att veta är tiden är rätt. Hämtar du ett krypskyttegevär bara för att bli bortsprängd av en granat fem sekunder senare så är det geväret borta för alltid. Samma sak gäller din pansarvagn om du väljer att hämta en Scorpion Tank för att vända matchen. Man vill aldrig använda något värdefullt i onödan, och när man väl sitter i sin allra sista stridsmech och fienderna kommer springandes mot dig känner man plötsligt hur allting är på blodigaste allvar.

Hela spelläget präglas av detta intressanta och välutförda system. Du använder inte bara ett slumpmässigt vapen, du använder ditt eget vapen. Du har låst upp det och tjänat ihop till det, och om någon tar det ifrån ditt ännu varma lik så är det första på dagordningen en vendetta. Eftersom man ständigt köper nya Req Packs kommer man dock aldrig känna sig tomhänt. Ett paket kan ge dig fem nya energivärd och en bunt med Warthogs, medan nästa kan förse dig med tio Needlers och två Wraiths. Allt innehåll slumpas fram, så du vet aldrig vad som väntar.

Halo 5: Guardians
De tre banorna i Warzone är oerhört stora, men tyvärr är spelläget endast tillgängligt via matchmaking och därför går det inte att springa runt och spela custom games på dessa.

Det finns hundratals dödsredskap att samla på, bland annat mer ovanliga vapen och fordon med unika egenskaper. Här finns en ljuddämpad pistol för dig som inte vill synas på radarn, en Battle Rifle med längre zoom och en kraftfullare variant av Covenanternas Ghost som skjuter exploderade skott. Det är obegripligt hur mycket som går att låsa upp, även om man bara får använda sig av det en endaste gång. Här finns även riktigt sällsynta, legendariska vapen, som Lindas egna sniper, Arbiters energisvärd och den ökända magnumpistolen från Halo: Combat Evolved. Jag har inte fått någonting sällsynt i mina paket än, men det kanske är lika bra för jag skulle aldrig våga använda dem ändå även om jag fick tag på dem.

Req Packs innehåller dock inte bara vapen och fordon till Warzone-läget, utan även kosmetika i form av rustningar, emblem, vapen-skins och dylikt som låses upp permanent. Att inte kunna köpa sina favoritsaker (utan snarare behöva förlita sig på tur) är frustrerande till en början, men det är skönt att inte behöva lägga ner flera månader på att nå den högsta leveln för att kunna köpa den snyggaste hjälmen i spelet. Det är beroendeframkallande att öppna Req Packs, och det finns inget bättre än att låsa upp någonting sällsynt som inte många andra spelare har tillgång till. Var dock beredd på att det ta en väldigt, väldigt lång tid att komplettera samlingen.

Halo 5: Guardians
Det nya spelläget Breakout är intensivt, spännande och riktigt beroendeframkallade. Fyra mot fyra på små, kompakta banor med simplistisk design så att ingenting stjäl fokus från striderna. Man har ett liv var, och kan dessutom vinna genom att ta en flagga från mitten av banan och sätta den i motståndarlagets bas. Se det som en blandning mellan Counter-Strike och Assault-läget i Halo 2.

Vill man påskynda processen lite kan man dock dra fram plånboken. Riktiga pengar kan växlas in i utbyte mot nya Req Packs, vilket innebär att de som är villiga att betala för det kan låsa upp fler Warzone-kort och Spartan-dräkter med några enkla knapptryck. Pengarna som 343 Industries tjänar in genom dessa mikrotransaktioner kommer bland annat gå till stora prispotter i framtida esport-turneringar, samt möjliggöra gratis nedladdningsbart material till alla spelare. 15 nya multiplayerbanor är tänkta att släppas under det närmsta halvåret, helt utan extra kostnad. Om man ska ha mikrotransaktioner i ett spel anser jag att detta är helt rätt tillvägagångssätt. Rustningar och skins påverkar inte gameplay, och det är dessutom en chanstagning; Ditt nya Req Pack kan lika gärna innehålla en kartong full med plasmapistoler istället för en kraftfull pansarvagn.

Huvudsaken är den att ingen kan betala riktiga pengar för att få ett övertag över motståndet i spelets Arena-läge, som är ett alternativ till Warzones storslagna bataljer. I Arena ligger fokus istället på färdighet, lagspel och taktik. Lag om fyra möts på kompakta banor i intensiva speltyper som Slayer, Capture the Flag och nya esportvänliga Breakout. Det är tydligt att 343 tar esport och den såkallade hardcore-publiken och sitt community på allvar med Halo 5: Guardians, då perfekt balans är det som prioriteras över något annat i Arena. Armor Abilities, Loadouts och Ordnance Drops - tre kontroversiella saker som bitvis fick Halo 4 att kännas som Call of Duty i rymden - är nu helt borttagna. Istället har alla spelare exakt samma förutsättningar under hela matchen. Någons som inte varit fallet sedan Halo 3 släpptes.

Halo 5: Guardians
Kellys hagelbrakare som går under namnet Oathsworn är ett unikt vapen som går hitta i Req Packs.

Det är imponerande att Halo 5 lyckas återgå till seriens rötter, samtidigt som det bjuder oss på den största spelmässiga revolutionen i Halos historia. Glöm det du visste om Halo, med sin all sin tyngd och sitt lite lugnare tempo. Halo 5: Guardians bjuder på en helt ny typ av dödsmatch. Alla spartaner kan sprinta snabbare, klättra över hinder och glida längst marken. Det känns nästan som parkour. En intensiv dödsparkour, det vill säga. Spartanerna har även thruster packs som gör det möjligt för spelaren att boosta i valfri riktning, ifrån en granat, runt ett hörn eller i luften för att flyga längre.

En spelare som sprintar kan använda thrustern för att förvandlas till ett ohejdbart ånglok som krossar allt i sin väg, och kan dessutom utföra förödande närstridsattacker från luften genom att smälla ner i marken med sin ett ton tunga krigsdräkt. Detta är första gången som jag verkligen känner att spartanerna lever upp till sitt rykte. Hälften av tiden känner jag mig ungefär som Iron Man.

Halo 5: Guardians
Varenda bana som är tillgänglig i Arena är väldesignad och spännande på sitt egna lilla vis.

En annan välkommen nyhet är Smart Scope - Halos egen tolkning av genrens "iron sights" (sikte). Genom att hålla nere en knapp kan man zooma in med sitt vapen, oavsett vad det är för redskap man håller i handen. Funktionen har väckt stor debatt online, men uppriktigt sagt så känns det som något som saknats hela tiden, bara att man aldrig tänkt på det. Alla vapen är lika träffsäkra som de alltid varit när man använder dem utanför Smart Scope, men nu har det bara blivit lättare att se vad det är man siktar på. Smart Scope försvinner dessutom så fort man tar skada, vilket ställer till det rejält för spelare som väljer att förlita sig för mycket på det. Denna lösning känns väldigt balanserad, och låter oss njuta av det bästa från båda världarna.

Det är väldigt mycket nytt att ta in till en början, men det är så oerhört välutfört att jag för tillfället inte ens kan tänka mig att återgå till tidigare Halo-spel. Alla nya rörelser flyter samma på ett elegant sätt och allt innehåll i spelet är designat kring dem. Styrningen är snortight och intensiv på ett sätt som sällan skådats på konsol, och det var längesedan jag kände mig så här upprymd att spela Halo över nätet. Visst, många av dessa funktioner har skildrats i andra spel förr, men denna typ av spelmekanik har inte utförts på detta sätt tidigare. Inte med sådan här kärlek. Slutresultatet är någonting som känns unikt och fräscht, samtidigt som det andas Halo. Efter att ha försökt para Bungies Halo-formel med Call of Duty i Halo 4, har 343 Industries nu tagit ett stort kliv i rätt riktning. Ett stort kliv i sin egen riktning, som förhoppningsvis kommer försäkra seriens framtid.

Halo 5: Guardians
Smart Scope beter sig annorlunda beroende på vilket vapen du använder. Siktet på prometheanvapnet Light Rifle går exempelvis i delar som omsluter sig kring spelarens ansikte, vilket ser oerhört coolt ut.

Serien har alltid livnärt sig på samspelet mellan skjutvapen, granater och närstrider, men nu känns det äntligen som att den eviga "sten sax påse"-trefalden fått en naturlig utökning. 343 Industries har dessutom tagit hjälp av communityns verkliga superproffs för att balansera nyheterna inom rörelseschemat. Vill man sprinta iväg från fara återupphämtar sig inte skölden, och vill man smälla ner i marken med dödlig kraft måste man först göra sig sårbar genom att stanna upp en stund i luften och ladda sin attack. Tack vare denna balans tar ingen ny färdighet för stor plats, och det är därför som den klassiska Halo-kärnan förblir intakt. Men bättre än någonsin förr.

Även rankingen i Arena har blivit avsevärt mycket bättre sedan Halo: Reach och Halo 4, där man direktimporterade systemet från Activisions militärskjutare. Här placeras man istället i divisioner och ställs mot andra spelare i samma liga. Vinn tillräckligt många matcher så tar du dig upp till nästa division, men förlorar du så kommer du förbli kvar där du är. Allra högst upp i näringskedjan finns en rank som är reserverad för de 200 bästa spelarna för tillfället. Det påminner mycket om hur det fungerade när Halo 2 regerade, vilket är väldigt välkommet, för det är aldrig roligt att möta varken för lätt eller för svårt motstånd.

Halo 5: Guardians
Inget Halo utan Theater Mode. Självklart sparas alla dina multiplayermatcher så att du kan titta på dem om och om igen, för att se exakt hur det gick till när Jonas Mäki sköt sig själv i foten med en raketstrut.

Arena bjuder på den mest finslipade Halo-multiplayern någonsin, men även om jag föredrar kvalité över kvantitet alla dagar i veckan så saknar jag en del funktionalitet från tidigare delar. Utöver Warzone så finns här endast fyra olika spellägen, nämligen Slayer, Capture the Flag, Breakout och nytillskottet Strongholds (en kombination av Territories och King of the Hill). Partyspelsvänliga gametypes som Oddball, Juggernaut, Flood Mode, Race och Grifball lyser däremot med sin frånvaro. För mig har partyspel och esport alltid varit lika viktiga i Halo. Att sitta i soffan och skapa egna speltyper är än idag ett av mina stora nöjen, och även om det går att skräddarsy det som redan finns här så är möjligheterna lite mer begränsade än tidigare. En välkommen funktion är dock att kunna stänga av varenda en av spartanernas nya färdigheter, vilket innebär att den som vill spela lite mer klassisk Halo via customer games har möjligheten att göra det.

För tillfället saknar jag även Forge, Halo-seriens verktyg för banskapare som bara blir mer och mer kraftfullt för varje spel som släpps. Forge till Halo 5: Guardians är tänkt att släppas i december, helt gratis såklart, men att vi ska behöva vänta två månader till känns surt. Det som visats upp av spelläget ser lyckligtvis helt fantastiskt ut. Sju av femton multiplayerbanor i spelet är faktiskt skapade i Forge, av utvecklarna själva. Dessa är alla unika på sina egna sätt och demonstrerar hur kraftfull det slutgiltiga verktyget kommer vara när det väl släpps. Det är troligen i Forge jag kommer ägna mest tid framöver, men till dess är det Custom Games som gäller för de som vill leka runt.

Halo 5: GuardiansHalo 5: Guardians
Möjligheterna ser ut att vara nästintill oändliga i nya Forge Mode, och jag kan knappt vänta på att få sätta tänderna i det i december.

Jag antar att detta är val man tvingades göra för att prioritera andra saker och putsa till den osannolika mängd som redan finns i spelet. Vi såg allihopa vad som skedde Halo: The Master Chief Collection, ett spel som mer eller mindre var definitionen av uttrycket "valuta för pengarna". Trots att det var fullproppat med innehåll var releasen en katastrof, men spelkraschande buggar och ett ickefungerande onlineläge. Jag kan glatt meddela att Halo 5: Guardians inte lider av samma barnsjukdomar. Under den vecka jag spenderat med spelet har jag inte stött på några som helst onlineproblem. Det har varit en lagg- och buggfri resa, även om det är svårt att förutspå hur dessa dedikerade servar kommer må inatt när miljontals gamers världen över ansluter sig till striden.

För tre år sedan visade 343 Industries att de kunde göra ett Halo-spel på Bungies sätt. Med Halo 4 återskapade de gameplayet som seriens skapare tagit fram åt dem, samtidigt som de lite smaklöst injicerade det med Call of Duty-DNA. Halo 5: Guardians är på många sätt och vis spelet jag önskade mig för tre år sedan, när jag i min recension av Halo 4 bad 343 försöka göra sin egen grej nästa gång. De vågade satsa på det nya rörelseschemat, på Warzone och på ett riktigt välbalanserat Arena-läge. Det kunde ha gått åt pipvängen. Det här kunde ha varit spiken i kistan för Halo som flaggskepp för Xbox. Kanske till och med spiken i kistan för hela Xbox One som format. Men så blev det som tur var inte.

Här finns en löjligt välpolerad kampanj, och även det storslagna Warzone men framför allt ett mästerligt arenaläge. Den röda tråden som väver dem samman är den snudd på perfekt spelbarheten, som resulterat i den bästa Halo-spelupplevelsen på länge. Det var länge sedan ett spel fick mig att glömma tid och rum, men småtimmarna passerar nu obemärkt förbi framför TV-skärmen för första gången sedan Halo 2 för 11 år sedan. Halo 5: Guardians trollbinder som endast Halo kan göra, och med löften från 343 Industries om att fortsätta uppdatera spelet med nya banor och spellägen helt gratis misstänker jag att det är en magi som inte kommer släppa taget om mig på väldigt länge.

10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Enastående gameplay, makalös design och presentation, grym kampanj, överraskande story, högt återspelningsvärde, Warzone är nyskapande, Breakout-spelläget är otroligt bra, suveränt co-op
-
Cliffhanger-slut, inget Forge vid lansering
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Ruben Jones, Gamereactor Norge:
Det finns ingen mening att hymla med att Halo 5: Guardians är en stor besvikelse. Detta är tänkt att vara konsolens flaggskepp men misslyckas med att överträffa Halo 4 på samtliga punkter. Sex timmar kort kampanj med påtvingad co-op, ingen ordentlig split screen-funktion och i stort sett exakt samma spelmekanik som föregångaren. Multiplayeraspekten är förvisso superb men resten ger jag tyvärr inte mycket för. 7/10

Medlemsrecensioner

  • fille49
    jag är jagad och grön. levar i en värld full av möjligheter. Halo 5:Beskyddarna tar man kampen om att hitta den lömska förädaren master chief... 3/10
  • KSPR v1
    Halo 5: Guardians är i min mening en enorm besvikelse. Efter att ha blivit besviken på såväl Halo 4 som Halo: The Master Chief Collection och... 6/10
  • Varpire
    Master Chief är försvunnen och Spartan Locke sänds ut för att hitta honom. Låt den stora jakten börja! Jag upptäckte inte Halo förrän den... 9/10
  • Artificial_Soldier
    För egen del har Halo-serien aldrig ordentligt fångat mitt intresse. Visst har jag testat dem äldre spelen men tyvärr inget som fastnade hos mig.... 8/10

Relaterade texter

Halo 5: GuardiansScore

Halo 5: Guardians

RECENSION. Skrivet av Mathias Holmberg

Nästa kapitel i sagan om ringvärlden har nått Xbox One. Mathias har satt betyg på den största spelmässiga revolutionen i seriens historia...

Top 10: Halo-vapen

Top 10: Halo-vapen

ARTIKEL. Skrivet av Petter Hegevall

Det finns så otroligt, otroligt många riktigt välgjorda vapen i Bungies numer anrika actionserie. Hegevall har korat sina tio favoriter...



Loading next content


Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy