Redan från början märks det att San Andreas är mycket tuffare än tidigare spel, både när det gäller svårighetsgraden och språket. Om vi börjar med språket så motiverar det mycket väl sin artonårsgräns. Det är en kopiös mängd "shit", "bitch" och "motherfucker", hela tiden. Det blir rentutav komiskt i längden, vilket högst troligt är meningen.
Karaktärerna är trovärdiga och intressanta, samtidigt som de i många fall är extrema stereotyper. Den hämndlystna CJ, wannabe-rappa-gangsta-losern OG Loc, den korrupta polisen Tenpenny (för övrigt lysande spelad av Samuel L Jackson) och många fler. Men de utvecklas så pass mycket att jag faktiskt tar illa upp när vissa förråder mig, eller uppskattar när andra visar sig vara riktiga polare. Man måste också gilla Catalina, en hysterisk manshatare och grovt kriminell dam som några år senare kommer att befinna sig i Liberty City (i Grand Theft Auto 3). Handlingen är brutal men hela tiden trovärdig även den. En annan kul detalj är att dina upptåg ibland nämns på radion.
Just det ja, radion. Precis som i föregående spel finns det en mängd kanaler att välja mellan. Givetvis är merparten av musiken kultig hip-hop med artister som Dr.Dre, Snoop, N.W.A. och Ice Cube. Oväntat nog är också country-kanalen kul att lyssna på, särskilt när man röjer sig genom vetefälten med en traktor, jagad av arga hillbillies med avsågade hagelgevär.
Förutom ovan nämnda traktor (samt en gigantisk skördetröska) har Rockstar överträffat sig själva med variationen på fordon. Vanliga bilar i alla de utföranden, ombyggbara lowriders, massor av motorcyklar, både BMX- och limpsadelcyklar, byggmaskiner, lastbilar, bussar, skåpbilar, fyrhjulingar, tankbilar och givetvis de olika utryckningsfordonen man kan göra specialuppdrag i. Helikoptrar och flera sorters flygplan står också på menyn, och om du är beredd att riskera fyra stjärnors efterlysning kan du stjäla en båt och köra iväg till de två andra städerna redan från början.
Faller du i vattnet är det inga problem heller. CJ kan numera både simma och dyka, vilket gör världen om möjligt ännu friare. Uppe på land finns också möjlighet att klättra över staket eller upp på tak, vilket underlättar när man jagas av ilska poliser eller andra gäng. Allt du gör påverkar CJs färdigheter, så även om han från början är ganska långsam, svag och dålig på att skjuta, så kommer han till slut att vara en riktig gangster.
Därmed kommer vi in på svårighetsgraden som jag nämnde inledningsvis. Från början känns spelet trögt, nästan ospelbart i vissa sektioner. Det lönar sig dock att gå till gymmet och träna upp lite grundkondition. Jag kan också rekommendera lite urskillningslöst våld mot folk på gatan för att få tag på vapen och träna sig med dessa. Efter några timmars trimning är CJ betydligt mer beredd att ta itu med uppdragen.
Dessa är mer varierade och detaljerade än i tidigare spel, även om det förstås finns en del gamla vanliga "kör hit så snabbt du kan"-uppdrag. De flesta har flera olika steg och det kan bli riktigt stressigt när den skottsäkra västen är söndertrasad, ammunitionen i uzin är slut och det ändå är ett gäng skurkar kvar att ta sig förbi. Ett hett tips är att spara mellan varje lyckat uppdrag - det är inte värt all möda att samla på sig utrustning igen om du skulle bli dödad eller arresterad. Men uppdragen bjuder ändå på de där riktiga adrenalinkickarna. Riktigt ösigt blir det i en pastisch på motorcykeljakten från Terminator 2 eller när CJ måste infiltrera ett varv fyllt med skjutglada ryska vapenförsäljare.
Givetvis behöver du inte ägna dig åt uppdragen, åtminstone inte hela tiden. Ett viktigt sätt att dra in pengar är att ta över staden från andra gäng. Till detta kan du rekrytera gängmedlemmar och sedan anfalla deras områden. Som Risk, ungefär. Det finns också hur många minispel som helst. Hemma hos sig har CJ en Playstation 2 (visst, en tidsanakronism, jag vet) med ett simpelt men roligt spel. Du kan besöka barer utrustade med både arkadspel och ett fullt fungerande biljardbord. Det finns danstävlingar á la Dance Dance Revolution, en massa gym att pumpa skrot eller lära sig nya kampsportstekniker i, och möjligheter att göra inbrott om nätterna, komplett med flyktbil och stealth-inslag när du smyger runt i husen. Och givetvis racingtävlingar, uppdrag för polisen, taxi, ambulansen eller brandkåren och allt annat som funnits med förut. San Andreas är som en hel spelbutik på en gång.
Ett oväntat inslag som inte blev känt förrän alldeles innan releasen är tvåspelarläget. På vissa platser i spelet finns ikoner som aktiverar detta. Vissa uppdrag går ut på att bara röja runt (motsvarande gamla rampage-uppdrag) men andra låter er fritt resa runt och skapa oreda. Visserligen kan ni bara använda ett fordon åt gången, men varför inte låta den ena spelaren spreja ner oskyldiga gangsters med kulor medan den andra kör? Fördelen med två spelare är förstås att man orsaka mer kaos och alltså snabbare samla på sig pengar (och efterlysningar), men om någon dör hamnar man vid tvåspelarikonen igen, utan att förlora pengar. Klart kul. Jag och min partner-in-crime försökte göra lite flygstunts där han satt på vingen medan jag styrde kosan mot San Fierro. Det gick bra... tills vi var hundra meter upp bland molnen och han trillade av...
Förutom de träffsäkra parodierna (både Driver 3 och True Crime får sig några riktiga käftsmällar) är det just frihetskänslan som är ledordet för Grand Theft Auto-serien. Att kunna stjäla ett fordon och bara köra runt och utforska den enorma världen, eller skita i alltihop och spela biljard med sin kompis. Med Los Santos blandade terräng, San Fierros backar och Las Venturas breda palmprydda autostrador finns otaliga möjligheter att skapa trafikkaos, fixa några massakrer eller helt enkelt försöka göra så vansinniga hopp som möjligt. För att inte tala om de bonniga landsbygderna eller öknen mellan städerna. Rockstar fortsätter att parodisera, referera till och hylla en mängd olika filmer och företeelser. John Singletons kultklassiska Boyz N The Hood, ASpike Lee’s underbara Do the Right Thing samt filmer som Menace to Society och Juiced finns alla med som referens-material på ett eller annat sätt. CJ:s bästa vän Ryder är exempelvis en exakt kopia av Ice Cubes N.W.A.-inspirerade karaktär Doughboy från Boyz N The Hood precis som att storebrosan Sweet påminner mycket om en aningen våldsammare Rick Baker.
Spelet har trots allt sina brister, till exempel de ibland simpla omgivningarna och den mycket ojämna skärmuppdateringen. Kontrollen och framför allt kameran skulle behöva en ombyggnad, även om "kameran över axeln"-perspektivet hjälper en hel del i eldstrider. Och så blir det ibland extremt irriterande när söndagsbilister dyker upp oväntat och prejar sönder din lyxbil mitt i ett viktigt race. Men dessa problem spelade ingen roll i det långa loppet i de två tidigare spelen, och samma sak gäller här. Lite skit får man ta om man ska få uppleva San Andreas alla möjligheter.