Diablo 2

Diablo 2 är Blizzards uppföljaren till actionrollspelet Diablo som kom 1996. Det tar spelaren tillbaka i striden mot den ultimata ondskapen, nämligen Diablo, djävulen själv. Med ett enkelt men fängslande spelsätt bjuder Diablo 2 på ohygglig action och svärdsvingande äventyr, där man som en av de fem karaktärerna ska igenom snygga landskap mot ett gäng skapelser direkt från helvetets djupa avgrund. Trots den åldrande grafiken är Diablo 2 helt klart ett spel som de flesta gamers bör ha stående i hyllan.

Det är 3 år sedan Diablo dök upp. Som hjälten skulle man frälsa den lilla byn Tristam från den ondskap som spirade upp från den gamla katedralen utanför byn. Och man gjorde det. Man fördrev ondskan och för att förhindra att den skulle bre ut sig igen försökte man att fånga den i sin egen kropp genom att placera den röda juvelen, innehållande Diablo, i pannan på sig själv. Dessvärre kunde det modigaste hjärtat inte hålla den starkaste ondskapen fången, och Diablo återvann kontrollen och vandrar nu igen. Mot öst. Mot de två fängelser där hans bröder hålls fångna. Med bröderna befriade kommer det åter finnas ett helvete på jorden.

Som sagt är Diablo 2 fortsättningen på Diablo från 1996, och bjuder på 4 akter med 4 nya byar och åtskilliga enorma landskap med allt från öken till sumpmark. Varje akt lär vara av samma storlek som hela världen i Diablo, och helt fel är inte det antagandet. Ett hav av nya monster, några få gengångare, tonvis av nya och exotiska vapen och sist men inte minst, 5 nya karaktärer. I början av spelet får man välja mellan att spela antingen Amazon, Barbarian, Sorceress, Paladin eller Necromancer. Varje karaktär har sina fördelar och nackdelar. Barbarian är t.ex. på topp i närstrid, men är ingen höjdare på att hantera ett större antal fiender samtidigt. Sorceress däremot får en stor arsenal av trollformler uppbyggd efterhand, t.ex. Fireball, som har ett stort effektområde. Men Sorceress lär oftare få fly än fäkta - hon är helt enkelt för svag i närkamp. De olika karaktärerna är varierande och kompletterar varandra perfekt i ett multiplayerspel.

Barbarian representerar den råa kraften i Diablo 2. Han går gärna hårt åt sina fiender med ett tvåhandsvapen i varje hand. Hans färdigheter är bland annat strid med två vapen, dubbelt angrepp (kräver mana), bärsärkargång och stridsrop som skrämmer fienderna och vid högre level kan skada dem. Sorceress är Diablo 2´s magiker. Hennes repertoar av formler innehåller kyla, eld och elektricitet som hon bemästrar utan like. Sorceress är mycket svag i början men kan komma att bli en av dina bästa vänner och mest fruktade motståndare i spelet. Amazon är en spjutsvingande armerad krigare. Hon vänder inte tillbaka för att använda sin båge, och har en rad färdigheter som förbättrar både hennes spjutstrider som hennes pilar, t.ex. Fire Arrows, Cold Arrows och diverse stridsknep med spjutet. Hon är liksom Sorceress tämligen dödlig på avstånd.

Paladin är en helig krigare som mästrar svärdstrid och hjälpande magi. Han har ett urval av magiska auror, som kan komma i hans följe och vara till godo i och utanför strid. Han är en nästan ovärderlig del av en grupp äventyrare, då han kan läka folk. Paladin har också stora fördelar mot Undead monster. Necromancer mästrar de dödas magi. Med en handrörelse kan han resa skelett och golems han precis dödat, för att se dem kämpa på sin sida tills de dör igen. Vissa skelett och golems kan också kasta magiska spells, utifrån deras egen mana.

I det gamla Diablo låg skillnaden i karaktärerna på gränsen för hur mycket de kunde få i deras olika karaktärsalternativ. Krigaren kunde t.ex. få en hög styrka, men hans Magic var starkt begränsad, och omvänt för magikern. I den lokala magishoppen kunde man köpa sina formler i böcker och bara man hade magin till att läsa boken, kunde man lära sig. Men allt har nu förändrats. Istället för att köpa sin magi i de olika förrättningarna får man nu ett Skill Point som kan delas ut varje gång man når en ny "level". För denna Skill Point kan man köpa en formel eller färdighet, allt efter ens karaktärsklass. Barbarian kan lära sig att slå hårdare och Sorceress kan köpa nya formler eller bli bättre på dem hon redan har. I och med att de fem karaktärerna kan köpa in sig bland några vitt skilda färdigheter blir spelet mycket dynamiskt då man kan utveckla sin karaktär på ett nytt sätt. Som Necromancer kan man t.ex. välja att specialisera på att väcka döda skelett eller ramma motståndaren med förbannelser. Men som Barbarian ligger vikten mer på stridsfärdigheter, som ett stridsvrål eller angrepp med flera slag i en följd.

Något annat som Blizzard klart har förbättrat är utrustningen i spelet. Helt nytt är bl.a. att om man hittar en grön hjälm, grön armor och grönt svärd och har det ihop ger det en extra bonus. Dock är dessa enormt svåra att hitta då man bara finner en del åt gången. Dessa finns också i andra färger, blå, gul och guld, alla med olika innehåll. En annan grym sak är den större arsenal av vapen, speciellt de riktigt stora vapen, som nu mest vänder sig till Paladin och Barbarian.

En annan positivt sak med Diablo 2 är möjligheten för multiplayer. Det kan antingen ske via nätverk, på internet över Blizzards tjänst Battle.net, men, för det är ett men, dessvärre är Battle.nets europeiska server mycket ostabil och går ned titt som tätt. Blizzard hade annars en stor offentligt stressbeta test med mer än 100.000 testare körande för några veckor sedan, men Blizzard har uppenbarligen inte tagit åt sig av den stora press som kommit på utgivelsedagen, så servern i Europa är teknisk sett inte möjlig att spela på. Tack och lov kan man fördriva väntetiden med att spela med en vän över internet eller på LAN i sitt eget spel, eller använda sig av de två amerikanska servrarna.

Något annat är grafiken. Trots att den grafiska standarden för spel idag är relativt hög, har Blizzard valt att släppa Diablo 2 utan stöd för höga upplösningar. Högsta möjliga är 640x480 och detta har väckt stor otillfredshet hos många. Men för de äkta hardcore Diablo fansen betyder den låga upplösningen ingenting och så länge gameplayet är i ordning kan man leva med det. Däremot är ljudsidan och de snygga filmsekvenserna klart på nivå av vad man kan förvänta sig av ett bra spel idag.

Och för att råda mer bot på det, är Diablo 2 faktist släppt med Glide och Direct3D stöd, men man kan dock förvänta sig problem med vissa grafikkort. Ja, det låter underligt för var blev det plats för 3D i ett 2D spel? Faktiskt är det ingen större skillnad med 3D implementeringen och utan den. Man kan se att det kommer mera perspektiv på t.ex. landskapet, jämfört med var man står, och några av ens spells blir också en smula mer livaktiga. Jag valde nu att spela utan 3D:n då jag hellre ville ha möjlighet för att Alt-Tab:a ut på min desktop och hantera ICQ, downloads och allt annat.

Diablo 2 är ett enormt spel. På tre dagars intensivt spelande nådde jag igenom lite över hälften av spelet. Någon kanske tycker det är för lite, men charmen med Diablo 2 är att det kan spelas igenom om och om igen, tack vare det sätt man bygger upp sin karaktär på. Spelarna liknar aldrig varandra, varje gång man börjar ett nytt spel genererar spelet en helt ny bana med nya placeringar för monster, landskap och byggnader, så man inte känner igen sig på en gång.

Trots alla skillnader liknar spelet fortfarande den version som kom för 3 år sedan. Grafiken har inte sett några större förändringar, bortsett från de nya miljöerna och monstren man stöter på. Gameplayet ligger också mycket nära inpå originalet, för man undersöker alltid lite av varje avkrok för att finna den magiska prylen i hörnet. Men är det så galet? Det fungerade i Diablo och minsann, det är minst lika spännande i Diablo 2.