Blood Runner är så simpelt som plattformare någonsin blir. Det är en fokuserad destillering av genrens mest centrala byggstenar. Det handlar om hoppande, stressig orientering och att samla på mängder av saker.
Twisten på det hela är att du här spelar som en knubbig liten vampyr med tungan ständigt hängande utanför gapet. Som vampyr kan du göra vissa saker som andra plattformshjältar har svårt för. Du kan dubbelhoppa, samt använda den förmågan för att klättra upp för branta väggar. Däremot kan du inte flyga. Du är ju faktiskt ingen fladdermus.
Vampyrskepnaden kommer dock med ett pris. Du måste ständigt samla på dig svävande blod-orber som du hittar runt på banorna. Dessa funkar som en slags röd bensin som tillåter dig att fortsätta hoppa och ha dig, så att du kan komma fram till banans målgång i form av en kista.
Blood Runner bjuder på en ypperlig godispåse av pikanta plattforms-karameller med en hel drös banor. Oftast ligger fokuset på orientering i hopp om att hitta kistan innan blodet tar slut. Allt eftersom spelet närmar sig slutet blir det ett större fokus på blixtsnabba precisionshopp undan flygande pålar och andra vampyrbekämpningsmedel.
Blood Runner är allt som allt väldigt trevligt och simpelt. Nästan lite för simpelt. I allt från den enkla grafiken och det pliktskyldiga ljudet, till själva spelandet. Det senare beror förmodligen mycket på kontrollsystemet, som kommer i form av att du styr din vampyr genom att luta Iphonen till höger eller vänster. Hoppa gör du genom att trycka var som helst på skärmen. Även fast du lär dig systemet ganska snabbt, så känns spelkontrollen ganska omständig. Lite som om spelet vill berättiga att det är ett Iphone-spel. Tyvärr medför det bara att de där riktigt intensiva plattforms-sessionerna aldrig inträffar.
Däremot borde det inte egentligen hindra någon plattformsälskare med en Iphone att plocka upp den här genomtrevliga plattformaren för några ynka kronor. För det får du liksom en burk läsk. Då är Blood Runner både bättre för tänderna och räcker betydligt längre.