'Trajin to be a läääjdäääj, tink ajm gåin krejsääj' mumlar jag i min We Sing-mikrofon när jag gör ett försök att låta lika ärtig som Fergie i Black Eyed Peas popdänga Shut up. Det är den sjätte låten jag provar i Nordic Games karaokespel We Sing Encore, och det är dessutom den sjätte gången jag har lust att dänga mikrofonen upprepade gånger på en soffkudde i hopp om att få bättre resultat.

Inte vet jag vad som är värst, egentligen. Att man kan få lika höga poäng genom att daska micken i en soffkudde som att sjunga i den eller att man kan få toppoäng genom att nynna ett monotont ljud som inte ens påminner om sång. Eller att ett spel, som är lika pålitligt som lotto, passar på att ge dig sånglektioner. Det är det som är essensen av We Sing Encore, det vill så gärna vara mer än vad det är men klarar inte av det hur än det försöker.

Med över 40 låtar i biblioteket har man i vilket fall det man gör när man sätter igång med We Sing Encore. Låtarna utgör en ganska blandad låtlista som faktiskt är helt okej. Allt från Bonnie Tylers Total eclipse of the heart till Rihannas Umbrella finns att skråla till, och låtlistan i sig får absolut godkänt.

Något som jag inte riktigt förstår poängen med är att du, som ensam spelare kan utgöra alla sångare i en låt. Om låten, som i B52's Love schack, har en manlig och kvinnlig förgrundssångare kan du vara båda. Du kan dessutom utgöra doatjejerna i bakgrunden, om det inte var nog. Visst blir det rörigt, och inte är det speciellt kul heller. Om man inte är riktigt med kan det gå en helt förbi att man utgör alla sångare i en låt, vilket tar rörigheten ett snäpp högre.

We Sing Encore har ett antal spellägen att hålla dig sysselsatt med. Förutom det smått ironiska sånglektionsläget där du i princip får lära dig att hålla rätt ton en längre tid (vilket jag skrattar åt), finns en möjlighet att låta dig själv och tre kompisar sjunga ihop, vilket är kalasbra om man är ett stort kompisgäng eller om man har otåliga småsyskon. Det läge jag tyckte var mest uthärdligt var spelsättet Blind, där låttexten fallit bort och man självklart ska sjunga rätt. Nu är ju röstigenkänningen i We Sing Encore dålig så egentligen faller spelläget på sin egen rimlighet, men tanken var ganska rolig i vilket fall.

Detta är en annons:

Menysystemet i We Sing Encore är helt okej med lättöverskådliga menyer. Däremot måste du ständigt byta mellan mikrofonen och wiimoten för att kunna bläddra i menyerna, vilket är ett minus. Det blir fippligt att byta från den ena till den andra, speciellt när man måste skaka till mikrofonen för att sätta igång den inför låten du valt att nynna dig igenom.

We Sing Encore är helt enkelt inte ett spel som passar de som ser seriöst på musikspel med sånginriktning. We Sing Encore är ett spel som passar bäst på barnkalas eller på något mer vuxna kalas när lite alkohol har varit med i bilden. I och med att röstigenkänningen är så otroligt förlåtande klarar en femåring med noll kunskap i engelska språket samt en överförfriskad 22-åring sig precis lika bra när de sjunger sig igenom låtlistan. Visst är det bra att det finns musikspel som är lite enklare att spela, men inte när de tullar på kvaliteten som resultat.