Du springer. Du vet inte från vad, men robotkriget i bakgrunden kan vara en fingervisning om det. Canabalt är ett minimalistiskt spel på många sätt. Det utvecklades på fem dagar av Adam Atomic, killen som även har gjort Gravity Hook, och det är helt och hållet i stilrena gråskalor, med dämpad speltechno som maler på i bakgrunden.
Canabalt påminner förstås om Mirror's Edge, med hela den här grejen att kuta toksnabbt över hustak. Det har också drag av Bit. Trip Runner, men Canabalt är ännu mer nerskalat. Det finns bara en knapp - hoppknappen. Du springer automatiskt, snabbare och snabbare, och det blir snart en blandning av intuition och tur som avgör om du kommer vidare. Glöm handling och sånt tjafs, det här är ett rent high score-spel där den enda motivationen är att komma lite, lite längre nästa gång.
En sak som är både bra och dålig är det faktum att banorna är framslumpade. Du börjar i samma hus och hoppar ner på samma tak, men därifrån vet du ingenting om vad som komma skall. Jag gillar det för oförutsägbarheten, och till skillnad från Bit Trip Runners smått frustrerande memorisering gör det inte lika mycket att behöva börja om från början varje gång man dör. Om inte annat kan man skylla på att den där förbaskade raketen damp ner PRECIS där jag var på väg att hoppa. Men det finns förstås nackdelar också. Ibland går det helt enkelt inte att klara sig. Ett hus du springer på börjar sjunka och innan du har nått andra sidan är du död. En låda som ligger precis där du landar saktar ner dig så pass att du inte klarar nästa hopp. Sånt är störande, men... bara att börja om.
Canabalt är ett sånt där lämpligt bärbart spel om man behöver slå ihjäl två minuter. För 22 kronor är det ett helt okej spel att fördriva tiden med. Visst, det är gratis att spela på hemsidan men det här är knappast något man spelar vid en dator (om det inte är en jobbdator och chefen inte tittar). Och för att hålla parkoursuget uppe tills Iphone-versionen av Mirror's Edge släpps duger det utmärkt.