Svenska
Gamereactor
recensioner
Darkstar One: Broken Alliance

Darkstar One: Broken Alliance

Ett redan utgivet tyskt rymdspel får en chans till, denna gång till Xbox 360. Sophie har jagat pappadräpare i Darkstar One: Broken Alliance

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är oförskämt trevligt med återutgivningar. Tänk att kunna få en chans till att spela ett spel du tyckt om, och återuppleva allt det som du gillade. Vad kan vara bättre än det? Vi har på senare tid fått möjligheten att återbekanta oss med Guybrush Threepwood i The Secret of Monkey Island och Monkey Island: LeChuck's Revenge, vi har följt Jill och Chris ytterligare en gång genom världens sämsta villa i Resident Evil, och dessutom susat i överljudsfart i snajdiga svävare i Wipeout HD. Det finns väl kanske en liten hake för att hela konceptet med återutgivna spel ska funka i praktiken. Nämligen; spelet borde ha varit bra, eller åtminstone okej, till att börja med.

Tyska Gaming Minds verkar ha struntat högaktligen i just den lilla haken när de beslutade sig för att återutge rymdskjutaren Darkstar One exklusivt till Xbox 360. Darkstar One är inte ett helt klockrent grundmaterial, nämligen, och föga överraskande är inte återutgivningen Darkstar One: Broken Alliance ett toppspel heller.

Som huvudpersonen Kayron får jag ta över rymdskeppet Darkstar One som min döde far lämnat kvar. Farsan är mördad, av sin bäste vän verkar det som, och hämndlysten som jag tydligen är (men inte visar) ska jag jaga rätt på skitstöveln som gjorde det. Det innebär i praktiken att jag får styra ett extremt uppgraderingsbart rymdskepp som, trots att det är utrustad med allt det senaste, ändå kan göras ordentligt mycket vassare. Att pimpa skytteln är mitt huvudsakliga mål för att ta mig vidare i Darkstar One: Broken Alliance i och med att skeppets uppgraderingar mer eller mindre låser upp nya planetsystem att besöka.

Darkstar One: Broken Alliance är dessvärre ett repetitivt spel. När jag inte jobbar mig vidare genom de uppdrag som för handlingen framåt, finns det flertalet sidouppdrag att genomföra. Synd är väl det att det är i mångt och mycket likadana uppdrag, förlagda på olika platser. Jag vet inte hur många containrar med varor jag har fraktat genom galaxen, inte heller har jag koll på hur många handelskonvojer jag eskorterat till avlägsna handelsstationer. Att göra en hel del sidouppdrag är nödvändigt för att få in de kulor som Darkstar Ones många uppgraderingar kostar. Tur är väl det att de storybaserade uppdragen bidrar med lite omväxling och bryter av monotonin något.

Detta är en annons:

Även om Darkstar One: Broken Alliance är ett spel som inte bjuder på några direkta överraskningar, är spelsättet faktiskt underhållande. Eller, en del av det i vilket fall. När jag inte blir tvingad att fippla mig igenom meny på meny för att köpa, sälja, sätta målpunkter på kartor eller uppgradera Darkstar One, spenderar jag tiden bakom spakarna på skeppet. Ur ett förstapersonsperspektiv, sett ur min högteknologiska cockpit, muckar jag gärna gräl. Det är faktiskt kul att skjuta ner fiender, jaga dem med missiler eller accelerera upp min avancerade plåtlåda för att sedan lasra dem i ryggen på ett tillfredsställande sätt. En grupp smugglare försökte ta sig an mig när jag var på väg till ett möte, men det hade de inget för. Med en snabb roll och ett gäng välplacerade skott blev hela sextetten som hukat bakom ett gäng asteroider rymddamm, och jag kunde återvända till mitt uppdrag.

Darkstar One: Broken Alliance är mycket likt sitt PC-original när det kommer till grafiken. Jag satt och funderade vad det var för spel som kom ut under 2006 (då Darkstar One först släpptes), och kom fram till att spelet inte kan ha varit en skönhet på den tiden. 2006 kom spel som Dead Rising, Gears of War och Half-Life 2: Episode One. Spel som fortfarande har en viss auktoritet när det kommer till grafik och grafisk hantering. Darkstar One: Broken Alliance ser gammalt ut med sina återanvända rymdskeppsmodeller, grusiga mellansekvenser, lågupplösta texturer och brist på den Mass Effect-glans jag numera förknippar rymdäventyr med.

Spelkontrollen i Darkstar One: Broken Alliance luktar mycket PC. Darkstar One: Broken Alliance är lättspelat när man befinner sig i diverse dogfights, men vägen dit är en ganska omständlig historia. För att överhuvudtaget interagera med uppdragsgivare, handelsstationer, fiender och forskningsutposteringar måste dessa markeras. Att markera något sker genom en hel del knapptryck och bläddringar i listor, vilket gör Darkstar One: Broken Alliance till ett klumpigt spel till konsol. Kan mycket väl tänka mig att spelkontrollen till PC-versionen flöt på något smidigare, men till Xbox 360 känns det meckigt och slött. Gaming Minds borde ha tagit sig tiden och gjort menysystemet mer intuitivt, för Darkstar One: Broken Alliance tappar mycket på detta omständliga markeringssystem.

Problemet med Darkstar One: Broken Alliance är att det känns utgånget. Gammalt. Mossigt. Spelet är helt enkelt inte med och leker med de coola kidsen. Visst görs försök till att skapa en spännande upplevelse eftersom de val av uppdrag man gör leder till att man kan nischa sig mot olika fraktioner, men det ger inte så mycket effekt i spelet som man kunnat hoppas på. Det går ju bevisligen att göra en bra återutgivning, och tillika uppiffning, av ett äldre spel. Men då kanske råmaterialet ska ha vissa kvalitéer till att börja med.

Detta är en annons:
Darkstar One: Broken AllianceDarkstar One: Broken AllianceDarkstar One: Broken AllianceDarkstar One: Broken Alliance
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Dryga 20 timmar långt, roliga rymdstrider
-
Medelmåttig grafik, besvärligt menysystem, dåliga röstskådespelare, repetitiva uppdrag
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter



Loading next content