Max Payne

Max Payne är ett väl genomfört actionspel som närmast skriker John Woo och The Matrix, dock utan att vara allt för genomsyrat av någon av dem. Finska Remedy har sökt inspiration i actionfilmer av alla dess slag, och resultatet är en actionfylld och dyster New York kriminalare, om en enskild mans jakt på hämnd.

Det är långt till Hollywood. Långt till huvudrollen i en halsbrytande John Woo film, där det enda som kostar mer än skådespelarnas lön är den efterföljande räkningen på sönderskjutna inventarier. Tack och lov är det knappt så långt till Finland. I vårt grannland i öst sitter Remedy, utvecklarna av Max Payne , ett spel som är för datorspelare vad The Matrix var för actionfilmerna.

Du är Max Payne, en amerikansk undercover polis med ett säreget namn. Du är hårt märkt av din familjs brutala nedslaktning för tre år sedan. Sen dess har Max arbetat nära inpå kriminaliteten, genom att gå undercover och därmed infiltrera sig i den kriminella miljön i New York. Dessvärre kastas nu Max ut i en sak om organsierad kriminalitet, som möjligtvis är kopplat till mordet på hans fru och barn.

Som sagt är Max Payne kraftigt inspirerat av actionfilmer, och för att avspegla det i spelet har Remedy infört begreppet "Bullet Time" i spelandet. Bullet Time föregår genom att all handling runt omkring Max slöas ner, så det blir lättare att undvika kulor och placera skott på rätt ställen. Max har ett litet timglas nere i hörnet på skärmen, som avspeglar hur mycket Bullet Time han har att använda. Varje gång en Bad Guy får bita i gräset för Max kulor, stiger nivån på timglaset en smula, och varje gång Bullet Time aktiveras så dalar nivån. Bullet Time kan också kombineras med Shoot Dodge, som är ett steg i luften som också föregår i ultrarapid, och Max går lös med sina vapen medan han hänger i luften.

Hela spelet föregår i tredjepersonsperspektiv, som bland annat känns igen från Tomb Raider. Men där Lara Crofts rörelser kändes aningen stela, är Max rörelser fulländade! Ska ett spel göras i detta perspektiv så är det så här man ska göra det!

Spelet är ett rent shoot'em up från början till slut, och man får inte många sekunder att ta ett djupt andetag och njuta av scenariot, förrän nästa omgång med kulor flyger runt öronen på en. Under hela spelet förflyttar sig Max från det ena gömstället till det andra, för att upptäcka en förbrytarorganisation som har rötter högre upp i hierarkiet än han räknade med.

Spelet har totalt fyra olika svårighetsgrader, där bara en är tillgänglig från början. Den första, kallad "Fugitive", är en ganska alldaglig genomgång av spelet, där motståndarna anpassar sig efter hur bra du spelar. Ju bättre du är, desto svårare blir det. Detta gör att Max Payne är tillräckligt svårt under hela spelets gång.

När Fugitive väl är genomfört låses två nya svårighetsgrader upp: "Hard Boiled" och "New York Minute". Hard Boiled fungerar på samma sätt som Fugitive, bortsett från att alla motståndare pumpats upp i styrka och att Max healingprocess går långsammare. I New York Minute har du en minut att klara varje bana på, plus lite extra tid för varje Bad Guy du tar kål på. Det sista alternativet, "Dead on Arrival", fungerar också som Hard Boiled, bara att det är betydligt svårare.

Historien om Max Payne berättas via en seriestrip, som närmast är saxad ur en dyster tecknad serie. Den lite grovkorniga stilen som gång på gång subtilt avbryter handlingen, lyckas sprida atmosfären, framhäva handlingen och fängsla spelaren framför skärmen. Trots att all den action som spelet innehåller kan komma att bli enformigt, håller historien i spelet en ordentligt underhållen.

Dessvärre finns inte så mycket mer att hämta ur Max Payne när man väl spelat klart och historien är slut. De nya svårighetsgraderna man låser upp bjuder dessvärre bara på mer av det samma, och där historien tidigare var ett bärande element är det nu bara all halsbrytande action som håller gameplayet samman med en tunn och sliten tråd.

Tack och lov medföljer redan från början ett gäng editorer, så de av er som har kunnandet och tålamod nog att sitta och knåpa med era egna banor, kan så sakteliga komma igång. Förhoppningsvis dröjer det inte allt för länge innan alla fansites översvämmas av hemgjorda modifikationer. Du hittar faktiskt redan ett par på vår hostade site PayneReactor.

Grafiskt sett är Max Payne enastående. Har man datorn att vrida ur alla detaljerna ur Max Payne med, står man med ett av de snyggaste och mest detaljerade spelen någonsin. Utöver texturer i toppklass har Remedy också valt att modellera vapnena in i minsta detalj, vilket betyder att man på Berettan kan se släden flyga tillbaka när man skjuter, och nästan också se vad som står på pistolen. Dessvärre finns ett par mindre lyckosamma detaljer, bl.a. figuranimationer kontra vapenmodeller (Max är uppenbarligen inte kapabel att hålla i ett gevär ordentligt), men det är bara småsaker i förhållande till perfektionen av allt det andra.

De flesta objekten i spelet är interaktiva, man kan t.ex. spola på toaletten, sätta igång den vibrerande sängen, öppna lådor och mycket annat. Utöver dessa läckerheter reagerar också miljön runt dig på kulorna. På de gamla väggarna som pryder den dystra sidan av New York stänker det damm ut från skotthålen, vintunnor sänder strålar av vin efter maskingevärssalvor och flisor samt träverk splittras vid kollisioner med projektiler. Det hela är med till att ge Max Payne den mest realistiska och minst sagt fräckaste atmosfär som på länge setts i ett actionspel.

Ljudmässigt tillhör också Max Payne den goda änden av skalan. Man kan höra de metalliska *klingen* när patronhylsorna träffar betonggolvet, och det hela låter som det ska när Max i slowmotion kastar sig runt hörnet och tömmer ett par magasin in i magarna på de fem närmaste elakingarna.

Om det inte redan gått upp för dig är Max Payne ett actionspel och till och med ett av de bättre. Det är dessvärre allt för snabbt överstökat och den första svårighetsgraden av Max Payne innehåller inte mer än 10 timmars gameplay. Förvisso låser man upp andra nivåer, men den enda skillnaden är att de är svårare än föregående nivå. Det håller dessvärre inte i längden, men det spelbarhet man får, oavsett längden, håller åtminstonde toppkvalitet!