Svenska
Gamereactor
recensioner
Prototype

Prototype

Kaoset är totalt när bråkmakaren Alex Mercer härjar i ett infekterat Manhattan. Men hur pass väl lever efterlängtade Prototype egentligen upp till förväntningarna?

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är fantastiskt hur Radical och Activision har fått med nästan alla i näthypen kring Prototype. Jag är en av dem som rycktes med. Har varit nästan oförskämt taggad på spelet under en längre tid. Sommarens på förhand kanske största höjdpunkt i spelväg, för mig. Campade vid redaktionens brevinkast i ungefär en vecka innan recensionsexemplaret äntligen damp ner. Jag tog, jag sprang, jag skrek "sayonara bee-atches" och var hemma framför teven kvickare än kvickt. Äntligen, Alex, nu var det bara du och jag.

Prototype handlar alltså om Alex Mercer. Om Manhattan. Och om hur både Alex och staden lider av ett par biologiskt relaterade problem. Något hände. Alex lider av minnesförlust, och besitter plötsligt en förmåga att kunna förvandla sin kropp till ett dödligt vapen. Han kan springa onaturligt snabbt, hoppa otroligt högt och lyfta bilar med en axelryckning. Staden är i karantän, och militärstyrkor patrullerar gatorna och sätter upp baser mitt i New York. Alex Mercer är deras primära mål. Vid det här laget klassas han som USA:s farligaste terrorist.

Men det är inte bara Alex som är huvudbry för militären. Hela staden infekteras snabbt av något som förvandlar invånarna till fula köttbestar. Även hela byggnader infekteras och fungerar som nästen där detta virus frodas och fortplantar sig. Det är ett fullskaligt krig där tre parter ska ha sitt sagt. Dessutom envisas stadens invånare med att leva livet som ingenting hänt. Upplagt för totalt kaos.

Det hintas tidigt i spelet att denna biologiska katastrof förmodligen härstammar från Alexs tidigare arbetsgivare, Gentek. Sanningen avtäcks bit för bit genom minnesbilder från spridda karaktärer. Totalt finns det en bit över hundra minnesbilder att samla på sig, och detta sker på ett minst sagt makabert sätt. Alexs nya krafter tillåter honom nämligen att konsumera biomassa, vilket gör att han kan ta över kropp och minnen från vem som helst. Denna förmåga kommer även väl till hands då man ska ta sig obemärkt in i militärbaser eller gömma sig från arga jaktstyrkor.

Detta är en annons:

Berättartekniken med spridda flashbacks från ansiktslösa personligheter fungerar dessvärre inte speciellt bra. Storyn är där, men den är blek och lämnar inga särskilda avtryck. Jag bryr mig egentligen inte om Alex och hans jakt på sanningen. Jag vill bara göra stan med köttiga biovapen och skapa oreda.

Och oreda kommer som ett brev på posten. Alex har mer än ett par mutantkrafter i bakfickan redo att utnyttjas. Det finns tre huvudvapen som man kan välja mellan när som helst. Först har vi de sylvassa Wolverine-klorna, som lämpar sig bäst i närstrid med vanliga fotsoldater eller mindre mutanter. Sen kommer piskan (eller "tjocktarmen"), som kan pierca fiender på avstånd. Till sist har vi de långsamma men mer kraftfulla stenblockshänderna, som fördelaktigast brukas mot pansarvagnar och armerade enheter.

Variationen i sig är inget man kan klaga på i Prototype. Det finns en hel radda rörelser och superattacker att låsa upp genom att samla på sig erfarenhetspoäng. En klar favorit är skjuta ner händerna i marken, och se dem förvandlas till enorma pålar som bryter upp asfalten trettio meter längre bort.

Dessutom kan man kapa helikoptrar och pansarvagnar, samt använda maskingevär, raketstrutar och granatkastare. För att inte tala om luftvärnsattackerna man kan kalla in om man tagit över en militärsoldats biomassa. Irriterande nog kan man inte sikta fritt med automat- eller projektilvapen. Hårkors saknas och man skjuter ständigt från höften, och "sikta" kan man endast göra horisontellt.

Detta är en annons:

Vill man sänka en helikopter måste man alltså trycka på autolåsnings-knappen och hoppas på det bästa. Men allt för ofta händer det sämsta. Och istället för att spränga attackhelikoptrar åt fanders finner jag mig själv ofrivilligt lobba in granater i folkmassor. Efter varje avklarat uppdrag ser jag det svart på vitt på resultattavlan. Jag har dödat mer oskyldiga civila än fiender. Varje gång (och helt ofrivilligt, jag lovar). Ganska tragiskt. Det säger också en hel del om hur ofattbart otymplig och frustrerande Alex är att kontrollera.

Spelkontrollen är alltså inte supertight. Alex känns trög i svängarna, kameran trilskas och tiden mellan knapptryck och utförandet på skärmen är någon millisekund för lång. Animationerna ser ibland väldigt ryckiga ut och när man hoppar över mindre hinder sker det automatiserat. För att ta sig så snabbt som möjligt från A till B så kan man glida likt en flygekorre gör från träd till träd. Fast i detta fall, från hustak till hustak. Man känner sig dock aldrig lika skillad som när man utövar parkour i Infamous, eller lika häftig som när man svingar med Spider-Man. Det känns mest löjligt.

Men det är härligt att se det totala kaos man kan ställa till med. Staden myllrar verkligen av liv. Civilister, militärer, motorfordon och mutanter trängs längs Manhattans kvadratiska vägnät. Likt Altaïr i Assassin's Creed kan Alex smälta in i folkmassorna. Men där Altaïr liksom smeker sig förbi i virrvarret, så delar Alex ut rena käftsmällar till dem som passerar för nära. Saftiga och hårda. Nog för att Alex är inne i en skitperiod i sitt liv just nu, men please. Kan man vara mer uppseendeväckande? Och här kommer dagens portion tv-spelslogik: Varför i helskotta vandrar tusentals människor oberört omkring på gatorna, när hänsynslös militär och blodtörstiga monster har härjat okontrollerat under flera dagar?

Prototype påminner också väldigt mycket om ett annat Activision-spel som jag spelade och recenserade förra hösten. Ja, jag pratar om Spider-Man: Web of Shadows. Det är nästan skamlöst likt i sitt upplägg. Jag var tvungen att gräva fram det från referenskatakomberna igen för att kontrollera om det stämde. Och se på fasen. Uppdragen har samma variationsfattiga karaktär, jag ser många likheter i Alex och Spiddes rörelsemönster och spelvärlden man rör sig i är närmast identisk. Det är som ett mörkare Spider-Man: Web of Shadows, med en mer skoningslös huvudrollsinnehavare och köttigare superkrafter. Och dra mig baklänges, Prototype är sämre.

Jag trodde jag skulle sitta här och jämföra Prototype med Infamous (den matchen vinns förresten solklart av Infamous, tvärt emot vad jag trodde), som hela gamingvärlden gjort sedan de båda spelen utannonserades. Men istället sitter jag och hittar likhet efter likhet med ett gammalt Spindelmannen-spel. Inte riktigt vad jag hade tänkt mig.

Vad hade jag tänkt mig då? Näthypen skvallrade om variation, frihet och tung action. Verkligheten bjuder förvisso på allt detta, men utfört på fel sätt. Det är lite för hafsigt, lite för spretigt. Uppdragen handlar mest om att ta sig till ett särskilt område och döda alla. Sen är det klart. Det finns också sidouppdrag utspridda i staden, där man utmanas på checkpointrace och annat småplock för att samla erfarenhetspoäng. Men jag känner mig aldrig motiverad att ta mig an dessa, då till och med huvuduppdragen i sig känns som idéfattiga sidospår.

Grafiskt är Prototype okej. Vyerna är vidsträckta och folkmassorna talrika. Objekt och texturer kan dock ploppa upp i efterhand emellanåt. Jag hade även gärna sett ett lite större detaljarbete på både karaktärer och miljöer, som kan kännas lite grovhuggna. I övrigt flyter spelet på i en ganska stabil skärmuppdatering. Ljudmässigt finns det inte mycket att klaga på, men inte heller något att höja till skyarna.

Prototype gör mycket, men det gör inte något riktigt, riktigt bra. Spetskvalitéerna saknas. Tittar man på utvecklarnas meritlista hittar man tveksamma titlar som Scarface, The Simpsons: Hit and Run och The Hulk. Förväntningarna kanske skulle ha varit ställda därefter. För nu blev jag bara oerhört besviken.

PrototypePrototypePrototypePrototype
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Härligt kaos, variationsrika strider, livfull stad
-
Enformiga uppdrag, trist story, jobbig spelkontroll, dumma fiender, medioker grafik
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Efter att ha spenderat närmare 20 timmar tillsammans med Infamous är det direkt fysiskt jobbigt att byta till Prototype. För medan Sucker Punch spel bjöd på skarpt upplägg, grym story, härlig presentation och framförallt fantastisk spelkontroll - är Radicals söliga konkurrent istället ett slafsigt hopkok av ruttna ingridienser. Prototype är fult, stelt, tråkigt och oftast ganska irriterande. Spelkontrollen är bristfällig, fienderna fantasilöst utformade och grafiken ytterst medelmåttig. I jämförelse med Crackdown och ovan nämnda Infamous är detta ett skämt. 4/10

Medlemsrecensioner

  • monkeyhead_1
    Jag var ute efter ett ganska effektivt actionspel utan alldeles för mycket "tänkt tänkt" innan det nya Batman -spelet Arkham Asylum som... 7/10
  • danillo
    Prototype är en riktig kopia av spiderman men på ett bra sätt. Det bästa med prototype är nog storyn. Då menar jag inte bara uppdragen utan... 7/10
  • Fredator
    Bra spel men inte lika bra grafik. Att mosa fienderna med Hammerfist är aldrig fel. Den man är heter Alex mercer,Man ska med hjälp av minnen ska... 9/10
  • Aurahead
    Visst är det jobbigt med alla dessa Infamous vs Prototype? Båda spel har mycket gemensamt då det handlar om free roaming och en viss hjälte typ.... 8/10

Relaterade texter

PrototypeScore

Prototype

RECENSION. Skrivet av Daniel Steinholtz

Kaoset är totalt när bråkmakaren Alex Mercer härjar i ett infekterat Manhattan. Men hur pass väl lever efterlängtade Prototype egentligen upp till förväntningarna?

Prototype

Prototype

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Jonas Elfving

När Jonas Elfving åkte till New York fick han spränga tanks på Broadway, spöa infekterade i Greenwich Village och springa uppför finansdistriktets skyskrapsväggar...



Loading next content