Virtua Tennis 2009

Finns det någon värre känsla att bli ordentligt besviken? Att bygga upp förväntningar över något som sedan inte realiseras, att hoppas på det bästa men att sedan få något helt annat? Jag ska inte säga att Sega och Sumo Digital helt lyckats krossa mitt digitala tennishjärta med Virtua Tennis 2009, men ta mig tusan om det inte finns en hel del sprickor i den en gång så bultande, röda tennispumpen.

Virtua Tennis 3 var som bekant en riktig fullträff. Spelet byggde vidare på den redan fantastiska tvåan i serien och kunde med flådig grafik utkrämad i 1080p samt ett hyfsat onlineläge slå vem som helst av sina konkurrenter på fingrarna. Men det var två år sedan nu, och dagens spel har alltså bytt namn till den bland sportspel mer populära årsdateringen.

Bytt har också Hitmaker och Sumo Digital gjort. Där den förstnämnda förr höll i spakarna sitter nu Sumo fast bakom ratten och ska styra Virtua Tennis-serien mot nya höjder. Men istället för att lyfta sig ytterligare ett snäpp har Sumo lyckats med konststycket att hoppa ner ett par pinnhål, och det gör mig ledsen i ögat. Mest ledsen blir jag över det nyrenoverade karriärläget kallat World Tour. Jag har spenderat mängder av speltimmar genom åren i Segas tennistour. Jag har smashat mig fram mot framgång i allt från obskyra strunttävlingar i länder du inte hört talas om, till stora pengastinna turneringar där jag slagit de bästa.

Jag har lyckats med detta tack vare idogt tränande med en i grunden ganska usel spelare. Minispel har klarats av och träningspass har kryssats i för att nå toppen. Men i Virtua Tennis 2009 är detta inte alls lika roligt längre. Minispelen har blivit fler, men nytillskotten är varken särskilt roliga eller innovativa.

Dessutom tvingas du kämpa med just dessa i början, de gamla goda (som min favorit Pin Crusher) kommer först långt senare in i din kampanj. Minispelen ger dig heller inte samma träningsresultat som tidigare, utan du spenderar din tid bäst i akademin där du går igenom enkla övningar för att utveckla ditt spel. Eller vänta, sa jag enkla? Jag menade givetvis tråkiga. Att sen Sega inte lärt sig att man faktiskt utvecklas som spelare även i tävlingsmatcher är bara beklagligt, och ganska ologiskt.

Dessutom har det gamla utvecklingssystemet, med mätare för baslinjeslag, volley, fotarbete etc tagit ett steg åt sidan. Nu fylls istället stora block på, utan att mätas i siffror. När varje block är fyllt, låser du upp en ny spelstil för din karaktär och fortsätter sedan fylla ut ett nytt block. Detta gör att du helt och hållet tappar känslan för hur bra din spelare faktiskt är. Förr kunde man nästan jubla högt åt att äntligen nå över nivå 25 på basslagen på din forehandsida, men det lär du inte göra här. Snarare blir du helt förvirrad över vart du egentligen står, och kommer säkerligen inte bry dig heller då din "rookie" är alldeles för bra redan från första matchen.

Vilket leder mig in på nästa snedsteg från Sumo. Numera måste du nämligen kämpa dig igenom World Tour först via en amatör-tour för att sedan nå den riktiga. Men amatörerna gör tyvärr skäl för sitt namn, då varje spelare du möter på den här nivån är erbarmligt tokusel. Du kommer, lätt, vinna varje turnering utan ett enda förlorat game, eller kanske ens boll, och då rankingen bara höjs med ett par pinnhål per turnering blir det här läget låååååångtråkigt.

Jag överdriver inte om jag säger att det tar runt tio timmar innan du börjar möta riktigt motstånd, och vid det laget har du nog redan tröttnat ganska hårt på "nya" World Tour och istället börjat nöta matcher mot polare från alla världens hörn. För i multiplayer-läge skiner Virtua Tennis fortfarande lika starkt som alltid.

Det upphottade onlinesystemet som 2009 presenterar är riktigt trevligt. Det är lätt som en plätt att sparka igång en rankad match mot motståndare över nätet, och ännu roligare blir det när man inser att Sumo integrerat onlinedelen sömlöst i World Tour. Detta gör att du kan när som helst möta en motståndare i en onlinematch med din egenhändigt skapade spelare, ett inslag som du säkerligen kommer spendera en del tid med. Dessutom flyter allting i onlineläget på riktigt fint, utan några problem med lagg eller liknande. Så ska det se ut!

Grafiskt sett har inte särskilt mycket hänt på de två åren sedan trean släpptes. Förutom att 1080p numera är, av ingen uppenbar anledning alls, utbytt mot 720p. Jag har ingen aning om varför man gjort det här valet, men det flyter fortfarande på i stadiga 60fps vilket tröstar min HD-tv lite grann ändå. Tyvärr ser jag inte mycket av den omarbetade publik som Sumo snackat så mycket om. Folket på läktarna ser fortfarande ut som uselt målade kartongbitar, och dom låter därefter, så att få den rätta känslan av att slå en fin backhandpassering i avgörande läge är lika svårt som vanligt.

Jag inser nu att jag lagt mycket energi på klagan i den här recensionen, trots att betyget säger att spelet inte alls är så dåligt, snarare tvärtom. Och det finns faktiskt en stark motivation bakom min siffra uppe till höger. För den grundläggande styrkan i Virtua Tennis finns kvar. Själva matcherna, mot ordentligt motstånd, är fortfarande svårslagna på många sätt.

Känslan är som vanligt näst intill perfekt, baserat helt på det gamla hederliga treknappssystemet. Animeringarna är smidiga som silke och din spelare svarar på minsta lilla kommando åt rätt håll. Jag tycker mig heller inte hitta det långsammare tempo som det pratats om, utan känslan är fortfarande i stort sett densamma. Det enda som ändrats nämnvärt är att du numera inte kan svandyka efter förlupna bollar. Istället försöker spelaren sträcka sig lite klumpigt med racket, vilket inte är lika spektakulärt eller roligt som det var förr.

Vad som ändå kan konstateras är att i just speldelen av banan finns det ingen som slår Virtua Tennis 2009 på fingrarna. Det är fortfarande den roligaste tennis du kan spela utan att bli svettig, behöva springa i onödan och lägga en massa surt förvärvade slantar på Björn Borg-kallingar. Men jag blir arg över att varenda förändring som Sumo försökt göra till det bättre, bara har gjort spelet sämre.

Detta blir ett så mycket större problem när man inser att det är på just dessa områden Virtua Tennis 2009 ska stå sig starkt. Man har inga licenser för någon turnering eller någon tour, ej heller några autentiska arenor utan bara några av världens bästa tennisspelare. Detta gör att Virtua Tennis 2009 måste jobba så mycket hårdare på det man faktiskt kan, men i år lyckas man inte ens med det fullt ut.

Resultatet blir att den där besvikelsen jag pratade om i början faktiskt kommer krypande ju fler timmar jag spenderar med Virtua Tennis 2009. Det kunde ha blivit så bra, och jag applåderar Sumo med två fingrar för att man faktiskt försökt utveckla spelet på vissa nivåer. Men tyvärr har man inte lyckats, utan istället har man experimenterat ner Virtua Tennis-serien från solklar gängledare till blyg och osäker nykomling.

Det två år gamla Virtua Tennis 3 är idag ett mycket bättre köp, och säkerligen också billigare. Det kan knappast ha varit Sumo och Segas intentioner, vilket säger en hel del om misslyckandes Virtua Tennis 2009 ändå är.