Svenska
Gamereactor
recensioner
Damnation

Damnation

Jonas har tagit del av ett alternativt amerikanskt inbördeskrig iförd för stor stetson-hatt, mumlandes att han hellre hade varit med i det riktiga kriget istället för att behöva spela Damnation...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Ett av mina absoluta favoritkoncept är "What if" där historiska händelser, serier eller något annat helt omtolkas i en alternativ version av vad som skulle ha kunna skett. Ett av mina favoritämnen är amerikanska inbördeskriget som jag slukar massor av litteratur om och kikar alla filmer jag kommer över. Ett annat favoritkoncept är steampunk, denna alternativa och mekaniserade fantasystil som brukar kunna mynna ut i urtunga och läckra historier.

Ett drömspel för min egen del vore att kombinera dessa tre delar i ett enda äventyr, vilket är precis vad Blue Omega gjort. Det hela började som en Unreal 2004-mod för länge sedan och har ny alltså blivit ett fullskaligt retail-spel som faktiskt även haft en hel del hype. Förmodligen mycket tack vare det coola konceptet och det faktum att Blue Omega själva förklarat vilken revolution för hela actiongenren man har på gång.

Damnation skulle bli spelet där man fritt kunde utforska sig fram i ett enormt landskap, där banorna var byggda på höjden och där man hade en huvudperson som inte hade några som helst spelmässiga begränsningar. Och visst, jag märker av ambitionerna under äventyrets gång där protagonisten och rebellen Hamilton Rourke både kan klättra som Crackdown-hjälten, hoppa mellan avsatser som Lara Croft och Skjuta som Marcus Fenix.

Vilket inte hjälper ett jota, för Hamilton Rourke må ha många tricks för sig, men speciellt lättstyrd är han inte och de många rörelserna har resulterat i ett kontrollschema som är så långt ifrån intuitivt man kan komma. Bara en sådan sak som att en knapp måste hållas in hela tiden mellan man skjuter medan man trycker på en annan säger en del om hur tillkrånglat allt är. Samtidigt är han själv svårtstyrd och rör sig oerhört hackigt helt utan möjligheter till finlir.

Detta är en annons:

De enorma banorna finns förvisso där, men de är tomma, öde och även om det nu finns olika vägar så märker man inte av det. Man stimuleras aldrig att utforska och det känns hela tiden som ett superlinjärt spel. Karta och vägvisare saknas också helt, vilket gör att det inte alltid heller är glasklart vad man ska göra härnäst. Vilket är acceptabelt i spel som Half-Life 2 där bandesignen är så bra att man förstår vad som behöver göras härnäst, men en frustrerande katastrof i Damnation där ingenting känns givet.

Så är det ju allt gymnastiserande och plattformshoppande. Och visst, det finns där, men mer revolutionerande än urgamla Tomb Raider blir det aldrig. Det fungerar både bättre och ser häftigare ut i Tomb Raider: Underworld. Det gäller även actionscenerna där man uppmanas att ta skydd och spela taktiskt. Och visst, att kuta fram och ta skydd krävs för annars dör man snabbt, men något Gears of War är det inte på långa vägar och det saknas alternativ för att kunna nyttja skydden ordentligt.

Nu står man istället och strejfar fram och tillbaka på ungefär samma sätt som man gjorde i Wolfenstein 3D från 1992 medan man pepprar ned helt livlösa fiender med vapen som tycks skjuta flörtkulor. Det finns ingen som helst tyngd i bössorna och skotten tar heller ingenting. Man öser och öser och till slut faller de ihop med ragdoll-effekter och fysik som hämtats från förra generationen.

Därmed blir striderna totalt ointressanta, och något smartskaft tyckte även att det var en bra idé att göra Damnation svart/vitt när man blir skjuten, vilket gör ett redan ytterst färglöst alldeles grådassigt i striderna. All action är därför extremt oengagerande. Och det är det inte bara jag som tycker utan även fienderna tycks ha tappat livslusten helt av det färglösa och tråkiga spelet. De springer omkring i oförklarliga cirklar, går igenom väggar (förmodligen i ett försök att ta livet av sig för att slippa vara med i Damnation), och orkar ibland inte ens skjuta tillbaka trots att jag står och pepprar dem med mina flörtkulebössor rakt i ryggen.

Detta är en annons:

När man tittar på Damnation kan man inte låta bli att tycks att det ser oroväckande ofärdigt ut. Vi snackar polygonsprickor, lågupplösta texturer värdiga en Playstation 2 och blockiga figurer. Världarna är uppbyggda av så repetitiva hus och omgivningar att man ofta inte vet vad som är bakåt och framåt och effekterna skrattretande dåliga. Animationerna är också rätt usla och uppsättningen figurer pinsamt stereotypa utan någon som helst charm och finess.

Finns det inget som är bra då? Jo, man kan faktiskt spela igenom Damnation på två spelare på delad skärm. Vilket faktiskt ändå nästan ibland känns som lite (lite) underhållande. Mestadels handlar det bara om att lida sig igenom äventyret med en polare dock, men delad sorg är ju ändå lättare att bära liksom. Jag hade även småskoj åt de fordonsbanor som finns, där avsaknaden av fiender och bra checkpoints gör att det blir ganska friktionsfritt att bara spätta på som en galning över de stora banorna.

Men tyvärr måste en fet varning utfärdas på Damnation. Jag får lite Turning Point: Fall of Liberty-vibbar som ju också var ett spel jag såg fram emot och som faktiskt mer eller mindre baserades på mina favoritupplägg (men med amerikanska inbördeskriget utbytt mot andra världskriget). Det är ofärdigt, det är slarvigt och det känns som extremt mycket potential har gått förlorad hos en uppenbarligen ganska talanglös utvecklare. Trist men samt, låt er inte tjusas av Hamilton Rourkes stiliga cowboy-hatt, han är absolut inte man nog att bära upp den.

DamnationDamnationDamnationDamnation
03 Gamereactor Sverige
3 / 10
+
Fordonsbanorna är småkul, bra koncept
-
Usel bandesign, värdelös spelkontroll, katastrofal dialog, menlösa fiender, fjösiga vapen
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Håll hårt i kalsipperna! Här kommer en stentuff steam-punk-historia proppad med nyskapande spelbarhet och fantastisk grafik! Eller.... va? Nej. Sorry! Det där var saxat ur en av Codemasters många skryt-pressreleaser om Damnation. Sanningen är en annan, för detta... detta suger något fruktansvärt. Oerhört usel design blandas med hopplös spelkontroll, idiotiska fiender och skrattframkallande story. Årets sämsta är redan här! 2/10

Medlemsrecensioner

  • Aurahead
    Det finns egentligen inte så mycket att säga om det här spelet. Klassisk Gears of War wannabe fast utan cover system. När jag recenserade... 1/10
  • Dezzan
    Gamereactor gav det 3/10, IGN gav det 2.5/10 och flera tv-spelare har gett spelet 1/10. Förtjänar Damnation dessa betyg? Ett snabbt svar ifrån mig... 4/10

Relaterade texter

DamnationScore

Damnation

RECENSION. Skrivet av Jonas Mäki

Jonas har tagit del av ett alternativt amerikanskt inbördeskrig iförd för stor stetson-hatt, mumlandes att han hellre hade varit med i det riktiga kriget istället för att behöva spela Damnation...



Loading next content