Little King's Story

Efter 35 långa har det lilla samhället Alpolko äntligen fått en riktig kung, nämligen du. En ung grabb som tycks direkt hämtad från Animal Crossing (något som även inkluderar kossor, hus, miljöer och all annan grafik) med absolut makt, en liten krona och en tjusig mantel. Och när jag skriver "lilla samhället" så menar jag det. För Alpolko har exakt 12 invånare när man tar över, och alla är arbetslösa dagdrivare.

Bara att ta i med hårdhandskarna alltså. Ja, eller alltså inte du själv, du är ju kung och förväntas bara leda. Till din hjälp har du ett kabinett av ministrar, till en början blygsamma tre där knekten Howser är din vikigaste kontakt. Han tipsar dig omgående om att börja samla ihop lite pengar, något man får göra genom att ta med sig lite av de arbetslösa drönarna och gå ut och utforska.

Som kung delar du ut direkta order varpå din undersåte gör exakt som han blivit tillsagd. Det oavsett om hans liv står på spel när han utför ordern. Till en början kan du bara ta med dig en handfull personer under ditt kommando, men senare i spelet kan du ta med fler och fler och även träna folket från att vara arbetslösa oduglingar till att bli allt från soldater till snickare och bönder. Vilket gör det intressant när man går på äventyr att sätta samman en så bra trupp som möjligt.

Haken är nämligen att dina undersåtar oavsett yrke kommer göra det du ber dem om. Vill du ha en stock som blockerar vägen uppsågad går det naturligtvis snabbare med snickare eller skogsarbetare, men även dina stridspittar och bönder kommer hjälpa till. Att sätta samman en bra och varierad trupp är det viktigaste man gör i Little King's Story och gör all skillnad när man ger sig ut i områden som angränsar till det lilla kungadömet för att expandera sina regioner.

Något som slår mig omgående när jag spelar det genomcharmiga Little King's Story är att något riktigt ondskefullt ruvar under den lugna ytan. Här finns sektmedlemmar som frågar om man tror på gud och hotar med guds vrede om man inte ger honom pengar till sin obskyra kyrka (med tillägget att om inte gud genomdriver hans straff, kommer han göra det personligen).

Att inte dra paralleller till befintliga religioner och de mest fanatiska troende är uteslutet och det känns märkligt hotfullt. Den lilla kungen själv är för övrigt också en hård jäkel som utan vidare kör över sina undersåtar, skiter högaktligen i deras snällt utformade önskningar de lagt i den förslagslåda jag på Howsers inrådan satt upp mitt i den växande byn och inte tar minsta hänsyn till något. Vilket känns som en märklig krock i ett spel som i allt väsentligt ser så snällt ut på ytan.

Lika märkligt känns det när Howser ber mig utrota varelser kallade onii som bor i närheten av kungadömet. Utan någon egentlig anledning får jag veta att de alla bör utrotas, ivrigt påhejad av ovan nämnda sekt. Och även det faktum att arbetslösa verkligen framställs i extremt dålig dager och som praktiskt taget odugliga förvånar mig i ett spel som har åldersmärkningen sju år på asken.

Nåja, parenteser bara som inte alls förhindrar det faktum att jag har riktigt trivsamt medan jag så sakteliga bygger upp mitt kungadöme. Det känns som en slags ljuv symbios av Animal Crossing, Pikmin och A Kingdom for Keflings. Ett sådant där enkelt strategispel man verkligen fastnar för och spelar i timmar utan att kunna slita sig medan man fattar svåra beslut om hur man ska utbilda sina undersåtar, var man bör utforska, när man borde bygga något nytt, hur man ska gå till väga för att öka på befolkningen, hur lyhörd man borde vara gentemot folket och så vidare.

Allt är föredömligt lättspelat och speciellt mycket mer än styrkors och A-knappen behöver man inte använda, vilket gör det hela oerhört intuitivt. Dessutom är det imponerande att se med vilka enkla medel man skapat spännande bossfighter där man drillar omkring sitt följe och beordrar dem att slå till i rätt läge. Att göra ett spel alltför enkelt kostar dock naturligtvis lite speldjup, och det inkluderar även Little King's Story som är ganska rakt på sak.

Man vet på ett ungefär vad som bör göras och gör det. Därmed blir det aningen repetitivt på ett sätt många strategispel trots allt kan bli och i kombination med det lite lägre speldjupet blir det största och egentligen enda haken med Little King's Story. Möjligen med den lilla parentesen att ministern Verde som har hand om dina sparfiler är en slö jäkel som inte direkt är aktiv med att supporta din verksamhet. Det var länge sedan jag spelade ett spel där man får spela om så många timmar på grund av ett bristfälligt sparsystem, det senaste var nog Dead Rising.

Men oavsett sådant är Little King's Story ett fullständigt genomcharmigt spel som faktiskt dessutom är riktigt snyggt. Det känns gammaldags och rustikt, de förrenderade filmerna ser ut att vara läckert målade och animationerna är riktigt välgjorda. Även musiken är mysig och talet påminner lite om det svamlande som alla djuren kör med i Animal Crossing och jag tröttnar aldrig på att höra folk prata bara för att det låter så bisarrt märkligt härligt.

Little King's Story är en typ av spel jag länge saknat till Wii, ett riktigt välgjort strategispel med massor av innehåll, en story med betydligt mer djup och samhällskritik än man kan tro och den där härliga känslan av att knappt kunna stänga av det när det vankas obetydligheter som middag eller släktträffar. Varm köprekommendation utfärdas för vårens hittills bästa Wii-spel!