Soul Sacrifice Delta

Ett hemskt skrik hörs genom fängelsehålan när ytterligare en själ offras av den ondskefulla trollkarlen Magusar. Skräcken sprider sig bland mina medfångar, och jag vaknar upp på ett unket golv i en cell med väggar av skelettdelar och köttslamsor. Framför mig hittar jag en mystisk bok som kan tala, och som snart visar sig vara min enda chans till att fly med livhanken i behåll. Jag måste lära av dess kunskap för besegra magikerna, innan han kommer för att ta min själ.

Låter det bekant? Det var ett år sedan som actionrollspelet Soul Sacrifice släpptes till Playstation Vita. Marvelous AQL, Sony Japan och Mega-Man-designern Keiji Inafunes egna studio Comcept låg bakom utvecklingen, och de har nu samarbetet än en gång för att ge oss en nyversion av spelet. Soul Sacrifice Delta bjuder på många nya uppdrag, fiender och funktioner, som lär tilltala både nya och återvändande spelare.

För er som inte är bekanta med originalet handlar det alltså om en namnlös hjälte som hittar den talande boken Librom i sin fängelsecell. Librom är egentligen Magusars journal, och bär på den onda trollkarlens mörkaste hemligheter. Det blir vårt uppdrag att läsa boken från början till slut. Sida för sida återupplever vi Magusars livsberättelse och lär oss om hans krafter för att utveckla våra egna, så att vi kan besegra honom i en slutgiltig strid och vinna vår frihet.

Spelets unika upplägg, där Vitan förvandlas till en bok, är välutfört och intressant. Alla banor är egentligen flashbacks, och fungerar som separata kapitel i boken om Magusars liv. Detta gör det lätt att plocka upp Vitan på bussen och spela ett snabbt kapitel innan man fortsätter med vardagen. Mellan dessa uppdrag utvecklas storyn med hjälp av levande text och animerade skisser, där spelaren får drar fingret längst enhetens pekplatta för att byta sida. När man väl når fram till ett spelbart parti transporteras huvudkaraktären fantasifulla och vackra miljöer där det gäller att slakta diverse monster.

Det finns även en del nackdelar med upplägget, då kapitelformatet får alla banor att kännas helt skilda. Den där illusionen om en stor och öppen spelvärld som är så viktig i många rollspel får inte manifestera i överhuvudtaget. Det är heller inte särskilt engagerade att följa story när man vet att allting är tillbakablickar och att huvudkaraktären egentligen spenderar hela spelet i en ruttnande fängelsehåla och läser en bok. En tröst är åtminstone att det som berättas är rätt så spännande om man faktiskt lyckas sätta sig in i i det.

På storyfronten har det dock inte skett några större förändringar i Soul Sacrifice Delta. Den absolut största nyheten är istället mängden nya uppdrag som finns tillgängliga. Spelets längd har nästan fördubblats, men det verkar som att det var kvantitet över kvalité som gällde under utvecklingen. Spelet lider nämligen av samma problem som originalet gjorde, där miljöerna är alldeles för små och det klassiska japanska grindandet står i centrum.

Ute på slagfältet gäller det alltså att ta hand om vilda bestar, och ibland även kolossala bossfigurer som täcker hela skärmen om du har tur. Det är ingen hemlighet att man låtit sig inspireras av Monster Hunter-serien, men det är knappast någonting negativt. Det är fortfarande hur kul som helst att besöka nya, spännande platser för att möta en nya fiende och lära sig hur man besegrar dessa på bästa sätt.

När man väl fällt en fiende får man valet att antingen rädda odjurets själ eller offra denna. Avalon heter sällskapet som mer än gärna uppoffrar alla andar de stöter på, medan de godhjärtade Sanctuary tror på att rädda alla vilsna själar. Spelaren får själv välja vilken av dessa två vägar som ska följas, då de båda har sina egna belöningar och konsekvenser som påverkar spelets slut. Varje gång du offrar en själ ökar din attackstyrka till exempel, och varje gång du räddar någon ökar ditt försvar.

Det har dock tillkommit en tredje grupp i Soul Sacrifice Delta; Grimm. Väljer man detta alternativ singlar spelet slant om monstrets slutgiltiga öde, och man belönas med både hälsa och attackstyrka fast i mindre doser. Här finns även en rad nya monster baserade på bröderna Grimms sagor. Vad sägs om en riddare vars rustning är designad som den stora stygga vargen, och vars mellangärde egentligen är en ruttnande Rödluvan? Designen är sannerligen vriden och gör striderna ännu mer spännande. Ibland så känns det som att fienderna är direkt tagna från något som Tim Burton regisserat.

Den eviga monsterslakten tär dock på krafterna. Ett stort problem med originalet var bristen på variation bland fienderna, och även om Delta tillför en hel del nya hot så är det fortfarande något som märks av. Som jag skrev tidigare förlitar sig nämligen spelet på rollspelsgrinding, där man tvingas lägga timmar på att döda svagare fiender så att man kan bli stor och stark nog för att att ta sig an nästa riktiga utmaning. Som tur var kan de som upplevde detta själoffrande äventyr när de väl begav sig första gången föra över sina sparfiler till Soul Sacrifice Delta.

Skulle det blir för svårt trots det kan man som tur var ta hjälp av tre kompisar via spelets co-op-läge. Utvecklarna har dessutom tagit fram nya co-op-attacker för att uppmana till ytterligare samarbete, där en spelare med enorm arm exempelvis kan slunga iväg en medspelare som en stenbumling och vålla stor skada på alla fiender som är dumma nog att agera bowlingkäglor. Man får dock hålla sig till sidouppdragen i sådana fall, då det inte går att spela genom storyn i samlad trupp. Det är en besvikelse, men det är fortfarande väldigt roligt att hitta på taktiker och använda lagspel för att krossa motståndet på en bana som annars känns väldigt orättvis rent svårhetsgradsmässigt.

Det är viktigt att tänka på att detta inte är en uppföljare till Soul Sacrifice. Marvelous och Comcept har inte lagt något fokus på att åtgärda några brister (om man bortser från den förbättrade artificiella intelligensen och några högre upplösta texturer). Delta känns istället som en ambitiös expansion tack vare den stora mängden nya uppdrag som finns tillgängliga, och mer än så behövs väl egentligen inte för att rättfärdiga dess existens. Det var kul att offra själar redan för ett år sedan, men detta är helt klart den absoluta versionen av spelet, så vare sig du gillade originalet eller bara suktar efter lite monsterslakt har du hittat helt rätt.