Svenska
Gamereactor
recensioner
Loco Roco 2

Loco Roco 2

Mikael har spelat genom uppföljaren till PSP:ns gulligaste spel och försöker motstå impulsen att brista ut i allsång på ett påhittat språk

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Något mysko håller på att hända med min PSP. Den har alltid varit stilrent svart men just nu sprider sig en varmfront av orange och rosa 70-talsflum ut från skärmen. Loco Roco håller återigen på att invadera min värld och förvandla allt till sockervadd och regnbågar.

På något sätt hade det varit komiskt. Loco Roco var ett fantastiskt spel men sålde... sisådär. Då brukar standardlösningen vara att göra ett spel mer gritty och mörkare. Se bara Prince of Persia: Warrior Within, eller för den delen Tomb Raider: Angel of Darkness. Den gula locorocon med kajal och hårdrocksläder... det hade varit något.

Men så blev det förstås inte. Loco Roco 2 är om möjligt ännu käckare, gladare och barnsligare och skäms inte ett dugg för det. "Delightfully gay" hade man kallat det för femtio år sedan innan ordet fick en annan konnotation. Jag känner mig aningen udda när jag sitter på bussen och spelar, men intalar mig att de inte ser skärmen... och jag har åtminstone inte musiken på. Men hemma i min mysfåtölj, där vräker jag på med högsta volym och sitter sedan och vajar fram och tillbaka i takt till locorocosången.

I grunden går det ut på precis samma sak som förut. Dina locorocos trillar in i en färgglad, vänlig värld fylld med vajande träd, små flugor och mjukt gräs. I rollen som självaste världen lutar du dig till vänster och höger för att de små liven ska ramla rätt och hitta till slutet. Det innebär ett extremt barnvänligt plattformsspel som ändå innehåller en del riktigt besvärliga hoppsektioner för att hitta alla gömda bonusprylar, precis som ettan.

Detta är en annons:

Loco Roco 2 är ännu mer fullproppat med mysko maskiner, flimmerhår, linbanor, kugghjul, lyftanordningar och flummiga små varelser som leder dig vidare (eller åtminstone på en underhållande omväg). Ibland blir det nästan för automatiserat medan de små blobbarna droppar ner en efter en genom en komplex bana, lite som att titta på oljedroppar i ett prisma från Teknikens Hus. Men hela tiden fascinerande och oerhört leendeframkallande.

En del rena nyheter finns det förstås också. Det går att dyka och navigera runt under vattnet, som förstås är fyllt med både mumsiga bär och farliga spikfällor. Jag hade nog gärna sett att spelet använde en annan knapp än cirkel, som redan behövs för att splittra och sätta samman sin locoroco, men det fungerar hyfsat ändå.

Locorocosarna har också lärt sig att krypa in på alla möjliga ställen, vilket antingen leder till lite bonusföremål, en lösning till ett pussel eller tillfälle att sjunga en stund. Att krypa in i en afrofrisyr eller en liten sten gör locorocos mycket tyngre så att de kan tynga ner knappar eller krossa stenblock i vägen.

Alla de sju locoroco-typerna har också sitt eget ledtema som de gärna sjunger så mycket de orkar på sitt nonsensspråk. Utöver de gamla bekanta har en lila tomboy-loco tillkommit, vilket får liknelsen med Barbapappa att kännas ännu mer relevant. Istället för att det går automatiskt blir det nu ett litet enkelt musikspel av det hela. Ja, Loco Roco 2 är fyllt av små minispel. Ofta ganska enkla, men kul ett tag och hela tiden tokroliga. Även Mui Mui-huset är tillbaka och fyllt av konstruktionsverktyg och utmaningar.

Detta är en annons:

Nu några dagar efter Little Big Planet är det inte utan att jag ser ganska stora likheter. Inte för att Loco Roco har i närheten av lika avancerad fysik, men spelen har samma sorts kreativa plattformspussellösningar och supercharmiga figurer. Kanske dags att bygga en Loco Roco-bana i Little Big Planet?

Eftersom spelet är så påkostat i övrigt är det konstigt att banorna är färre, inte fler. Del ett hade trettiosex banor och tvåan har bara tjugofem. Visserligen är varje bana större och det finns också fler minispel, men underligt är det i alla fall. Det är också spelets största brist. För yngre barn lär det hålla vansinnigt länge med alla aktiviteter, men en inbiten gamer kommer att nöta sig genom spelet på ett par timmar utan problem. Visserligen utan att ha hittat alla hemligheter, och visserligen med ett brett leende på läpparna hela tiden, men ändå.

Om du gillade Loco Roco och inte är diabetiker kan jag varmt rekommendera Loco Roco 2. Det är ännu charmigare, ännu mysigare och inte särskilt dyrt. Men för de flesta räcker det nog med ettan eller kanske rentav bara en timme med det nerladdningsbara tidsfördrivet Loco Roco Cocoreccho till Playstation 3 för att blodsockernivån ska nå rent livsfarliga nivåer.

Loco Roco 2Loco Roco 2Loco Roco 2Loco Roco 2
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Oerhört charmigt, mysig design, fantastisk musik, lättsam spelkontroll
-
För få vanliga banor, få nyheter
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Loco Roco 2Score

Loco Roco 2

RECENSION. Skrivet av Mikael Sundberg

Mikael har spelat genom uppföljaren till PSP:ns gulligaste spel och försöker motstå impulsen att brista ut i allsång...

1
Loco Roco 2 Remastered släpps i december

Loco Roco 2 Remastered släpps i december

NYHET. Skrivet av Kim Orremark

Om du gillar Loco Roco har du säkerligen redan spelat den remastrade versionen som släpptes nyligen. Om du verkligen älskar spelet blir du säkert mycket nöjd när vi kan...



Loading next content