Ibland behöver man bara betrakta ett problem från en annan vinkel för att se lösningen, och ibland kan man behöva ta mod till sig och flytta på sig för att ta sig vidare, men det mesta går att lösa om man bara vågar vrida och vända på det. Det låter förstås ultraklyschigt, men Monument Valley är här för att leverera briljanta och konkreta bevis för att det faktiskt stämmer.
Här gäller det att vrida och vända på små världar för att hjälpa lilla Ida att ta sig fram genom dem. Vad som först verkar vara en återvändsgränd kan plötsligt visa sig vara rätt väg om man bara tittar från rätt perspektiv, och på samma sätt kan två plattformar som är långt från varandra bilda en bro om man bara tittar från precis rätt vinkel. Konceptet känns igen från Fez, men istället för plattformande har Ustwo valt att fokusera helt och fullt på klurig geometri och snillrika pussel. Resultatet är häpnadsväckande.
Som synes på bilderna är Monument Valley så snyggt att man mest vill skärmdumpa varje enskild bana, rama in bilderna och hänga upp dem på väggen. Färgvalen och formerna bjuder på estetisk perfektion från början till slut och spelmekaniken går hand i hand med designen på ett sådant sätt att de snurriga formerna plötsligt blir funktionella. Låt mig ge ett exempel.
Minns du första gången du såg "den omöjliga trappan"? Trappan som är målad på så sätt att du kan följa den både uppåt och nedåt med blicken i all evighet trots att den egentligen bara går i cirklar? Pusslen i Monument Valley följer samma principer, men vissa beståndsdelar går att flytta så att de bildar något nytt. En temporär plattform för Ida att stå på eller en ny väg att gå, exempelvis.
Trots att tempot är relativt segt känns det som att spelupplevelsen är slut nästan omedelbart efter att den börjat. 28 kronor för tio pussel som varar i totalt en timme känns snålt, i synnerhet när de första pusslen är så lätta att det inte är fråga om någon som helst eftertanke, men å andra sidan är konceptet så specifikt att det hade riskerat att kännas tjatigt om det späddes ut i flera timmars innehåll.
Mot slutet, när jag undersöker ett extremt komplext skrin både in- och utvärtes, eller när jag följer en trappa ned i havet och vidare in i underjorden samtidigt som subtil musik tycks tolka mina framsteg i realtid - är jag frälst. Jag behöver inte övertygas mer. Ändå återstår den sista, klurigaste och roligaste banan av de alla, och efter den kan jag inte göra annat än skaka på huvudet och skratta. Jag har just varit med om en av de bästa spelsessionerna i år. Kanske den bästa. Men Monument Valley är ändå inte perfekt, i min bok.
Till att börja med saknas all form av vettig story. Jag får det förklarat i skrift att Ida har en resa mot förlåtelse framför sig och en fågel dyker upp titt som tätt för att dela ut subtil, psykisk misshandel i form av kränkningar, men i slutändan är all dialog rätt sliten och tycks ha översatts som hastigast i Google Translate. Jag har helt enkelt inget att kämpa för, annat än viljan att lösa nästa pussel.
Dessutom, återigen, är längden på spelet en faktor som måste tas i beaktning, för underbart är verkligen i kortaste laget här. Den första banan tar dryga 15 sekunder att klara medan den andra och den tredje tar ungefär en och en halv minut vardera. Det är först på slutet som det börjar bli riktigt imponerande och klurigt, och då är det strax över.
Men, i slutändan är det såklart ingen tvekan om saken. Äger du Ipad eller Iphone och är spelsugen bör du plocka hem Monument Valley i rödaste rappet. Äger du Android får du dock vänta lite till.