Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska
recensioner
Crysis Warhead

Crysis Warhead

Crytek låter oss se kriget i Söderhavet från ett annat perspektiv, i en svulstig parallellstory. Denna gång iklädd rollen som den våldsbringande knäppgöken Michael "Psycho" Sykes...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera

Jag älskar Söderhavet. I Söderhavet vill jag bo. I en liten strandvilla, med en stor hängmatta på verandan. Jag vill ha en vattenskoter, en Jeep och en tam sköldpadda (som isåfall ska heta "Korv"). Precis som Pippis pappa är Söderhavet mitt paradis. Sol, värme, klargrönt vatten, koraller, kokosnötter, malaria (va?) och halvnakna bush-kvinnor med flätor.

I spelsammanhang är paradiset en ganska ovanlig plats. Det händer ytterst sällan att vi får besöka himmelriket på Jorden, utan vi slängs oftast ned i sotsvarta katakomber, skickas till yttre rymden eller tvingas nöja oss med skitiga bakgator. När Crytek släppte sitt debutspel (Far Cry) kastade de bort alla miljömässiga standarder som 20 års hårt tragglande i mörka rymdkorridorer format.

Vi fick besöka mitt paradis, med bössan i högsta hugg och Hawaii-skjortan slickad som ett korvskinn på överkroppen. Jack Carver i Far Cry var en av spelvärlden sämsta töntpellar, men spelet var fantastiskt med sin underbart vackra, öppna Söderhavs-värld och furiösa militäraction.

Ubisoft gillade Far Cry. Mycket. Fransmän gillar också kokosnötter, tydligen. De köpte namnet (varumärket) och påbörjade utvecklingen av över 900 (nåja!) fristående uppföljare. Ofta med namn som "Far Cry Animal Insinuator Predator Instincts: Carnage" eller "Far Cry Intensity Generator Vengeance (Predator): Evolution". Ingen kunde skilja dem åt, alls. Och hyllorna fylldes av ett tråkigare Söderhavsparadis, ett rullbandsparadis.

Crytek släppte dock aldrig tanken på att låta benhårda eldstrider mot svinarga fiendesoldater äga rum i de vackraste miljöerna som finns. "Kontrasten är oerhört viktig och utgör själva motorn i mina spel" sade producenten och ägaren av Crytek, Cevat Yerli, under mitt besök förra året. Nytt spel, alltså. Samma plats. Utan Jack Carver, utan Desert Eagle-pickadoller och dåliga flytbryggor startade de utvecklingen av Crysis, PC-världens motsvarighet till en riktigt superstor glasstårta.

"Buuuu, Crysis är bara grafik. Petter e så jävla grafikfixeeeerad!" Så lät det, från flera av er, efter min recension av Crysis i november förra året. Men Crysis var inte bara grafik, och det kan jag konstatera utan dåligt samvete eftersom jag fortfarande spelar det, på minimuminställningar (annars kräks min usla dator) i multiplayer... 10 månader senare. Crysis är varierat, balanserat, tempomässigt underbart, utmanande och extremt beroendeframkallande. Det är action när action är som roligast. Större än störst, bättre än bäst. Och att nu få en ny dos explosivt Söderhavsmord i form av Warhead, är för mig en för tidig julklapp. Minst sagt.

Warhead är mer, större och hårdare. Det är den typiska uppföljaren där nivån skruvats upp ett par snäpp, där all action blivit ännu mer intensiv, explosiv och bombastisk, och där storyn utvecklas och proppats full av sköna referenser, ironi och hårda gubbar. Crysis 2, då... eller? Nej. Warhead är en fristående expansion. Ingen uppföljare, även om det ibland verkligen känns så.

Producenten bakom Crysis; Cevat Yerli, pratade en stund med mig under Games Convention 08 och lade fram de önskemål han haft inför utvecklingen av Warhead. "Jag ville ha tre gånger så mycket explosioner, dubbelt så högt tempo och fyra gånger så många fiender". Sagt och gjort, Cryteks Budapest-studio har packat Warhead smockfullt med lättantändliga gaser, vätskor, krutlådor och annat sprängbart samt knölat in en bra bit fler ilskna koreaner. Det är ett actionkalas det här, svulstigt pang-pang med spelvärldens vackraste grafik. Igen.

Storyn i Crysis Warhead är densamma som i det första spelet. Enorm rymdartefakt (asteroid formad som en banan) störtar på en tjusig ö utanför Malaysia. Nordkorea lägger beslag på hela rasket, USA svarar genom att skicka in en tight trupp med vältränade stridspittar. Halvvägs in i konflikten öppnar sig artefakten och tusentals läbbiga rymdbobbor sticker fram sina fula trynen och fryser hela paradisön till is. De enda som överlever är du och dina tre kumpaner (tack vare den specialdesignade Nano-dräkten).

Skillnaden den här gången är att man spelar som Michael Sykes (kodnamn: Psycho) och inte som den allmänt mjäkige Nomad från det första spelet. Psycho, som du säkert minns, gjorde under Crysis sannerligen skäl för sitt namn med sin snudd på parodiskt överdrivna brittiska accent och sitt allmänt oförsiktiga sätt att tackla krävande situationer.

Psychos äventyr tar plats på andra sidan ön, och även om grundäventyret är väldigt likt det i Crysis, är det en del som förbättrats... och förändrats. Framförallt berättartekniskt är Warhead en stor förbättring över originalet. I Crysis fanns endast ett väldigt snålt tilltaget antal mellansekvenser som alla ägde rum i förstapersonsperspektiv och med väldigt korta dialogsnuttar.

I Warhead ses alla mellansekvenser ur tredjepersonsperspektiv och Crytek Budapest har haft höga ambitioner när de regisserat spelets storysekvenser. Smäktande stråkar, högtravande marschtrummor och blödiga dialoger blandas med urläckra bildvinklar och bra animationsarbete som bildar en grym helhet.

En annan förändring är att istiden, då rymdvarelserna fryser hela spelvärlden till -121° kommer betydligt tidigare in i äventyret än vad det gjorde i Crysis. Hur det funkar rent logiskt med tanke på att Psycho anlände till samma ö som Nomad vid exakt samma tillfälle - låter jag dock vara osagt.

Många klagade över att Crysis inte var särskilt väloptimerat och fungerade ganska risigt på alla datorer som inte var absolut fullknökade av nya, dyra superkomponenter. Warhead är bättre och mer genomtänkt än i fallet Crysis som krävde en helt vanvettigt stark dator för att ens fungera. Spelet är nu lite mildare beträffande systemkrav och flyter finare än det första spelet. Warhead är också, trots att det kräver en mindre stark dator, snyggare än vad Crysis var både beträffande effektarbetet, texturkvaliteten och ljussättningen.

Och ja. Ett stort rungande ja. Detta är fortfarande världens vassaste grafikmotor och Crysis Warhead (och Crysis) är världens snyggaste spel rent tekniskt, utan särskilt stor konkurrens. De enorma banorna, utan laddningstider och proppade med vansinnig detaljrikedom är ljussatta på ett sätt som får mig att nästan storkna, igen, och rent estetiskt tycker jag fortfarande att Crysis både är unikt, homogent och coolt. Jag älskar hur Nano-soldaterna ser ut, jag älskar vapnens utseende, presentationen och den där tunna röda konturen som blir runt fienderna då man skjuter mot dem.

Jag har spelat Crysis Warhead på en ny Dell XPS-laptop och har inte haft några större problem med att köra det med alla inställningar på max i 1640-upplösning i över 50 bilder/sekund. Något som helt enkelt inte var möjligt med Crysis.

En sak som förändrats, och som faktiskt försämrats, är dock tempovariationen. I Crysis fanns en perfekt avvägning mellan hårdrocksdoftande extrembataljer mot hela plutoner av skrikande Nordkoreaner, och stillsamma stunder i grönskan. En man och hans gevär. Prunkande prosa eller våldsam tokdöd. Kontraster som gjorde underverk för tempot och som matchade Nano-dräktens kontrastfyllda frihet perfekt. Snabb och dödlig, långsam och stark, osynlig och svår eller bara, pang-på-skjutglad och alldagligt superbäst. Valen var många tack vare dräktens olika specialförmågor, och speltempot gick hand-i-hand med detta.

I Warhead ges nästan inga andningspauser alls. Man hinner knappt ladda om efter en hektisk omgång tokös förrän nästa trupp fiender springer in på skjutbart avstånd. Det höjer tempot ganska radikalt, det tillför intensitet som nästan ger Call of Duty-aktiga vibbar, men det tillför en viss obalans, enligt mig. Även om jag gillar att döda saker, med enorma skjutvapen.

Det blir för ösigt, och kravet på att använda dräktens funktioner ännu snabbare (on-the-go!) blir för stora. Det har hänt att jag försökt springa ifrån en eldstrid, men då bara släpat med mig buntar med fiendetrupper in i nästa batch fiender, och sen dödats av dubbla uppsättningar soldater. En detalj som Crytek Budapest borde tänkt på, kan jag tycka.

Bland de nya vapnen i Crysis Warhead hittar vi en ny finkalibrig kulspruta (tråkig), två nya typer av minor samt en granatkastare som både är rolig och enkel att pricka med. Jag kan tycka att det känns lite snålt att det inte tillkommit fler vapen, även om Crysis innehöll en hel del skjutdon som tack vare alla kombinationsmöjligheter kändes som smått sinnessjuka mängder.

Jag skulle kunna klaga på hållbarheten här i slutet av den här recensionen. Jag skulle kunna gnälla över att det tog mig fyra timmar och 51 minuter att spela igenom Warhead, men det tänker jag inte. Detta är en expansion (om ändå en fristående sådan) som kommer att kosta knappa 299 kronor när det börjar säljas (på fredag). Att då få närmare fem timmar superb actionunderhållning med alla de kvaliteter som Crysis-världen har att erbjuda - anser jag vara grymt.

Mer action, mer intensiv action, förbättrad artificiell intelligens hos fiendesoldaterna, förmågan att nu kunna plocka upp ammunition bara genom att behöva kliva över den (välkommen förbättring), bättre optimerad grafik, snyggare grafik och nya vapen. Lite sämre än Crysis, men bättre än det mesta i genren, likt förbannat. Ännu en fullträff för Crytek...

Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
Crysis Warhead
09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Sinnessjukt snyggt, explosivt, utmanande, väldigt variationsrikt, bra multiplayerstöd, fantastiskt bra ljud
-
Lite för kort, stundtals lite för hektiskt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Martin Forsslund
Crysis var ett riktigt bra spel, men det var bristfälligt optimerat och luktade för mycket Far Cry. När jag nu får chansen att återvända till Cevat Yerlis ursnygga paradis är spelet bättre optimerat, actionsekvenserna mer kaotiska och multiplayerstödet utbyggt. Crysis Warhead är därmed ett bättre spel än vad Crysis var, även om det bara räcker i fem timmar. 8/10

Medlemsrecensioner

  • Ironfist00
    Crysis blev ett av de mest överraskande spelen genom tiderna och grafiken fick många att längta, men problemet låg i systemkraven. Crysis är det... 9/10
  • Simon Eriksson
    Crysis Warhead - PC Spelåret 2007 var ett väldigt starkt sådant. Möjligtvis det fläskigaste året någonsin, vilket rent logiskt inte alls... 9/10
  • Mighty Borka
    Visar var Crysis verkligen skulle legat. Även om Warhead är en ganska kort expansion så är den värdig mycket av uppmärksamheten den fått på... 8/10

Relaterade texter

Crysis WarheadScore

Crysis Warhead

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Crytek låter oss se kriget i Söderhavet från ett annat perspektiv, i en svulstig parallellstory. Denna gång iklädd rollen som den våldsbringande knäppgöken Michael "Psycho" Sykes...

Nya Crysis Warhead-bilder

Nya Crysis Warhead-bilder

NYHET. Skrivet av Jonas Mäki

Här är tio nya bilder från Crytecks kommande Crysis Warhead som fyller i diverse luckor i Crysis-historien genom att berätta en annan story parallellt med den första (och lite till)

Crysis Warhead

Crysis Warhead

FÖRHANDSTITT. Skrivet av Marcus Löfström

Vad passar bäst när solen är som mest avlägsen än att stänga ute omvärlden, skicka sambon till svärföräldrarna och dra på sig en ultratajt nanodräkt igen?



Loading next content