"De här dokumenten är inte längre giltiga."
"Men jag har betalt mycket pengar för dem!"
Utan att svara flyttar jag kvinnans pass under min stämpel och märker det med ett rött DENIED. Desperata människors liv ligger i mina händer. Samtidigt har byråkratin klorna i mitt liv och min familjs. Jag måste utföra mina uppgifter efter migrationsmyndighetens regler om jag skall få betalt och om jag inte gör det finns det alltid någon som kan ersätta mig.
I Papers, Please iklär du dig rollen som immigrationsinspektör vid gränskontrollen till den fiktiva kommuniststaten Arstotzka. Även om Arstotzka främst är baserat på Sovjetunionen med sin polisstat och byråkrati, saknar det inte relevans i våra tider med USAs krig mot terrorn och människor som flyr från sina länder på grund av krig, fattigdom och förtryck. Utvecklaren Lucas Pope blev själv inspirerad av sina erfarenheter som invandrad amerikan i Japan och de kontroller han fick gå igenom.
Till en början behöver du bara kontrollera att passen är sin ordning men det blir snart mycket mer komplicerat. Terroristattacker mot gränskontrollen gör att staten höjer kraven på dokumentering och gör allt värre intrång på immigranternas integritet. Kroppsskanning används för att upptäcka smuggling men också för att kontrollera personers könstillhörighet. Mer och mer papper behövs och det är inte utan att man blir stressad när allt från koder och datum till längd och vikt måste vara korrekt. Till din hjälp har du en bok med alla regler och information om grannländerna. Spelkontrollerna består till början bara av din muspekare som flyttar runt pass och dokument över skrivbordet. Senare är det möjligt att köpa uppgraderingar som gör att vissa funktioner kan utföras med tangentbordet.
Allt sker på tid och eftersom du får betalt efter hur många personer du hinner kontrollera är snabbhet ett måste. Mat, hyra och din sons medicin skall betalas. Men slarvar du och gör misstag får du inte betalt och för många misstag leder till större avdrag. Men vi har ju för vanan att spel skall underhålla oss eller driva upp adrenalinet, inte tvinga oss göra pappersarbete. Är det ett roligt spel? Nej egentligen inte. Är det tankeväckande och intressant? Ja!
Det som gör Papers, Please intressant är dina moraliska val. Motvilligt dras du in i politiska komplotter och stöter på spioner och efterlysta mördare. Skall du hjälpa en organisation som försöker störta kommuniststaten? Släpper du igenom din kamrats flickvän som saknar de nödvändiga dokumenten? Ska du låta en mor återförenas med sin son? Är det värt risken? Alla val har konsekvenser, du riskerar att förlora din lön och inte kunna betala värmen. Du riskerar att misstänkliggöras för att samarbeta med statsfientliga grupper. Riskerna du tar belönas du för ibland, ibland inte. En belöning kan också vara riskfylld eftersom den kan användas som bevisföring mot dig. Konsekvenserna av dina val går inte alltid ut över dig men då kan du ofta läsa om dem i tidningen. Spelet moraliserar inte över vad som är rätt eller fel, men presenterar utkomsten av dina val och låter dig avgöra. Beroende på dina val och din prestation kan historien sluta på 20 olika sätt.
Grafiken är medvetet pixlig och omodern. Den för tankarna till en tid då kalla kriget och Sovjetunionen ännu inte var förpassade till historien. Samtidigt lyckas den visa karaktärernas distinkta och uttrycksfulla ansikten. Den estetiska designen hjälper till att dra in dig i den kalla och dystra spelvärlden med urvattnade färger och mekaniska ljudeffekter. Musiken är repetitiv och stegras gradvis vilket förstärker känslan av press och utmattning.
Papers, Please lyckas med en minimalistisk design och ett enkelt gameplay att säga så mycket mer om människan och samhället än många av de dyraste och mest bombastiska spelen. Det tillför något unikt i en växande mångfald av spel som övertygar mer och mer att spelmediet är en konstform att räkna med.