Juiced 2: Hot Import Nights

"What app dawg! Holla back up in this matthafakka yo! Yo smoke theese beatches neaw playa! Halleluja, holla-back!!"

Jag fattar knappt någonting. Känner mig gammal och irriterad. Juiced 2: Hot Import Nights är ett av de töntigaste spelen jag testat på väldigt länge. 1200 gånger mer "pimped out" än det första Juiced - och ofta så obönhörligt fånigt att jag flera gånger tvingats stänga av på grund av den oundvikliga skammen.

Juiced 2: Hot Import Nights är utvecklat av ett 30-man-starkt team bestående av enbart vita, engelska män i 25-35-årsåldern med för korta chinos och rött hår. Jag hälsade på hemma hos Juice Games i Machester tidigare i våras och kan efter det med lätthet säga att Juice Games tilll och med är mindre "gangsta" än vad vi är här på Gamereactors redaktion... tro det eller ej. Och vi här på Gamereactor är ungefär lika gangsta som Lasse Berghagen (ding-dong, det är kul att vara lång).

Därför känns det såklart så himla krystat, konstlat och opassande att hela Juiced 2: Hot Import Nights utvecklats för att kasta spelaren rätt ned i en tungt gangsta-inspirerad streetrace-miljö. Hot Import Nights, verklighetens race-events som turnerar USA: västkust varje sommar, är nere med skiten, bokstavligen. "Den hetaste grejen inom amerikansk ungdomskultur just nu" förklarade producenten för Juiced 2, Rich Badger, för mig vid mitt besök.

Arbetet med att på ett rättvist sätt porträttera detta i spelform har Juiced Games misslyckats med. Fatalt. Juiced 2: Hot Import Nights känns proppfyllt av påklistrad låtsasattityd, onödigt utsmyckat med tonvis av fult animerade bikini-brudar (med märkliga höftben) och supertöntigt. Detta skulle dock inte vara ett särskilt stort problem om själva racingbiten hade varit precis lika genial som i det första Juiced. Men det är den inte. Tragiskt nog.

Juice Games har nämligen antingen slopat eller helt gjort om alla de delarna som gjorde Juiced så oerhört bra. Respektsystemet är borta, racingkalendern är borta, 402-meterstävlingarna är borta (hallå?) liksom pink-slip-systemet, (underbara) racingmeckat Angel City och uppvisningsmomentet "Show of" (där man enkelt kunde tjäna snabba pengar och samtidigt lära sig tämja sitt plåtmonster till fullo).

Juiced 2: Hot Import Nights är något annat än det första spelet. Faktum är att Juice Games och THQ enkelt hade kunnat döpa det här spelet till annat än "Juiced" (varför inte "Yo dawg"?), och ingen hade reagerat. Jag lovar.

Juiced 2: Hot Import Nights är istället ett försök att blanda Need for Speed: Carbon med Project Gotham Racing 3. Juice Games har gått igenom EA:s och Bizarre Creations två storsäljare med förstorningsglas och ersatt de briljanta spelmomenten nämnda i tidigare stycke med samma innehåll som de senaste Need for Speed-spelen erbjudit.

Här finns circuit-racing och drift-racing. Här finns hastighetstest och fartkamera-utmaningar samt "last man standing-tävlingar" (och alla äger rum i digitala kopior av en bunt verkliga städer). En ganska bra uppsättning olika tävlingar kan man tycka, men eftersom bilfysiken också byggts om för att mer kännas som Need for Speed, har jag tyvärr inte särskilt många lovord till övers för tävlingarna heller. Åtminstone alla de som inte innefattar drifting-momentet.

Missförstå mig rätt nu dock, Need for Speed: Carbon tyckte jag var ett ganska roligt racingspel där framförallt den öppna spelstrukturen var beroendeframkallande. Juiced 2: Hot Import Nights innehåller inte den typen av frihet alls utan från sitt garage väljer man utmaning genom att scrolla igenom en grafisk dagbok innehållande en rad olika event. Problemet med Juiced 2: Hot Import Nights är att ingenting känns särskilt bra. Upplägget känns platt och enformigt, bilfysiken är onödigt fladdrig och musiken samt ljudeffekterna i spelet lämnar massor att önska.

I Juiced kändes bilarna tunga, vridstarka, friktionsfysiken var briljant såväl som fartkänslan och känslan av momentum som tillät mig att så enkelt flytta tyngdpunkt i min bil för antingen an snäv linje längs kurvans insida, eller provocera ut bakändan i en härlig bredsladd. i Juiced 2: Hot Import Nights är allt det där borta. Här handlar det istället om att allltid gasa full gas för att en millisekund innan varje kurva kasta in bilen i en våldsam arkadsladd genom att pumpa till på handbromsen.

Juice Games hävdar att de skrev om fysiksystemet helt eftersom de "ville attrahera en bredare målgrupp", precis som EA lyckas med varje gång de släpper en ny del i Need for Speed-serien. I mina ögon är körkänslan och bilarnas uppförande i Juiced 2: Hot Import Nights dock varken hackad eller malen. Snarare ett jobbigt virrvarr av konstiga prioriteringar som i slutändan leder till tråkig och förutsägbar racing.

Sen har vi det här med banorna också, som i Juiced 2: Hot Import Nights inte håller samma höga klass som de gjorde i det första spelet. Inte alls. I Juiced ägde alla tävlingar na rum i den fiktiva staden Angel City (och dess utkanter). Varje gång man vann ny respekt av ett av de befintliga "gängen" erhöll man tillstånd att tävla på en ny del av staden, ett recept som sedan dess har kopierats i ett flertal racingspel. Detta upplägg var superbt, mycket eftersom Angel City var en perfekt plats att tävla på, med varierade gator, underbar arkitektur och fantastiskt roliga slingervägar utan stadens utkant. Jag tycker fortfarande att några av banorna från Juiced är några av de bästa racingbanorna någonsin, oavsett spel, och blev helt förstörd då jag under mitt besök hos Juice Games blev informerad om att de helt slopat Angel City till favör för digitala renderingar av verkliga storstäder.

Juice Games pekade på de framgångar som Bizarre Creations haft med Project Gotham Racing-spelen och menade att fler spelköpare skulle vara intresserade av deras spel om de kunde tävla i sin egen stad (eller grannstad) snarare än i en påhittad dito. Jag höll inte med då, och håller inte med nu. Riktiga städer hör inte hemma i racingspel då de begränsar designgruppens fantasi beträffande roliga slingor, spännande kurvor och varierad körning. Ett problem som Project Gotham Racing-serien dragits med sedan starten.

Banorna i Juiced 2: Hot Import Nights är dessutom sämre än i något av Project Gotham Racing-spelen då de är hysteriskt mörka, trånga och väldigt korta. Detta tillsammans med den överdrivet lättsamma och sladdriga bilfysiken gör såklart att Juiced 2: Hot Import Nights helt enkelt inte är särskilt roligt att spela.

En annan sak som jag inte gillar med Juiced 2: Hot Import Nights är ljudbilden. Bilarna låter betydligt mesigare än i det första spelet, miljöljuden och den ivriga kommentatorn irriterar något alldeles enormt och spelets soundtrack imponerar inte alls i jämförelse med den grymma racing-musik som fanns med i Juiced.

Inte heller bilurvalet är bra då Juice Games envisats med att klämma in på tok för många tvättäkta tantbilar såsom Ford Focus, Mondeo, Audi TT, Volkswagen Beetle och Hyundai Coupe. Visst, här finns även RX-8:or, Skylines, en 350Z, en S2000 och en helhärlig Evo X-prototyp, men vad producenten Rich Badger tänkte då han bestämde sig för att fylla hela de första timmarna av Juiced 2: Hot Import Nights med bilar med 70 hästkrafter starka motorer begriper jag bara inte. Det är en sak att Gran Turismo-spelen alltid innehållit ett hundratal riktiga skräpkärror som knappt gått att köra, men Juiced 2: Hot Import Nights är en digital avspegling av USA:s "hetaste mtorsportevent" och då borde tantbilarna givetvis ha lämnats på ritbordet.

Vilket för oss vidare till den grafiska biten som liksom upplägget, bilurvalet, bandesignen och bilfysiken är en besvikelse. Juiced 2 är inte superfult (inte alls) men o andra sidan inte ens nära på lika snyggt som exempelvis Project Gotham Racing 3 som idag faktiskt är 18 månader gammalt. Bilmodellerna känns gamla även om de förvisso är ganska detaljerade. Banorna är relativt fula och ohyggligt intetsägande även om en och annan drift-bana innehåller grymt mycket detaljer. Tillkommer gö dock platt och ful ljussättning, eländiga effekter såsom fartkänsla i form av snabba vita streck och eländig rök och superfula karaktärsmodeller (vilket i och för sig även var fallet i det första spelet).

På plusontot hamnar dock drift-banorna som både är roligt formgivna, svåra och bidrar till den enda riktigt roliga bilåkning som Juiced 2: Hot Import Nights överhuvudtaget innehåller. Juice Games har även här överdrivet friktionsförenklingarna i spelets fysikmotor, men att helt kunna reglera sin sladd med hjälp av gaspådrag fungerar bra, och det är en skön känsla att kunna sammanbinda en 400-meter lång sladd för att sedan inkassera smått sanslösa prissummor.

Jag gillar också hur garage-delen har utformats. Atttrimma och utsmycka sin bil med alla de tusentals licenserade produkter som finns med i spelet fungerar fläckfritt och ger mersmak. Jag har därför faktiskt spenderat mer tid med att styla och lackera om min Skyline GT-R (R34) i garaget än vad jag har gjort ute på asfalten.

Juiced 2: Hot Import Nights är i slutändan en besvikelse, en ganska stor sådan dessutom. Jag dyrkade det första spelet för dess originalitet, bilfysik, upplägg och design, och gråter högljutt åt det faktum att Juice Games hade så dåligt förtroende för sin egen produkt att de denna gången tvingade sig själva att kasta bort allt det som gjorde Juiced så oerhört bra.