Souldiers

Att leverera svåra spelupplevelser har sedan Dark Souls inträde i spelindsutrin blivit allt mer populärt, och nya indietiteln Souldiers är näst på tur med att försöka rida på vågen som byggts upp av From Softwares mästerliga helvetesresor. Souldiers bjuder dock på mer än ett simpelt härmande då man blandar urtjusiga pixlar och trallvänlig musik med en utmaning som inte bara testar din fingerfärdighet utan även bjuder på klassisk spelglädje som lånar friskt från andra klassiska genres. Om du till exempel gillar spel likt Hollow Knight, Dead Cells och Castlevania så finns här mycket gott att hämta.

För pixelgrafiken är underbart varm och detaljerad, och miljövariationen är extremt god med allt från gröna fantasy-skogar till vidsträckta ökenlandskap att utforska. Nivåerna är därtill fulla med liv, och tillsammans med den grymma designen på många fiender och NPC:s så innehåller varenda ruta små detaljer som får en att vilja finkamma skärmen efter hemligheter. Detta visar sig förmodligen som allra tydligast när man kommer till den första stora staden i spelet då man bland dess höga slottsmurar och tjusiga husfasader kan hitta allt från excentriska bybor till magiska varelser som osar av personlighet och rörelse.

Karaktärerna i sig är dock av varierande kvalitet om man ser till hur de är skrivna. Vissa sticker ut på ett positivt sätt med en unik design och sprudlande dialog medan andra känns väldigt slentrianmässiga utan något minnesvärt attribut att lägga på minnet. Storyn är även den ganska standardmässig och det är uppenbart att utvecklarna först och främst har valt att satsa på gameplay istället för att försökt att svarva fram den mest gripande historien. Berättelsen är dock inte på något sätt usel och det förekommer faktiskt en del intressanta vändningar i denna typiska krigshistoria som utvecklas till en resa i efterlivet där nya utmaningar och människoöden väntar.

Du får förövrigt i början av spelet välja mellan tre olika klasser, och beroende på hur du tycker om att handskas med allsköns otyg så passar de olika alternativen mer eller mindre bra. Scout-klassen är som exempel den typiska soldaten som satsar helhjärtat på närstrider, och pilbågsskytten och magiutövaren låter dig i kontrast hantera diverse hot från distans samtidigt som de inte klarar av lika många smällar innan de tvingas bita i gräset. Och på tal om att förlora - för det kommer du garanterat göra när du spelar Souldiers. Spelet är visserligen inte det svåraste på marknaden (långt ifrån), men utmaningen är relativt hög från start och du kommer verkligen få kämpa dig fram under vissa sektioner. Skräms du av detta kan du dock välja mellan tre svårighetsgrader, och om du verkligen inte vill behöva spela om vissa sektioner så rekommenderar vi att ni kör på det lägsta alternativet där utmaningen mest blir påtaglig under bosstriderna.

Just bosstriderna är förövrigt väldigt bra utformande och intressant designade. Inför varje batalj kommer du nämligen behöva studera din motståndare och lära dig dess rörelsemönster för att komma ut som segare, och även om det till en början kan kännas frustrerande och svårbemästrat så blir segerns sötma desto smarrigare när man väl lär sig hur man ska gå tillväga. Du behöver dessutom inte alltid möta dessa monstrositeter på egen hand då spelet emellanåt låter dig ackompanjeras av en annan spelkaraktär i unika tandem-strider. Som exempel får du hjälp av en stor yxkrigare inuti en pyramid, och du kommer verkligen behöva dennes skyddande sköljd för att undgå en stor skorpions mördande lanserattacker som annars förvandlar dig till aska.

Allt handlar dock inte enbart om att förpassa diverse patrask till efterlivet i detta gemytliga pixellir, utan mellan svärdshuggen och pilregnen så förväntas du även göra en hel del utforskande i klassisk Metroidvania-stil. Du kommer bland annat besöka diverse grottor och tempel för att ta dig vidare i storyn, och i dessa väntar lättare pussel och skattjakter i sökandet efter föremål och nya ledtrådar. Du kan som exempel behöva det där välbehövliga dubbelhoppet innan du kan ta dig vidare från en viss plats, och att dra stenbumlingar och massiva marmorblock över golven är ett vanligt förekommande fenomen när ens framfart hindras av oåtkomliga passager och svårnådda plattformar.

I slutändan är Souldiers ett ytterst trevligt indiespel som osar av passion och kvalitet. Vissa komponenter kan nog författas som lite o-originella i ett spelsamhälle som väller över av magiska projekt där man inte spelar som en anonym soldat, men låt absolut inte det hindra dig från att ge detta grymma pixeläventyr ett ordentligt försök. Visst, gillar inte att förlora emellanåt så kan du gott hoppa över denna titeln, men för de som inte räds en Game Over-skärm så väntar här ett ytterst kompetent äventyr som i december absolut kan stå sig som en av årets mest trevliga överraskningar.