P.3

Det är aldrig fel att hämta inspiration från branschens giganter, och att det fortfarande finns underhållning att finna bland klassiker som Asteroid är något vi vetat länge. Actionpangaren P.3 försöker sedan fånga denna magi från förr genom att erbjuda simpel spelmekanik i anslutning till en svårmanövrerad utmanings-kurva, men vad som kunde varit en nyfunnen raketresa mot de nostalgiska stjärnorna slutar mest med ett skakig landning på medelmåttighetens flygfält.

P.3 är en så kallad "Arcade-Shooter" där man styr ett rymdskepp i skärmens nederkant och där fiender och hinder uppenbarar sig i spelplanens överdel. Allt från rymdvarelser och allmänt bråte står sedan iväg för ditt lilla stridsflyg och svårighetsgraden kan emellanåt vara mördande svår. Kontrollmetoden är däremot i kontrast till detta förrädiskt simpel då du endast behöver använda två knappar för att ta dig fram. Trycker du på den vänstra axelknappen så girar ditt skepp åt vänster och klämmer du åt den högra axelknappen så sker samma sak i den riktningen. Du skjuter även iväg en projektil varje gång du svänger, och det finns således ingen dedikerad avfyrar-knapp även om du kan brassa iväg starkare vapenvarianter genom att hålla inne båda axelknapparna samtidigt.

Jag ska sedan erkänna att jag inte är jätteförtjust i det här sättet att styra mitt lilla stridsplan. För även om kontrollen är löjligt enkel att lära sig så hamnar upplevelsen i en skäreld mellan enkelhet och mer avancerad spelglädje. Jag vill liksom ha mer kontroll när jag styr och skjuter, men med endast två knappar att tillgå känns det aldrig som jag hittar en fin balans mellan försvar och offensiv. Att bärbara spel sedan kan klara sig galant med simpla kontrollscheman har megasuccér som Angry Birds och Flappy Bird visas tidigare, men med den här rymdpangaren blir det dock mest medelmåttig pannkaka då det varken briljerar eller fallerar totalt.

P.3 släpptes förövrigt första gången 2019, men det är först nu som det lilla indieäventyret har letat sig in på Nintendo Switch. Den bärbara aspekten är dock inget nytt då spelet redan varit tillgängligt på mobiltelefoner, och det är tyvärr inte någon mästerlig portning vi ser här heller. För på Nintendos hybridkonsol erbjuds vi såklart en större bildskärm jämfört med de flesta mobiler, men man utnyttjar inte denna möjligheten då man fortfarande målar upp spelet från skärmens långsidor istället för att erbjuda funktionen att spela från kortsida till kortsida och såldes få mer aktivt spelutrymme. Visst, du kan välja vilken bakgrund du vill ha längs med spelet, men det är i sammanhanget en klen tröst då man knappt utnyttjar 50 procent av den tillgängliga bildytan.

P.3 kan slutligen underhålla om du är ute efter just den här typen av upplevelse. Pixlarna är snyggt sammansatta och utmaningen lämnar lite att önska, men som helhet är det inget som exalterar eller får en att vilja spela några längre stunder. Spelet kostar visserligen inte många kronor (mellan 20-30 svenska riksdaler), men inte ens för det priset kan betyget bli något annat en medelmåttig femma.