Weird West

Med ena foten förankrad bland de actionbetonande rollspelen från förr och med den andra stapplandes inuti Western-genrens välanvända stövlar försöker utvecklarna Wolfeye Studios skapa ett cowboy-äventyr som tar berättandet långt förbi de vidsträckta vidderna och in i det okända och ockulta. Att det rör sig om ett mindre indiespel när det handlar om omfång och presentation är tämligen självklart från start, men trots sin något mer magra budget lyckas man svarva fram en titel som underhåller på sina egna premisserna. Det är på inget sätt ett nytt Red Dead Redemption 2 vi pratar om här, men western-känslan är stark och valmöjligheterna är många vilket uppmanar en att aldrig vilja släppa ifrån sig handkontrollen.

Du axlar rollen som Jane Bell, och i spelets inledande minuter får du både din enda son mördad och din make bortrövad av banditer, och även om du sedan tidigare svurit att aldrig plocka upp ett gevär igen så får omständigheterna dig att återgå till ditt forna liv som prisjägare för att på så sätt få ut din hämnd. Jane är dock inte den enda karaktären du kommer få kontrollera under spelets gång, utan innan eftertexterna rullar förbi kommer du även få stifta bekantskap med fyra andra personligheter där allt från osande gris-människor till våldsamma varulvar finns i utbudet. Berättandet är sedan inget spektakulärt i sig, men man lyckas blanda spännande karaktärer med en välsvarvad historia som håller intresset uppe under större delen av tiden. Mycket av storyn framförs sedan via pratbubblor och textremsor, men det förekommer även en övergripande berättarröst (likt spel som Bastion och Hades) där bredare penseldrag och mer levande känslospel målas upp med en raspig Sam Elliott-stämma.

Spelmässigt påminner sedan Weird West vid första anblicken en hel del om Divinity Original Sin och Desperados III då man försöker skapa en spelplan fylld av möjligheter och unika tillvägagångssätt. Det är på inget sätt lika avancerat som Larian Studios eller Minimi Games älskade rollspelspärlor, men man offrar en del av speldjupet för att istället satsa på ett högre tempo, mer action och ett tydligt berättande. Det finns som exempel ingen taktisk paus-meny där du kan skräddarsy dina anfall med millimeterprecision utan du är mer utelämnad åt din fingerfärdighet och möjligheten att tänka snabbt när kulorna börjar hagla. Det förekommer dock fortfarande en del finurligheter då du kan utnyttja miljön, skydd och diverse förmågor och föremål för att styra bataljerna din väg, och det finns således fler än ett sätt att klara livhanken när det vankas bråk och stök. Exempelvis kan ett välplanerat skott i en oljetunna sprida ond bråd död bland dina ej ont anande motståndare, och en välriktad dynamitgubbe kan därtill få den största av fiendeskaror är skingra sig. Även steath är en framgångsrik framförhållning att ha i åtanke när det numerära övertaget lyser med sin frånvaro, och även om det är möjligt att springa in i situationer med höjda revolvrar som enda skydd från Game Over-skärmens nedlåtande intåg så gynnas man ofta av att tänka en sekund extra innan pekfingret klämmer åt avtryckaren. Allt som allt bjuder Weird West på ett kompetent system som blandar action med strategi, och det är dessutom ett spelsätt som passar väldigt bra med berättelsen man försöker förmedla.

En sak som skiljer Weird West från många andra actionrollspel är att man inte ökar några nivåer under resans gång, och oavsett hur många skurkar du fäller så blir du inte starkare som karaktär. Man har nämligen istället valt att satsa på ett system där speciella föremål höjer din stridsförmåga, och när man står i efterspelets skingrande rökridå är det en förståelig lösning i ett spel där man tvingas byta karaktär tämligen ofta. Vissa förmågor du låser upp är nämligen knutna till en specifik person, men du kan även hitta speciella kort som ökar egenskaper som hälsopoäng och hur mycket skada du genererar, och detta hänger sedan kvar när du färdas vidare mot nya bekantskaper och får andra oprövade hjältar att kontrollera. Det är återigen ett dugligt system som fyller ett syfte utan att briljera, och då man, som redan nämnt, väljer att fokusera helhjärtat på tempo och driv genom berättelsen är det acceptabelt att man inte kan lägga lika mycket tid på erfarenhetspoäng och attributs-pillande.

Det grafiska lämnar dock en del att önska. Det är visserligen ett indiespel vi pratar om här, och att mycket av det man ser är utzoomat gör saken mer förlåtande, men så fort du börjar granska sömmarna och detaljerna mer noggrant så inser man att Weird West inte når hela vägen fram. De Darkest Dungeon-doftade karaktärsporträtten och menyerna håller förvisso god klass, men det hade absolut inte skadat med lite mer visuellt ögongodis här och var bland de annars lätt skrala 3D-miljöerna.

AI:n har därtill sina egna skönhetsfläckar att brottas med, och även om du i stridens hetta uppskattar att dina motståndare för det mesta har sågspån och råttspillning mellan öronen så är det uppenbart att det inte förekommer för mycket finess bakom spakarna när det kommer till spelets fiender. En anledning att Weird West sedan kommer undan med detta snedsteg, i alla fall i viss mån, är att äventyret känns lite mer förlåtande i sin framtoning och utvecklarna verkar inte vara för strikta med att försöka lära spelaren komplexa spelsystem och avancerade stridsmetoder. Det är lite mer tuta-och-köra helt enkelt, och det hela gifter sig förhållandevis bra med den avslappnade Western-känslan som genomsyrar upplevelsen utan att det för den saken skull blir för enkelt eller tråkigt.

Om du slutligen gillar cowboys, sexskjutare, sporrar och läderchaps så skulle jag tro att Weird West kommer bli ett trevligt vattenhål att stanna spel-kusen vid, och gillar du dessutom ockulta saker som zombies och varulvar finns här mycket att älska och upptäcka. Det rör sig inte om något mästerverk såklart, men bland branschens numera betydligt mer förekommande magplask och kolossala besvikelser så är ett "bra spel" inget att fnysa åt, och Weird West är sannerligen ett bra spel.