Grid Legends

När jag fick testa Grid Legends och dess storymode för en månad sedan var jag inte alls imponerad. Visst, läget i sig var ju snyggt gjort, men körkänslan var nästintill katastrofal. Det var en stor besvikelse att allt kändes så himla ryckigt, för egen del. Ryckigare än vad Grid någonsin gjort tidigare. Det var som att köra radiobilarna på valfritt nöjesfält och ständigt bli påkörd av någon snorigt skrikskrattande fjortiz med gigantiska framtänder. Studsa hit, studsa dit. Sen var det ju inget snack om att det hade varit tusen gånger roligare att köra en radiobil än att behöva plåga sig igenom lopp efter lopp där bilen liksom inte hade cvare sig vridmoment eller peakeffekt. Att köra över hopp var som att hoppa i en hoppborg på samma nöjesfält, men där luften gått ur efter en totalpunktering.

Spola fram en månad och recensionskoden landade i min famn. Jag blev inte direkt jätteupphetsad och tänkte att jag skulle behöva lida mig igenom flera timmar till. Men till min stora överraskning har Codemasters faktiskt förbättrat spelet väldigt mycket på denna månad. Visst, körkänslan är fortfarande inte där den bör vara och inte i närheten av titlarna som regerar denna subgenre just nu (Forza Horizon 5, primärt), men de där stora problemen är som bortblåsta. Problemet som återstår är dock att det fortfarande inte är speciellt roligt att köra. Det är inte alls tillräckligt realistiskt för att jag ska kunna få den där simulationskänslan, men det är inte heller sådär villkorslöst tokigt, ilsnabbt och genuint kul som en arkadracer ska vara. Det blir något slags poänglöst mellanting det här och därmed vare sig hackat eller malet.

Det är en annan sak som jag inte riktigt förstår mig på och det är hur Codemasters har lyckats så väl med små detaljer och samtidigt misslyckats med andra. De har lyckats få till publiken i de olika länderna och det är såna småsaker som gör mig glad. Sen har man misslyckats med en sån sak som att det stänker om bilarna när man kör i regn. Vilket torde vara viktigare än att vissa åskådare hänger sig ut över barriären på sidan av London-banan för att heja fram dig. Prioriteringarna känns märkliga, rakt igenom. Ligger du bakom en annan bil i spöregn kommer du inte se nåt extra vatten på vindrutan om du väljer att köra med cockpit-view. Faktum är att det knappt stänker alls. Att köra i vattenpölar gör ingen skillnad - heller. Och jag blev ganska besviken på hur det är att köra i snö. Det ligger snö på sidan av vägen, tjusigt värre, men det snöar aldrig mer än några småflingor som sakta svävar ner till marken. Att köra i snön gör inte heller att det uppstår hjulspår. Det är trist när de olika vädren (sol, molnigt, regn, storm eller snö) faktiskt ser väldigt bra ut. Regnet är bra, snön på sidan av vägen ser bra ut, men det är det där lilla extra som saknas genom hela denna produktion.

Där Codemasters ska ha stort beröm är för hur de har designat de olika banorna. Vi bjuds på 22 olika banor där alla har många olika varianter (över 130 stycken). Det är stadsbanorna som imponerar mest på mig. Platser som London, Moskva, Paris och Chicago är alla väldigt snyggt gjorda. Har du varit i någon av dessa städer kommer du direkt känna igen dig. "På den där gatan har jag ju gått!", "Oxford Street, nu vill jag handla på Primark" och "Titta, Golden Gate-bron!" är säkert något som folk kommer tänka. Dessutom är de olika versionerna av stadsbanorna tillräckligt annorlunda för att det inte bara ska kännas som att jag kör en kortare version av samma bana. Två lopp i rad i storymode-kapitlet ägde rum i Moskva och banorna var totalt olika från varandra.

Och det är väl där som utvecklarna har slagit på den stora trumman; storymode. De gjorde ett väldigt bra jobb med storyn Braking Point i F1 2021 och har försökt använda samma tillvägagångssätt och struktur även här. Istället för datorrenderade karaktärer har man valt att satsa på riktiga skådespelare i vad som är upplagt som en typ av dokumentär med rötterna i Netflix-succén "Drive To Survive". Allt börjar med en stor krasch där min karaktär är inblandad och sedan spolas tiden tillbaka för att visa allt som ledde till detta. Från att vara en nobody som får ett kontrakt med Seneca Racing bara dagar innan premiären eftersom deras andreförare valt att hoppa av. Seneca är ett team med stora problem och det ändras ju såklart när Driver 22, som han heter, kommer in i bilden. Men det dyker upp problem med jämna mellanrum och berättelsen är väl okej. Tyvärr har jag lite svårt att känna mig speciellt delaktig, dock. Tyvärr. I F1 2021 spelade vi som en förare som hade tydliga karaktärsdrag och personlighet. Driver 22 syns aldrig. Han/hon pratar aldrig. Visar aldrig sitt ansikte. Det är svårt att känna något för en sådan karaktär. Skådespelarna i övrigt gör visserligen ett bra jobb, men på det stora hela når den 36 kapitel långa berättelsen inte upp till "Braking Point" i det senaste F1-spelet.

Vill du spela något annat finns det också ett karriärläge. Innehållet är bra med många olika tävlingstyper, från elektriska bilar till touring cars. Vi börjar på rookie-nivå där det finns åtta olika kategorier. Klara tillräckligt många mål för att låsa upp Semi-pro och sedan Pro och så vidare i 250 karriärevent. Det känns dock som lopp efter lopp efter lopp utan någon personlighet. Jag vet att många kommer gilla det, men jag hade gärna sett något extra. Det går att skapa ditt eget stalls logotyp och bilutseende. Det går dock inte att sedan använda detta utseende med dekaler och färger på alla bilar utan jag måste gå in på varje bil och ändra utseendet manuellt.

Multiplayer består av upp till 22 stycken förare online där du själv kan skapa det race du vill ha, om du inte vill hoppa in i en lobby. 99 varv på Strada Alpina i snö? Visst, kör på. Vänner kan också hoppa in och köra med dig i karriärläget med en hop-in-funktion. Faktum är att vi ska kunna hoppa in mitt i ett lopp som din vän kör. Ser du en vän online och tycker att den borde få lite konkurrens? Du kan då hoppa in mitt i loppet och ta över en datorstyrd förare. Multiplayer ska också vara cross-plattform.

Grid Legends har blivit mycket bättre på bara en månad och det är riktigt imponerande i sig men det räcker ändå inte för att hålla mig kvar, här. Grid Legends är bättre än Grid (2019) men känns mer som en ganska slapp expansion än något annat. Codemasters är i grunden så himla mycket bättre än såhär.