Svenska
Gamereactor
recensioner
Horizon Forbidden West

Horizon: Forbidden West

Henric har hoppat in i tidsmaskinen och satt betyg på fortsättningen av Aloys äventyr i en vacker postapokalyptisk värld...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Guerrilla Games imponerade på oss något oerhört när de levererade början av Aloys episka äventyr för nästan precis fem år sedan. Längtan efter nästa kapitel av denna postapokalyptiska berättelse har därför varit enorm och kan väl beskrivas som precis det Sony behöver för att utöka galleriet av exklusiva spel till Playstation 5. Frågan är om det lever upp till våra stora förväntningar?

Horizon Forbidden West
Aloy ser mycket bättre ut än sist, tack vare hennes mer trovärdiga ansiktsanimationer som gör henne väldigt uttrycksfull.

Horizon Forbidden West utspelar sig som bekant flera hundratals år efter att den värld vi känner ruinerades. Den ytterst lilla del som finns kvar av mänskligheten har istället fått ta ett stort steg tillbaka i tiden och påminner alltmer om de forntida kulturerna. De som redan spelat Horizon Zero Dawn vet naturligtvis om allt detta, men det är likväl en intressant miljö som fortfarande är lika spännande att utforska för att undersöka mer om det mardrömslika scenariot som mänskligheten råkade ut för.

Spelet tar vid ungefär där seriens första installation avslutade. Aloy har besegrat HADES men det visar sig att allt liv inte har dränerats ur den ondskefulla AI:n. Istället har en man vid namn Sylens fängslat HADES för att själv kunna dra nytta av dess krafter. Detta motsvarar hur som helst bara en del av berättelsen och Aloy försöker fortfarande få svar på alla sina frågor efter att ha fått veta att hon är en klon, samtidigt som en flera av de människor som fortfarande är i livet är i nöd av hennes hjälp. Rötan har dessutom successivt börjat döda det liv som fortfarande existerar på planeten, och Aloy tänker till varje pris rädda jorden och dess liv.

Detta är en annons:
Horizon Forbidden West
Horizon Forbidden West är en fantastiskt inbjudande värld att upptäcka i och med den magnifika grafiken.

Horizon Zero Dawn var ett riktigt bra spel, men ett av de få klagomålen som Guerrilla Games fick efter att det släpptes var karaktärernas fula ansiktsanimationer som fick dem att se helt döda ut inombords. Munnarna gick upp och ned och ögonen såg fullkomligt livlösa ut och de såg mer ut som maskiner, snarare än människor. Lyckligtvis har studion lyssnat på klagomålen från såväl spelkritiker som spelare, och de ser mycket bättre ut i Forbidden West. Karaktärer ser helt plötsligt mer livliga ut och bitvis går det faktiskt att utläsa deras reaktioner bara av att titta på dem. Med det sagt har jag under mina timmar med spelet noterat att mindre betydelsefulla karaktärer stundtals känns helt identitetslösa och inte alls ser särskilt bra ut. Samtidigt är det fullt förståeligt att ett så pass stort spel utsätts för en så stor utmaning med så många olika karaktärer, och i jämförelse med föregångaren är detta en rejäl uppgradering.

När vi ända snackar det visuella måste det nästan nämnas omedelbart hur makalösa vackert Horizon Forbidden West är. Häpnadsväckande snyggt, skulle jag vilja påstå att det är. Redan efter att spelets första mellansekvens når sitt slut och spelaren får styra Aloy är detta uppenbart. Ljussättningen är fullständigt fenomenal och världen är så detaljerad att det är en fröjd att speja ut över landskapet med de enorma bergen som reser sig långt bort i horisonten, omringade av tjock dimma. Spelar man med prioriterad upplösning ser allt helt klart ännu bättre ut, jämfört med om man spelar med prioriterad bilduppdatering, men ärligt talat är skillnaden inte så markant att jag inte upplevde att upplösningen var nödvändig att prioritera. Detta är förvisso extremt subjektivt och min åsikt är naturligtvis ingen universal sanning, utan du får själv undersöka vilket alternativ som passar just dig bäst. Personligen fann jag att spelet kändes trögt när den prioriterade upplösningen var aktiverad och efter att ha tillbringat 95 procent av min tid med det andra alternativet, kändes något annat helt otänkbart.

Horizon Forbidden West
Spelvärlden är gigantisk och lyckligtvis är den lättare att ta sig fram i denna gång.
Detta är en annons:

Fastän det här är ett snuskigt läckert spel för ögonen och troligtvis är det snyggaste konsolspelet på marknaden idag (åtminstone sett till spel med en öppen spelvärld), kommer det inte utan sina beskärda problem. Det bör dock nämnas att vår tid med spelet i huvudsak grundar sig på en version där en så kallad ''Day One Patch'' inte hade släppts ännu. Detta gäller exempelvis de få gånger som ansiktsanimationer stack ut lite, men framför allt har det med omgivningen att göra. Under vår tid med spelet kunde människor hoppa ut och in ur spelet och likaså delar av omgivningen kunde ibland försvinna för att omedelbart trollas fram igen. Dessa brister förekom dock väldigt sällan och lär med största sannolikhet vara åtgärdade i lagom tid till att du kan lägga vantarna på ett eget exemplar. Vi hann hur som helst tillbringa en del tid med uppdateringen men hade svårt att urskilja någon större skillnad. Exempelvis stötte vi innan på en bugg som gjorde att vi inte kunde ta oss an ett specifikt sidouppdrag och efter att uppdateringen släpptes var det fortfarande inte möjligt. Dock ska det nämnas att vi generellt sett varit skonade från flera buggar, och därför var skillnaden inte direkt märkbar.

Något som slår mig omedelbart är hur familjärt spelet känns. På gott och ont, skall sägas. Bortser man från det faktum att det här är ett otroligt snyggt spel (mycket snyggare än föregångaren) så känns Horizon Forbidden West ofta som en enda stor expansion till Zero Dawn. Många av de tidigare fienderna är med även här och samma vapen används (för det mesta) för att döda dem. Det är trots allt en stor del av spelets koncept och det känns bitvis lite urvattnat och daterat. Med det sagt är det naturligtvis inget krav att utvecklare ska upptäcka hjulet på nytt men när det ofta känns identiskt med föregångaren, känns det också repetitivt och oinspirerande. Guerrilla Games har dock uppdaterat många andra aspekter som står i relation till striderna då de upplåsbara förmågorna har ändrats för att skapa en något större variation och det är nu möjligt att genom ett kraftigt slag avslöja en känslig del på fiender för att orsaka enorm skada. Detta var något man experimenterade med redan i förra spelet, men här har man utvecklat det ytterligare. Grundkonceptet är dock identiskt, och det är just det som kan kännas aningen repetitivt med tanke på att man med enkelhet kan tillbringa hundra timmar med båda spelen.

Bortser man från striderna finns det hur som helst ett par betydelsefulla nyheter som gör att spelet sticker ut lite. Aloy har nämligen lagt beslag på ett par nya redskap denna gång där en slags änterhake är den vi först får bekanta oss med. Med änterhaken kan Aloy rasera väggar eller föremål som annars blockerat henne från att undersöka vad som gömmer sig där bakom. Änterhaken fyller dock en annan viktig funktion som jag kom att uppskatta rejält under min tid med spelet. Med hjälp av den är det även möjligt att snabbt katapultera sig mot höga höjder för att slippa klättra sig upp. Det förenklar mycket samtidigt som det inte tar en evighet att ta sig upp för ett berg, bara för att plocka på sig ett potentiellt värdefullt föremål.

Horizon Forbidden West
Glidaren kommer väl till användning för att överraska fiender från ovan eller nå platser långt bort på nolltid.

Som vi sett på förhand har även Aloy utrustats med en slags glidare som får en att känna sig som Mary Poppins samtidigt som man svävar ned med ett paraplyliknande föremål. Som i fallet med änterhaken underlättar detta enormt när man vill ta sig fram smidigt och enkelt. Om änterhaken underlättar för att ta sig upp för höga höjder, underlättar glidaren att ta sig ned utan att riskera att man ramlar ned och slår sig till döds. Fallskada är med andra ord ett minne blott tack vare detta och det är sådana här små saker som gör att Horizon Forbidden West ändå känns mer som en uppföljare, snarare än en enorm expansion vilket det stundtals kan upplevas som.

Det verkar idag vara ett mönster att våga satsa på något avslappnande i storspel. I The Witcher 3: Wild Hunt introducerats vi för kortspelet Gwent och fallet Assassin's Creed Valhalla fick vi bekanta oss med tärningsspelet Orlog. På samma sätt har Guerrilla Games adderat ett brädspel vid namn Strike för att låta oss glömma omvärlden för en stund. Strike påminner till viss del om schack då brädet består av olika rutor och pjäser föreställande robotdjuren som man annars dräper mängder av. I Witcher 3: Wild Hunt spelade Gwent en stor roll då nästan alla karaktärer frågade om du hade lust att spela ett parti men i detta fall är den inte precis lika stor då endast ett par av karaktärerna du stöter på kommer ställa upp på en match. Pjäserna besitter alla olika egenskaper och beroende på om de befinner sig på rutor bestående av berg, stäpp, gräs, vatten eller något annat underlag, kommer deras rörelse- och attackförmågor att påverkas. Målet är nämligen att orsaka skada gentemot motståndarens pjäser för att plocka bort dem från brädet. Det är ett tämligen simpelt koncept som går relativt snabbt att bekanta sig med, men i takt med att nya spelpjäser introduceras blir det successivt mer komplext. Till en början var jag inte alls såld på brädspelet, men efter att ha tillbringat mer tid med det har jag kommit att uppskatta det desto mer och det kan vara skönt att för en stund slippa ränna runt och dräpa maskiner och hjälpa folk i nöd. Även en hjälte behöver sin vila.

Horizon Forbidden West
Regallas rebeller har belägrat sig så gott som överallt och är redo att förinta dig och alla dess motståndare till varje pris.

Världen i Horizon Forbidden West är gigantisk. Upplevde du världen i Horizon Zero Dawn som gigantisk, ja då är denna värld minsann inte mindre. Jämfört med det tidigare spelet är spelvärlden något större denna gång och den kryllar av platser och varelser som väntar på att upptäckas av dig. Ett problem jag hade med förra spelet var att sidouppdragen inte alltid kändes särskilt intressanta (och till viss del vill jag även inkludera huvudberättelsen här). Efter att jag hade tillbringat flera dussintals timmar med Zero Dawn började jag skippa dialogerna eftersom de helt enkelt inte gav mig något och drog ut på tiden rätt så ordentligt. Under min tid med uppföljaren kan jag tyvärr poängtera att det inte är annorlunda denna gång. Spelet innehåller sanslöst många sidouppdrag och småärenden och det är extremt få av dem som verkligen engagerat mig. Det är dock svårt att hejda sig från att ta del av dem då världen är så uppslukande och därför får mig att vilja se allt. Det problem som jag upplever återkommer med sidouppdragen är att de ofta utspelar sig likadant. Stick 800 meter dit, eliminera dessa maskiner (eller människor), se om du kan hitta vad du söker efter och återvänd sedan för att berätta vad du sett. Aldrig någonsin blir jag tagen på sängen. Sidokaraktärerna är dessutom så underutvecklade att även om uppdragets struktur faktiskt är bra, är det svårt att ens bry sig det minsta om dem. Vill man verkligen göra och se allt är risken stor att man kommer känna sig väldigt mätt efter ett tag, men har man som ambition att bara spela huvudberättelsen och kanske kolla in ett par sidouppdrag, kommer konceptet antagligen inte kännas lika urvattnat.

Som jag nämnde tidigare är världen så uppslukande vilket ändå motiverar mig att upptäcka allt. Till att börja med är världen vansinnigt snyggt att det är en fröjd att bara ränna runt i den, men den mängd uppgraderingar som finns motiverar mig också att ta mig an diverse förfrågningar. Likt föregångaren kan man uppgradera såväl kläder som vapen och konceptet är detsamma. Genom olika resurser kan du göra din utrustning starkare och i takt med att du slutför olika uppdrag kommer du tjäna mängder av färdighetspoäng som gör att du kan lära dig nya förmågor eller förstärka dina egenskaper. Det finns sex olika kategorier att spendera dina poäng på. Strider, fällor, jägare, hälsa, smygande och kontroll över maskiner. Vi snackar över hundra uppgraderingar och det är inte helt enkelt att välja vad man ska spendera sina poäng på. Det går dock relativt snabbt att samla på sig flera poänger vilket inte gör valen alltför svåra. Eftersom alla fiender beter sig annorlunda och kräver att du experimenterar för att enklare eliminera dem, kommer du tvingas att variera din arsenal vilket är ett väldigt tillfredsställande koncept.

Horizon Forbidden West
Glöm det plottriga användargränssnittet som var i vägen sist vi träffade Aloy. Nu dyker det endast upp när du ber om det genom att svepa upp på styrplattan.

Vi har spelat spelet på Playstation 5 och det är ett av de tekniskt bästa spelen vi upplevt på konsolen hittills. Först och främst är laddningstiderna så gott som obefintliga. På cirka 30 sekunder från och med att spelet startas från konsolmenyn är vi igång och snabbresor mellan lägereldar tar endast tre till fem sekunder. Om du dör? Fyra sekunder. Väntan existerar inte i Horizon Forbidden West. Den haptiska feedbacken är även den bra, även om den inte är i närheten av exempelvis Returnal. Avtryckarna fungerar också väldigt bra och beter sig något annorlunda för varje vapen du använder vilket bidrar till en ännu högre grad av inlevelse. Dessa tekniska bedrifter får mig att känna att det vore att göra dig en otjänst att spela detta på Playstation 4. Jag betvivlar dock inte alls att det inte ser bra ut på konsolen och jag är självklart införstådd i problematiken att alla ännu inte lyckats lägga beslag på Playstation 5. Mitt råd är dock oavsett anledning att suga lite på karamellen. Horizon Forbidden West känns redan nu som ett av de spel vi kommer att kunna se tillbaka på senare och känna att det verkligen tänjde på gränserna för denna tid. Samtidigt vet vi ju att Forbidden West från grunden är byggt utifrån Playstation 4 och man ska kanske därför inte räkna med något banbrytande. För ska vi vara ärliga är ju faktiskt Horizon Zero Dawn också ett riktigt snyggt spel och det är inte allt som ser ut att passa hemma i denna nya generation. Snarare finns det många detaljer såsom ljussättningen som bara är förbättrade på Playstation 5.

Horizon Forbidden West
Du behöver inte vänta på att Guerrilla Games släpper ett fotoläge till spelet. Det finns redan från start och det är inte sällan som lusten att använda det uppstår.

En aspekt som spelet inte riktigt levererar på är berättelsen. De raserade ruinerna av mänsklighetens tid är ofta spännande att spana in, men huvudberättelsen som Guerrilla Games vill berätta är dessvärre sällan engagerande. Utöver att Aloy vill få svar på alla hennes frågor dyker antagonisten Regalla upp i sällskap med andra rebeller under hennes ledning. De olika stammarna som bosatt sig på den västra delen av det forna USA är hotade och Aloy behöver ena dem för att stå emot Regallas armé. Eftersom berättelsen vill berätta flera berättelser samtidigt blir det ofta rörigt och ofokuserat. De flesta karaktärerna är underutvecklade vilket gör det svårt att bry sig om de olika stammarna och det känns ofta som att Aloys egen resa blir lidande vilket är väldigt synd då det faktiskt är den som är intressant att ta del av. Eftersom så många karaktärer är underutvecklade och spelet är proppat av dialoger uppstår snabbt ett behov av att snabbspola sig igenom snacket vilket aldrig är ett gott omdöme.

Vid den tiden som denna recension publicerades hann vi tillbringa knappt 40 timmar med Aloy och fastän det är hutlöst mycket tid, har vi ännu inte upptäckt allt. Inte på långa vägar, skulle jag vilja påstå. Detta är, som jag redan varit inne på, högst subjektivt och hur många timmar du kommer lägga ned på spelet beror naturligtvis på vad exakt du vill få ut av det. Utöver huvuduppdrag, sidouppdrag och diverse ärenden finns det mycket annat att ta del av. Som tidigare nämndes går det enkelt att tillbringa flera timmar med brädspelet Strike som är något av en överraskning. Därutöver kan du rensa läger som Regallas rebeller upprättat, para ihop landmärken med vykort genom din hologramskapande fokus, ta dig an de återkommande jaktutmaningar som introducerades i föregångaren och mycket mer. Kort sagt får man definitivt valuta för pengarna när man köper spelet.

Horizon Forbidden West
Brädspelet Strike kom att överraska oss rejält och det ska bli väldigt spännande att se om Guerrilla Games väljer att expandera detta, eller om det glöms bort helt om några månader.

Sammanfattningsvis är Horizon Forbidden West ett väldigt underhållande spel som med största sannolikhet kommer tilltala nykomlingar såväl som de som återvänder för att upptäcka denna vackra värld. Flera av de problem från den föregående titeln kvarstår, och var de inte ett problem då finns det en risk för att det denna gång kommer kännas repetitivt och därmed framstå som ett problem. Likväl lyckas Guerrilla Games med sina magiska fingrar att trollbinda spelaren och jag fann mig ofta sitta framför TV:n, tänkande att jag bara skulle göra en sak till innan läggdags för att en stund senare inse att jag tillbringat två timmar till. Det är helt enkelt vansinnigt kul att vända på varenda liten sten i denna gigantiska och makalöst snygga värld, även om huvudberättelsen och de mindre berättelserna vid sidan av ibland lämnar en del att önska. Det håller den här gången, men står Guerrilla Games i begrepp att släppa en tredje installation kommer det krävas en hel del nyheter för att motivera oss att komma tillbaka. Vi har fortfarande väldigt mycket kvar att göra och Horizon Forbidden West kommer därför hålla oss kvar en lång tid framöver, och vi ser väldigt mycket fram emot att undersöka det vi antingen missat eller inte hunnit spana in ännu.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Strike är riktigt underhållande, förtjusande grafik, proppat med innehåll, superkorta laddningstider, bra stridssystem
-
Bitvis repetitivt, spretig berättelse, underutvecklade karaktärer
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

1
Horizon Forbidden West: Burning ShoresScore

Horizon Forbidden West: Burning Shores

RECENSION. Skrivet av Olof Westerberg

För att först och främst klargöra: Burning Shores tar vid efter att eftertexterna till förra årets kanonspel Horizon: Forbidden West rullat förbi. Du måste alltså ha...

Horizon: Forbidden WestScore

Horizon: Forbidden West

RECENSION. Skrivet av Henric Pettersson

Henric har hoppat in i tidsmaskinen och satt betyg på fortsättningen av Aloys äventyr i en vacker postapokalyptisk värld...



Loading next content