Afro Samurai

Afro Samurai

Jag ser ett par ögon i närbild likt en film av westernlegenden Sergio Leone. Plötsligt öppnas dem, mina ögonlock väcks och en dyster blick möter mig. Det här är inget avsnitt av Lost - det här är Afro Samurai. Här är det inga gömda isbjörnar i en djungel, däremot väldigt obehagliga teddybjörnar.

Till att börja med är jag glad över karaktären i spelet. Istället för den biffiga, stenhårda typen spelar du i Afro Samurai en benig kille med krokig kropp och en frisyr som liknar något du får efter att ha sovit på ditt tangentbord i två dagar. Men förhoppningsvis innehåller resten av spelet inte några av dina övriga gendrag, då historien är fylld av missär och hat. Jag upplever storyn oerhört oengagerade och tråkig. Men är man ett fan av tv-serien kan några känslor komma fram ur storyn. Men för oss som inte har sett serien är det svårt att bli inblandad i intrigerna och karaktärerna.

Men jag bryr mig inte riktigt om att storyn inte griper tag i mig, eftersom jag finner Afro Samurai oerhört beroendeframkallande och kul. Man ska även ge spelet beröm för den sköna grafiken och musiken som taggar mig ännu mer att hacka mina fiender i små bitar. Stridssystemet är oerhört genomtänkt och funkar ovanligt bra. Men det finns en del nackdelar. Som att kameran kan vara lite svårhanterad ibland och att intelligensen hos fienden inte den bästa. Bossfighterna har en underbart skön stämning, men ibland blir dem väldigt frustrerande.

I stort sett är Afro Samurai ett ruskigt skönt spel med ett riktigt njutbart fighttingsystem och bra musik.