Condemned 2: Bloodshot

Då var det dags igen. Som lovat.

Införskaffade mig såklart Condemed 2: Bloodshoot dels för att jag verkligen gav föregångaren ros för sin magnifika spelupplevelse jämfört med tiden spelet kom ut på samt grafiken som även den för sin tid sken.

Vad har hänt med uppföljaren?

Till att börja med följer Condemned 2 käpprätt i samma spår som sin storebror, jag axlar mig huvudrollen som antagonisten från förra spelet kallad Ethan Thomas. Genom spelet följer jag Ethan Thomas upplevelser genom en förstapersonsvy och en större del av spelet skildras genom hans reaktioner. För att inte tala om att en större del av spelet faktiskt kretsar kring Ethan den här gången.

Nej, storyn är inte bättre. Tvärtom, men vad jag finner väldigt smart i efterhand är hur Monolith lyckats trycka in små detaljer i ettan som nu spelar en väldigt stor roll i Ethans äventyr. Små ting som döda fåglar vars hjärna kollapsat på grund av vad man endast vet kallas "Sonic disturbances" förklaras nu fullt ut varför det existerar något som kallas vid det namnet samt dess syfte och roll i spelets nutid.

Små detaljer som Ethan Thomas dolda kroppsundersökningar i ettan falller sig ganska självklara som en ledande tråd i uppföljaren där man faktiskt får reda på att det kanske är något som trots allt inte stämmer kring Ethan. Visst, man kunde ju ana att hans karriär gick utför eftersom hans talang för att känna på sig var och när man skulle leta efter brottsplatser kanske gick utöver det vanliga. Men det som är så listigt med just den genren Condemned befinner sig i är att trots alla realistiska händelser så kan man aldrig vara fullt säker på att världen kretsar kring en fungerande axel.

Vad jag även finner väldigt roligt är hur föregångaren slutar och hur Ethan tar hand om sina egna problem, genom att supa bort dem. Han har nu blivit en alkoholist på heltid, en våldsam sådan. Det märks inte bara på hans feta, långa hår eller smutsiga tröja som antagligen stinker sprit, utan även på hans grova ovårdade språk.

Ethan som näst intill är en liten oskyldig gullegosse i Condemned: Criminal origins svär inte en enda gång, inte ens när han blir mer av en "badboy". I tvåan klarar han inte av en enda mening utan att säga "fuck" eller dylikt. Lustigt, lustigt. Passande för den delen.

Stridssystemet är utvecklat och förbättrat. Faktum är att en stor del av min positiva kritik vilar på hur just stridsystemet har utvecklats. Nu gäller det inte längre att slå, blockera, sparka, skjuta. Ethan har lärt sig att använda sin vänstra näve samt att springa in i sina fiender med armbågen före, kasta föremålen han använder till vapen, nyttja alkohol som sin vapendragare och även avsluta sina brutala slagsmål med olika moment av avrättning. Duktig pojke.

Såklart tillför det nya systemet en hel del våld till serien och jag kan nog säga att om man är av den mer finkänsliga typen var Condemned aldrig något för dig. Inte ens föregångaren.
Faktum är att spele ryker av ondska. There I said it, rakt igenom. Det handlar inte bara om hur man våldför sig på de stackars narkomanerna, de ville kanske bara dra igenom ett oskyldigt barslagsmål? Det handlar väldigt mycket om hur Ethan behandlar sig själv, folk runtomkring honom och hur fienden har påverkats av sin omgivning. Alla människor man möter är minst sagt på något vis deformerade. Är det inte utseendemässigt så kan man lita på att de är nervvrak som inget hellre vill än att slå in din skalle. Faktum är att de njuter av att lura bakom nästan osynliga hörn med tanke på hur lite man nu ser då ficklampan har en mystisk förmåga att inte kunna lysa upp mer än fem meter framför en.

Ibland kan det hela bli för mycket helt enkelt, för mörkt och för rått. Människor är deformerade, dockor som exploderar. Flickor klädda i sexistiska klänningar samt med sågklingor fästa på pinnar med ett mönster målat på dem som liknar en slickepinne? För att inte tala om när man träffar Serial Killer X. När man beskådar hur uteliggare behandlas. Det blir till slut en aning av en överdos.

Men det kan man leva med om man känner för ett kul spel vars strider är så extremt brutalt roliga!

Fortsättningsvis måste jag tyvärr medge att jag föredrar den här versionen av Ethan Thomas bättre. Inte för att han är mer "macho" eller svär som en orkan i en rappares mun, utan för hur hårt han faktiskt tagit sina upplevelser från förra delen vilket visar på en stark karaktär på sin brant utför. För hur han lyckas hålla sig samman nog för ännu ett äventyr och för hur han visar sig vara starkare än vad han själv vet om.
De övriga karaktärerna är ganska småsjaskiga, klichéaktiga och macho. Den "typiske" aggressive soldaten, en polis som inser sina misstag och hjälper dig, en kvinna som står vid din sida genom hela spelet... Den ende som är värd att nämna är Ethans chef som inte riktigt förstår själv vad han nästlat sig in i men som är fullt medveten över sina misstag och är därför väldigt intressant när han väl omvänds av en väldigt frustrerad Ethan.

Självaste mordutredningarna är bättre, men inte mycket. I ettan kunde man bara trycka på en knapp och få motivet klart vid en viss punkt, that's it. Här måste man nästan gissa sig fram, inte alltid då det är uppenbart vilket verktyg som skall användas vi vilken scen. Men man bedöms för hur man samlar in bevis, detta kan verka väldigt frustrerande. Jo det stämmer. Det fanns tillfällen då jag verkligen inte orkade kriticeras för vad jag hade gjort utan bara ville veta mer av storyn.

För att summmera. Jag älskade Condemned: Criminal Origins för sin fantastiska story och för skådespelarna samt deras tolkningar kring händelserna. Condemned 2: Bloodshoot har en bra story men man saknar verkligen de delarna man var helt häpen över hur bra spelet faktiskt var. Jag blev aldrig skrämd, genom hela tvåan. Aldrig, det är ett minus. Jag blev inte heller chockad mer än en gång av storyn. Eftersom jag älskar böcker brukar jag favorisera spel med liknande karaktär. Där faller Condemed 2.

82%

Condemned 2 var kort sagt mer av det goda. Men för lite av storyn tyvärr. Fortfarande ett väldigt bra spel!

Och nej, Ethan blir inte supermäktig i slutet och skjuter enorma strålar från alla håll och kanter. Han har bara en miniförmåga som knappast är användbar. Det stör inte spelet alls.