Condemned: Criminal Origins

Jag har nu efter några dagars tid spelat igenom Condemned: Criminal Origins.

Efter ett tips från butikschefen på Game i Lund köpte jag spelet till min 360 trots att jag var väldigt skeptisk då jag faktiskt hade spelat det på PC men efter en bit in på första banan besviket avinstallerat det samt raderat det för gott från min hårddisk.

Nu när det faktiskt handlade om mina pengar och inte en piratkopia var jag tvungen att ge det en andra chans.

...Wow!

Väl in på andra banan hade man lärt sig hur man skulle hantera vapen och efter ett tag till började karaktärer och storyn smidigt dras samman i ett jämnt och stadigt flöde. Faktum att man hade en handkontroll till sin arsenal förbättrade även upplevelsen då spelet trots allt var menat för xbox.

Condemned är menat för den som vill se sig själv utmanad till den milda grad då det varken är ett lätt spel eller speciellt trevligt. Nej, det krävdes tid för mig att bortse från hur groteskt och mörkt spelet var, men som med alla skräckspel finner man en viss njutning till slut efter att ha blivit avtrubbad med hjälp av en mängder lik, deformerade fiender, mordscener etc.

Spelets story är bland de coolaste man får söka efter inom kriminalavdelningen, för att finna liknande måste en nästan ta och slå upp en Dean Koontz bok eller även Stephen King för att förstå kvalitén bakom. Genialiskt hur Monolith lyckas välva samman en så klichéartad början till ett så majestätiskt och groteskt slut. Om sanningen skall fram var jag så chockad att jag kom på mig själv efter att ha spenderat för många timmar vid tv:n.

Karaktärerna är till början väldigt torftiga. Huvudrollen spelas av en inte för intressant agent som blir ditsatt för mordet på två av sina arbetarkollegor (typiskt?) efter att han skådar mördaren skjuta dem med sitt eget handvapen. För att bevisa sin oskuld måste han sätta efter mördaren och få fram bevis nog för att visa världen vilket offerlamm han är. Känns igen?

Det som är bra är hur storyn lyckas spinna vidare utan att tråka ut mig med för mycket strunt eller för lite detaljer. Det är fantastiskt hur de lyckas utveckla agenten till en mer paranoid, psykotisk för att inte säga aggressiv människa. Mycket välgjort!

Den andra personen som agenten kommunicerar med är direkt närvarande i spelet vid ett tillfälle. Resterande tid spenderar hon vid ett kontor talandes i telefon med vår kära protagonist för att hjälpa honom utreda mordplatser och spår som kan leda till trevliga tillhåll med ännu mer avskum som bara väntar på att skapa bråk. Vilket innebär att man i princip är ensam hela tiden.

För ensam är man, det är jag och mörkret som man efter hand lär sig att manipulera till sitt egna lilla vapen. I slutändan är det inte mörkret som skrämmer dig, inte liken och inte blodet på väggarna. Det är faktum att du befinner dig i ett rum som kanske är lite för tyst, eller att du faktiskt inte bryr dig för du har blivit så pass avtrubbad att du förväntar dig en fiende bakom varje hörn... Och älskar tanken av det!

Spelet är av den sylvassaste skräck, det lyckas att sparka ner Silent Hill med huvudet före på alla håll och kanter. För i Condemned, handlar det inte om abnormala händelser... Till viss del, utan om människor som blivit paranoida eller totalt schizofrena. Fienderna är deformerade, men med vilje. Allt som man beskådar är folk som förlorat kontrollen över vad som är verkligt och vad som är fantasi att de själva har slitit loss bitar av sina egna ansikten eller liknande och till slut blivit det de är när de blir nedslagna av min mäktiga yxa.

Condemned är ett linjärt spel som lägger all sin kraft till att skrämma spelaren, men även berätta en så smidigt sammanvälvd story. Om man inte klarar av blod eller värre saker är spelet defintivt inget man borde pröva på. Jag tvivlar att jag kommer tänka normalt i någon vecka efter den här upplevelsen. Men om man känner att Silent Hill bara var en vindpust (en väldigt bra sådan) skall man givetvis pröva på Condemned.

Vad kan man klaga på? Bristerna? Vem bryr sig! Alla brister som framstår i spelet blir lätt nedtrampade av dess brilljans. Faktum är att jag skulle kunna placera det här spelet på min top-10 av mina bästa spel genom tiderna. Allt jag vet nu är att jag är lycklig över allt jag fått uppleva och att det finns en uppföljare därute! Soon...

94% <3