Fable II

Fable II, rollspelet som skulle äga alla andra rollspel på marknaden... i alla fall enligt det där fyllot på stan. Hur blev det nu med den saken?

Du börjar äventyret genom att välja att spela som antingen manlig eller kvinlig karaktär. Jag valde naturligtvis att spela som snubbe. Tyvärr kan du ej designa ansiktet. Big deal kan tyckas, om det inte vore för faktumet att huvudkaraktären ser ut som en arg Kenny Jönsson på anabola. Vidare kan nämnas att du i Fable II kan göra både goda och onda gärningar. Detta förändrar bl.a utseendet. Konstigt nog får man glödande blåa strimmor i ansiktet om du är god, vilket endast resulterar i att man ser ond ut. Korkat.

Fable II är ett rollspel, och man får precis vad man förväntar sig. Några goda överraskningar väntar dock på vägen. Bl.a när det gäller en aspekt som plågar alla andra rollspel jag kommit i kontakt med. Jag talar om hur du, efter att ha plockat på dig en massa föremål, alltid tvingas spendera en jävla massa tid på att rensa bort det onödiga. Detta var extra jobbigt i Mass Effect, där man satt och rensade bort vapenuppgraderingar hela tiden. I Fable II finner man aldrig behov att göra något sådant, mycket tack vare att föremålen inte är för många, samtidigt som de är sorterade i många kategorier under pausmenyn. Du slipper alltså scrolla i timmar för att hitta det du söker.

Något som även imponerar är fightingen, som utan att vara för avancerad ändå lyckas med bedriften bjuda på några riktigt coola moves och kameravinklar. Något som förvånade mig var att bössor och pistoler finns med i spelet. Dessa är dock lite halvkassa att sköta, och att peppra ner fienderna innan du anfaller ger inte så stor fördel. Du kan även använda magi. Tyvärr känns detta rätt värdelöst, då det tar en jävla massa tid att ladda sina spells, trots att du har spenderat en hel del XP på dem. Kasst, och man lär mestadels använta svärd under sina fighter.

Designen på omgivningen och karaktärerna är helt suverän, och varenda skog och by har sin egna stil och känsla. Designen är dock inte alltid på topp. I nedre vänsta hörnet har du ett snabbvalskors, som snabbt låter dig komma åt dina sociala uttryck som låter dig interagera med andra. Tyvärr är den helt störd, och byter symboler hela tiden. Det är lätt hänt att man råkar förolämpa någon, bara för att skiten bytte symbol precis innan man tryckte. Det går dock att välja bland gester på annat sätt utan problem, det tar bara lite extra tid.

För att fortsätta på samma spår så är boarden som poppar upp på toppen av skärmen för att göra dig uppmärksam om vissa händelser förbannat ful, och tar upp en massa plats. Dessutom är den svår att bli av med ibland. Kartan i spelet är nästan obefintlig. Den finns bara i pausmenyn, och täcker bara det lilla område du befinner dig i. Detta gör att du har noll koll över hur spelvärden egentligen ser ut, och det är svårt att avgöra om du befinner dig i norr eller söder. Dessutom är kartan svår att tyda, vilket gör att man aldrig använder den. Slutligen så är pausmenyn lite seg, och spelet fryser lite varje gång man pausar/köper något.

Nu till AI:n, som kan påstås vara urkass. Vad du gör i världen påverkar hur folk tycker om dig, och du kan även gå fram till dem och bl.a dansa eller skrika åt dem för att påverka deras syn på dig. Detta kan vara både kul och korkat. Korkat för att några lustiga danser kan få din värsta fiende att gilla dig. Det som riktigt suger men AI:n är dock hur folk beter sig i övrigt. De vägrar lämna en ifred! De samlas kring en, och fjäskar vilt. Det värsta är dock att man inte ens får vara ifred i sitt eget hem. Även om du lyckas smyga in obemärkt så kommer någon garanterat att stövla in genom dörren inom loppet av en minut. Irriterande, minst sagt, vilket förstör halva grejen med husägande.

Det gyllene spåret som går längs marken och guidar dig dit du vill är praktiskt, om än långt ifrån perfekt. Ibland sänder det dig åt ett håll, för att sedan ändra sig och gå åt andra hållet. Hunden i spelet är ovanligt korkad, t.o.m. för att vara en hund, och den är synnerligen värdelös under fighter. Den ska kunna attackera fiender, men det gör den typ aldrig. Det finns alltså många dumma småsaker man kan störa sig på i Fable II, vilket gör att spelet kan kännas lite ofärdigt, trots att det aldrig buggar sig. Oslipat är ordet.

Storyn är väldigt bra, även om de flesta karaktärer känns halvt ointressanta. Den mystiska käringen känns för övrigt som snodd direkt från KotOR II, vars egen mystiska käring har likadant utseende, beteende och röst. Jag tror allvarligt talat att hon som står bakom rösten är den samme som dubbade hon i KotOR. Det tog mig 25h att klara ut main storyn i Fable II, och även en hel del annat. Gissningsvis finns det 15h extra att plocka. Dessutom kan det bara en idé att spela om spelet, eftersom att vara ond eller god är två helt skilda upplevelser. Så hållbarheten är rätt bra, även om jag hade hoppats på lite mer innehåll.

Fable II är inte det toppspelet det kanske skulle ha varit, men det är helt klart ett spel som måste upplevas. Något som är viktigt att nämna är faktumet att spelet aldrig känns direkt tråkigt. Inte ens transportsträckorna uttråkar. Även det är något nytt för rollspelsgenren...

+ Designen
+ Fightingen
+ Musiken/röstskådespeleriet
+ Storyn
+ Ganska roliga/varierade quests

- Den Artificiella Intelligensen
- Spells tar frö lång tid att ladda
- Eldvapen är småtrista
- Många små irritationsmoment
- En arg Kenny Jönsson på anabola

Totalbetyg:
En ytterst svag 9:a