Turning Point: Fall of Liberty

Turning Point: Fall of Liberty - Xbox 360

Zeppelinare svävar ovanför marken och skrikande tyskar kastar granater på dig. Vita huset brinner och nazistflaggorna tycks befinna sig överallt. Allt är åt helvete och det är Winston Churchills fel - dags att städa upp bland problemen, med andra ord.

Tidpunkten är 1950-talet och Hitler har lyckats erövra hela USA, och större delen av Europa. Mitt i smeten finns du, ditt namn är Carson och du är en bilmekaniker som vill banka nazister och bränna stjärten. Motståndsrörelsen mot invasionen behöver all hjälp de kan få, och snart får du även en hel arsenal av vapen att förlita dig på. Grattis. Nu återstår bara att rädda världen.

Det börjar inte särskilt bra. Inte särskilt bra alls. Jag får i uppdrag att rädda mitt eget skinn från en våldsam attack mot New York, och samtidigt i förbifarten smiska några tyskar, för att sedan hoppa på ett lastbilsflak och fly från stridernas centralpunkt. Jag gäspar.

Andra banan är något bättre - med undantag för några riktigt malplacerade bombdesarmeringar - men Spark Unlimited har ännu inte lyckats fånga mitt intresse. För det första är Turning Point: Fall of Liberty ett oerhört stelt spektakel, rent spelmässigt. Fienderna rör sig styltigt, kastar granater på extrema avstånd och springer i Slow-Motion när det vankas fara. Grafiken är ful och detaljfattig, och man finner sig gång på gång väntandes på att vissa texturer ska ploppa fram; något som sedan aldrig händer.

Utvecklarna har dessutom tyckt att man som spelare kan utstå mängder av stygga buggar, som hela tiden irriterar och drar ner illusionen av en värld i fara. Jag fastnar i mina allierade soldater, mitt vapen försvinner ur tomma intet, fiender flyger upp i luften för att aldrig komma tillbaka eller för att fastna två meter ovanför markytan, för att inte tala om tyskar som förvandlas till vandrande vålnader och blir immuna mot bly.
Men om man kan bortse från alla tekniska missar som Turning Point innehåller, och ger det en chans, kommer man att märka att man faktiskt vänjer sig vid spelbarheten och att spelet efter sin sega start växer och slutar som ett godkänt hantverk.

När man väl har tagit sig ut ur New York och styrt kosan mot Washington DC, bjuder Spark Unlimited på en hel del underhållande scenarion, och lyckas att engagera ända fram till slutet. Du får rädda USA:s president från Hitlers hårda grepp och skjuta dig ut ur Vita Huset, desarmera en atombomb, samt dela ut stryk ombord på en zeppelinare. Den första timmen är som sagt seg och ointressant, men sedan drar det igång, om än aldrig i kategorin mästerverk. Kampanjen består av tre akter, och är inte överdrivet lång, men det finns någon form av tilltugg i de upplåsbara koderna som kommer att få dig som gärna vill skjuta raketstrutar i ansiktet på dina fiender med oändlig ammunition att tjuta av lycka.

Sammantaget är Turning Point ett fult, ganska opersonligt äventyr med många uppenbara brister och tekniska missar som verkligen förstör, men trots det, och trots en seg start, lyckas ändå Spark Unlimited i slutändan skapa ett godkänt actionäventyr med ett intressant koncept.

Något mer än så blir det aldrig, men om du gillar grundidén och älskar att fylla korkade tyskar med giftigt bly på löpande band, kommer du att finna någon sorts underhållning i Turning Point. Men alla alltför uppenbara brister gör att jag ändå inte kan rekommendera detta till någon. Detta är en ytterst medioker actiontitel, men med det sagt är det trots allt inte helt utan förtjänster. De negativa sidorna går dock inte att undgå.