Top Spin 3

Top Spin 3 är den ultimata tennissimulatorn. Tempot är segt, slagen realistiska, och grusbanorna grusiga. Det har talats om att spelet skulle vara oerhört svårt, men det är det absolut inte. Visst krävs det en viss timing när man slår bollen, eftersom man skall släppa skottknappen precis innan bollen når en. Detta är dock inte svårare än att slå en bra straff i valfritt fotbollsspel.

Jag inledde mitt spelande med karriärläget. Som vanligt skapar man sin egen spelare, för att sedan utveckla honom till en blivande världsetta. Modelleringen av ansikten är dock sällsynt misslyckad i Top Spin 3. Det är svårt att göra ett ansikte som ser mänskligt ut, och när jag försökte göra en kopia av mig själv så blev resultatet en känd, amerikansk TV-personlighet i stället. När jag insåg detta så ändrade jag hårfrisyr, hårfärg, och resultatet ser ni längst ner. Vem liknar det?

Att få fram en någorlunda realistisk bild av sig själv är alltså out of the question, och man kan fråga sig varför de ensivas med att hårfärg och ögonbrynsfärg måste vara likadan. Vem fan har superblonda ögonbryn liksom? I karriärläget utvecklar man sin spelare med det gamla XP-systemet. Helkasst egentligen.

Till att börja med så tjänar du noll XP om du förlorar en match. Så du är tvungen att vinna för att bli bättre. Och så är XP naturligtvis utjatat vid det här laget. Du kan lägga dina poäng på olika egenskaper, tex forehand, backhand, servereturer eller volleyskott. Varför inte göra så att man blir bättre under match, och om du servar bra blir din serve bättre, om du slår mycket forehand blir din forehand bättre, om du koncentrerar dig på hårda slag blir din kraft bättre. Det skulle göra spelet så himla mycket härligare. I stället har man alltså valt XP-systemet, och det känns som att hela karriärläget går ut på att vinna matcher för höja sin spelares stats. Heltrist.

Och varför inte göra det mer engagerande? Som det är nu så spelar man tävling efter tävling. De känns alla likadana, och vad är vitsen med att vinna Roland Garros, när den ändå inte känns större än nån skitturnering i Rom? Och varför, varför är man alltid garanterad en plats i varenda turnering. Gör som i Top Spin 2, låt mig kvala, på bekostnad av att man missar en annan tävling! Och för helvete, varför kan man inte spela David Cup-liknande landskamper längre?! Till råga på allt så finns inte dubbelspel alls tillgängligt i karriärläget.

Det finns ett 20-tal licensierade spelare, vilket är fullständigt värdelöst i ett tennisspel. FIFA har 10,000. Vad hindrar Top Spin från att ha åtminstone en hundradel av den siffran? Jag skulle tro att ren jävla lathet ligger bakom, även om budget skulle kunna spela in.

Det är helt enkelt heldött att lira karriär. Man finner ingen större motivering liksom. Inte ens att bli världsetta (bäst i världen för fan) berör mig på något vis. Jag vinner en stor turnering, utan att ens få se min egen prisutdelning, och när jag är tillbaka i menyn så är jag etta på rankingen. Jaha?! That's it?! Gör något för helvete, släng in nån tidningsrubrik, låt min manager (om jag nu hade någon) ringa och gratulera mig! Som det är nu så är karriärläget uselt, och det enda som driver mig är Gamerscoren som jag vet ligger där nånstans i slutet.

Ändå så finner jag mig bara lira karriär. Man kan undra varför. Svaret ligger i att det naturligtvis, trots sina svagheter, är mer engagerande än att lira exhibitionmatcher eller simpla turneringar.

Men efter sådan grov kritik, vad är det då som motiverar ett så "högt" betyg? Jag har spelat tennis några hundra timmar i mitt liv, sett ett antal matcher, och jag måste säga att Top Spin 3 kommer ruskigt nära riktig tennis. Du kan inte bara kuta runt och slå, som i Virtua Tennis. Här krävs lite timing, lite positionering, lite finess. Det känns som tennis, det ser ut som tennis. Det är segt som tennis. Precis som det ska va.

Spelet på plan är grovt förbättrat jämfört med Top Spin 2. Föregångarens absolut största problem låg i att det var näst intill omöjligt att slå ett vinnande slag bakom motståndaren. Man var tvungen att slå höger, vänster, höger, vänster, för att så småningom få honom så långt ut på sidan och ur balans så att han omöjligt skulle nå ett sista slag åt höger. Förutom att det kändes enformigt så var det dumt, för vem fan spelar tennis på det viset?

I Top Spin 3 kan man tack och lov slå bollen bakom motståndaren. Om han inleder en förflyttning åt höger längs baslinjen så kan man i stället slå bollen åt vänster, och var slaget bra så kanske han inte hinner ändra riktning i tid. Precis som i riktig tennis. Bara den biten gör själva spelet så himla mycket bättre!

Dessutom är nu nätspelet bättre. Det är lättare att slå boll vid nätet, och nu kan man till och med smasha då och då. Nätspel är dock knappast perfekt. Den halverade sträckan bollen färdas gör att det blir svårt att reagera i tid, och manövereringen av spelaren är inte tillräckligt tight för nätspel. Dessutom blir alla slag (förutom smashar) svaga vid nät, eftersom hårda slag kräver att man står och laddar, något man knappast har tid för när man står där framme. Då är det extra synd att motståndarna är så djävulskt bra på att stå där framme och lira volley. Varför han och inte jag, liksom. Men trots det, bättre nätspel än förut. Dubbelspelet är för resten också en del som ryckt upp sig.

Den Artificiella Intelligensen i ett tennisspel är väl något som är oerhört svårt att misslyckas med, och det har man inte gjort här heller. En sak som dock är synd är spelarnas förutsägbara formkurva under match. De inleder alltid svagt, med framför allt kassa servegem. I andra set blir de dock helt plötsligt mycket bättre, och servar som kungar. Kan de inte för en gångs skull spela bra i inledningen av en match i stället, bara för att man ska få lite variation?

Trots grov kritik mot framför allt karriärläget så är Top Spin 3 ett bra spel. Detta tack vare härlig spelmekanik. Matcher kan lätt bli trista, och det är ofta hänt att en halvtimmas spelande kan bli näst intill plågosamt, men skulden ligger inte i spelet på plan. Vet man att man har femtio likadana matcher framför sig när denna är slut så är det helt enkelt svårt att känna sig motiverad.

Top Spin 3 är ett spel som skall avnjutas lite i taget, helst under sommaren, allra helst precis innan man själv ska ut och nöta grus i verkligheten. Så har du en racket i garderoben, är månaden juni, och hittar du Top Spin 3 i REA-hyllan för 149kr... köp!

Kontroll
Sjukt grymt baslinjespel med tunga skott och härliga överskruvar varvas med rätt bra nätspel. 8/10

Grafik
Allt förutom planen och spelarna är sjukt lågupplöst och fult. Molnskuggorna som rör sig över gruset under match ser dock bra ut. Menyerna är snygga. Grafiken är bättre än i tvåan. 5/10

Ljud
Publiken är för tyst under match, och efter match applåderar de oregelbundet. Musiken i startmenyn är mycket bra, men låtarna under karriärläget hjärntvättar mig. Nästa gång jag hör "paper bags and plastic cards" slår jag sönder konsolen, jag lovar. 4/10

Hållbarhet
Karriärläget är långt, men sjukt enformigt. Onlinespel finns, men jag har ej testat det. Uppskattningsvis kan man lira Top Spin 3 i högst 20h innan man tröttnar. 6/10

Gamerscore
Allt för mycket vikt läggs på onlineturneringar. Man kan dock få några hundra genom att lira tre-fyra säsonger karriär. De flesta Achievements är lite smådryga. 5/10

Nedan: Vem kan detta vara? Föreställ er honom med glasögon...