Svenska
MEDLEMSRECENSION

Chrono Trigger DS

Skrivet av: NuYu   2009-03-01

Så du står där och tittar, som så många gånger tidigare. Som den gången då hon gick upp i rök; sögs genom tiden och försvann, likt vattendroppen i det stora havet. Alltid försenat var ditt handlande, men det kan ändras. Måste ändras. För på skärmen står datumet skrivet, och världen går under. Du tittar på, och bestämmer dig. Likt vattnet rinner skall du simma genom själva tidevarvet, förhindra det som inte får äga rum. Vad är alternativet, en fruktlös jord där enda boten är sömn i kapsel? Fast dessa stillar ingen hunger.

En ny dag, en ny era, men samma mästerverk. Jag spelade aldrig originalet, men inte hindrar detta mig från att hålla med om ovan nämnda ord. Och ni har förstås redan kikat på betyget. Fast, vad spelar detta för roll då vi kan färdas genom tiderna? Gå tillbaka, gör om och glöm de enkla siffrorna. Gör som Crono och de andra; förändra. Och då du förändrat, visst är ingenting som förr? Visst vänder hela världsalltet utseende, enbart på grund av ditt handlande? Och visst bör du spela Chrono Trigger? Ja, och jag skall berätta varför.

Kan hända att jag läst alla Akira Toriyamas Dragon Ball böcker mer än två gånger, men jag är faktiskt inget fan av hans tecknarstil. Så till en början var jag aningen skeptiskt till de tecknade mellansekvenserna och karaktärernas visningsbilder. Men detta gick över rätt fort, för alla omgivningar och sprites har ju den där korniga, färggranna och trots allt dystra pixelstilen, som på en gång fick mig att smälta. Kanske är det för att jag påminns om Golden Sun, något som fick min hjärna att omgående börja jämföra. Och att jämföra med Golden Sun, ettan då, är inget dåligt. Faktum är att det är grymt bra. Men samtidigt är det lite tråkigt. Jag saknade snabbt förmågan att läsa tankar och de intressanta dialoger som följer med detta, och stridssystemet kändes till en början lite konstigt, allt detta till följd av mina jämförelser. Fast så fort jag kommit in en bit i spelet; slagits mot några bossar och beskådat den ena omvälvande händelsen efter den andra, då försvann mina jämförelser. Chrono Trigger blev enbart Chrono Trigger; mer eller mindre unikt.

Så stridssystemet fick fart. Utan större övergångar mellan strid och utforskande flyter hela spelet på i ett jämnt tempo, med Final Fastasy:s aktiva stridssystem som grund. Skillnaden är ju självklart att här inte finns några slumpmässiga strider, utan nästan alla fiender finns att skåda och således även undvika. För det mesta. Det finns förstås punkter där man inte kan undvika strider, och att ta sig ur en strid är inte så enkelt. Detta är förstås det enda negativa med hela systemet.

Utöver detta består gruppen som man kontrollerar av enbart tre karaktärer, något som är ytterst smidigt. Det skapar inte enbart ett underbart flyt och strategiska val, utan man tvingas även tampas med mer personliga dilemman. Varje karaktär har sina egenskaper, attacker och personlighet. Vissa saker blir annorlunda med en annan vid din sida, så det gäller att välja försiktigt. Alternativet vet alla redan.

Jag har tagit upp en negativ sak, och då kan jag lika gärna ta upp nästa också. Styrningen är bra, men i vissa trängre områden eller omkring andra karaktärer kan det bli svårt att komma fram. Man får försöka åla sig fram likt en orm för att över huvud taget komma någonstans, men helt plötsligt visar det sig att man varit något förhastad i att trycka in spring-knappen, och att släppa på den nästan omedelbart löste problemet. Men det är fortfarande en miss.

Jag ska inte gnälla mer, utan istället börja prisa. Grafiken har jag redan nämnt hur underbar den är, därför tänker jag ta upp musiken. Över hela spelet, likt en hinna, ligger en melankolisk stämning där var och varannan ton tycks tala om hur världen slutligen skall gå under. Med dessa klanger sjunker jag ned och vill inte gå upp, jag drunknar i Crono's dystra värld. Fast, det blir aldrig jobbigt. Färgerna talar om hopp, människorna likaså och de varvar de dystra melodierna med glada. Och inte bara melodierna får en på glatt humör, också dialogen gör detta. Jag kom på mig själv med att skratta högt flertalet gånger, något som inte händer ofta. Spelet driver med sig själv, med spel i allmänhet och med spelaren själv. Dessutom kör den på en väldigt effektiv igenkänningsfaktor. Dessutom, den inte enbart driver och skojar, den får spelaren att fundera. Kring livet, de möjliga valen och den position man åtagit sig i och med sitt spelande. Det är inte ofta man får känna sig nedslagen, upplyft och viktig på samma gång, men det är åtminstone detta Chrono Trigger gör.

Det som återstår är egentligen bara utmaningen och längden. Jag skulle säga att lagom definierar allt detta. Det är inte för svårt, inte för lätt och det är lagom långt. Spelet ligger, vid första genomspelningen, runt trettio timmar, men till skillnad från Golden Sun: The Lost Age, tvåan alltså, behåller storyn hela tiden sin vassa udd. Faktum är att storyn är kärnan i hela spelet; anledningen till att fortsätta förutom själva njutningen spelet ger, och de har lyckats ytterst bra med att hela tiden hålla den fräsch. Trots det ena sidouppdraget efter det andra känns det aldrig som om man kommer ifrån anledningen till förändring, utan hela tiden ligger bilden av världens undergång klistrat på näthinnan. Dock kan jag tillägga att spelet är storybaserat, vilket betyder att det inte finns extremt mycket att göra utanför storyn. Men detta är ju inte anledningen till att spela det heller, för med tretton olika slut och de intressanta förändringar som skapas med det egna valet finns det alltid en anledning att återvända.

Och detta är precis vad jag gjorde; återvände. Så fort jag avslutat den första delen påbörjades nästa, ty min hunger efter att se nästa slut, nästa vändning och nästa konsekvens, följd av de underbara melodierna och den korniga pixelgrafiken var alltför stor. Dessutom bjuds jag på ett och annat gott skratt, vilket jag inte säger nej till. Fast med tanke på att jag har runt trettio spel hemma som inte avklarats eller ens påbörjats, och jag trots detta väljer att spela om Chrono Trigger, så är nog det bästa betyg ett spel kan få. Åtminstone av mig.

Plus:
Underbar pixelgrafik, übergrym musik, fantastiskt stridssystem, grymt tempo, bra strategiska moment, spännande och engagerande story, kraftfulla och känslosamma händelser, bra dialog, klockren humor, stort omspelningsvärde, lagom långt och rimlig utmaning.

Minus:
Smärre problem med stridssystemet, svårigheter att röra sig på trånga ställen.


95 %

Samlat betyg: 9.7/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10