Mirror's Edge

Svenska DICE har jobbat på ett unikt spel i ett par år och nu är det äntligen här, men är alla unika saker bra?

I "Mirror's Edge" så får man spela som tjejen Faith. Faith bor i en stad som är under kontroll av staten, ungefär som George Orwells "1984". Hon är en såkallad "runner". Runners uppdrag är att föra information runt i staden som inte staten vill att folk ska få tag på. Dessa runners rör sig på hustak, springandes, hoppandes och klättrandes. Handlingen tar vid en dag då Faiths syster blir anklagad för mord på en högt uppsatt man. Nu måste Faith rentvå hennes systers namn, leta rätt på den riktiga mördaren och klara sig förbi alla poliser som försöker stoppa henne.

"Mirror's Edge" spelas ur ett förstapersonsläge, men det är inget FPS. Man kan mer kalla det som ett plattforms spel i förstapersonsvinkel. Man kan få tag på vapen, men man kan endast få tag på dem då man själ dem från fiender. Men just strids-delen i "Mirror's Edge" är ganska så svag, man känner inte att man har någon bra kontroll på vapnets sikte och man känner även att knytnävarna är ojämna.

Det stora pluset med "Mirror's Edge" är grafiken. Användandet av alla färger är helt fantastiskt utfört. Varje färg definieras i "Mirror's Edge". Kontrollen är jämn, men liknar lite "Assassin's Creed". I början av spelet så är kontrollen lite bökig, men sedan väldigt lätt. Man behöver nästan bara veta vart man ska hoppa och inte hur man hoppar. Det blir lite för lätt.

"Mirror's Edge" har något unikt och speciellt. I sina bästa stunder är detta en liten revolution inom plattforms-genren. I sina värsta så är det ett mediokert FPS. Trots allt så är "Mirror's Edge" ett bra spel.