Ratchet & Clank: Tools of Destruction

Det första Ratchet & Clank till PS3 samt det överhuvudtaget första Ratchet & Clank spelet jag testat. Hur bra är det och kan det mäta sig med Nintendos plattformspel?

För att snabbt svara på frågan så säger jag nej. Det här är inget som kan mäta sig med exempelvis Super Mario spelen, där den senaste delen släpptes under samma år som Ratchet & Clank: Tools Of Destruction. Fast det säger ju ändå rätt mycket när jag jämför det med det ett av dem bästa plattformspelen någonsin. Ratchet & Clank till PS3 är ett bra spel och det är egentligen orättvist att jämföra Insomniac spel med Nintendo spel där det sistnämnda är ett mycket större företag med fler resurser.

Insomniac som alltså gjort spelet har tidigare även släppt en annan PS3 titel vid namnet Resistance: Fall Of Men. Det där var väl ett okej spel för sin tid men numera är det ganska ospelbart pga alla brister. Tur att det här är ganska mycket skojigare och det känns direkt mer genomarbetat.

Ratchet & Clank: Tools Of Destruction hör till plattforms genren, men egentligen borde klassas som ett actionplattform spel. Genom hela spelet är det mycket action med vissa plattform inslag. Fast det kanske Ratchet & Clank serien blivit känd för så det är nog förmodligen inget man ändrar på.

Ratchet tillhör ett folkslag kallat Lombax, han är den sista som är kvar och måste därför utrotas. I alla fall är det Tachyons mål. Tachyon är den värsta fienden i galaxen, en ganska ful fiende, men ändå med så skön humor. Detta kan inte Ratchet tillåta hända och tillsammans har han sin gode vän Clank som hjälper Ratchet genom äventyrets gång. Clank som det berättas om en del har blivit "vän" med de små aliens vid namnet Zonier. Dessa zonier hjälper Clank när Ratchet inte är på plats eller när han inte kan komma åt ett visst ställe så får man styra Clank med viss hjälp av dessa zonier.
Jag tycker inte handlingen är särskilt tilltalande, även om den berättas med svensk röst.

Spelet är snyggt med en del vackra ljuseffekter även om dem är få. Det är klart snyggare än Insomniacs Resistance men ändå inte fullt så snyggt som jag hade hoppats på. Jag läste recensioner på nätet om detta spel innan jag köpte det. Alla var överens, detta är ett riktigt snyggt spel. Det tycker jag inte, det ser bra ut, jag klagar inte för mycket men ändå är det inget som är jätte imponerande. Ratchet karaktären är riktigt vackert detaljerad och likt väl är alla banor (det finns 20 sådana) klart detaljerade med massvis av olika saker som man kan krossa sönder med olika vapen. Många banor liknar varandra lite väl mycket för sitt eget bästa vilket tenderar att det kan bli lite tråkigt att ta sig igenom vissa banor. Det förekommer några intressanta banor där man styr Ratchets skepp som påminner om Star Fox och där man vid slutet av banan möter en boss som man måste krossa.

Kontrollen är det intressantaste med spelet eftersom spelet stödjer ganska mycket den rörelsekänsliga kontrollen. Och det är tur att det fungerar och det känns aldrig påklistrat och vill man inte använda det stänger man av den funktionen och istället bara använder den vänstra spaken under dessa tillfällen.
Det är smidigt att styra Ratchet och för det mesta gör han som jag vill. Knapparna är lätt tillgängliga bortsett från senare i spelet när man väl samlat på sig massvis med vapen (det finns en hel del) så tvingas man bläddra ganska mycket i snabbvalsmenyn för att komma åt rätt vapen. Men som tur "pausas" spelet så du kan inte ta någon skada när du väljer vapen. Vapen finns det som sagt gott om, favoriter är standard vapnet (en eldkastare) samt förhandlaren som skickar starka missiler. Köper vapen gör du hos vapenförsäljare med hjälp av muttrar som du får av döda fiender och krossade lådor. Dem flesta vapen kan uppgraderas hos försäljaren med hjälp av kristaller som du hittar i spelet. Du kommer även få styra en slags framtidscykel vid särskilda tillfällen där det krävs. Roligt och hyfsat inoativt säger jag!

Ljudmässigt känns det inte lika klockrent då musiken visserligen är helt okej, men ändå inget utöver det vanliga. Resistance hade ganska tråkigt soundtrack och även om musiken är bättre i Ratchet & Clank: Tools of Destruction är det ändå inget som kan mäta sig med Marios senaste soundtrack.
Det speciella med röstskådespeleriet är att det finns svenskt röstskådespeleri. Till en början var det bara fånigt och jag ville hitta något sätt att stänga av skiten och byta till engelska (man gör det tydligen genom att ändra på konsolens språk) men så här i efterhand är jag rätt så glad över att jag inte bytte språk. Det känns ganska passande med svenskt språk till denna typen av spel.

Spelet är ganska långt och håller i cirka 15 timmar. Det är roligt att spela Ratchet & Clank. Ända tills att dem tre sista banorna i princip bara består av renodlad action vilket jag inte förväntar mig av denna typen av spel. Plattformskänslan försvann där vilket är synd. Det finns inget multiplayerläge och onlineläge. Det enda som du låser upp efter att ha klarat Ratchet & Clank: Tools of Destruction är högre svårighetsgrad.

Jag rekommenderar det här spelet till dem som vill testa på något annorlunda. Med det menar jag att det knappt släpps några plattformspel numera och PS3 har väl ändå väldigt få av denna typ. Det är väldigt billigt då det blivit ett platinumspel och kan köpas på renodlade spelbutiker för cirka 200 kronor.

Plus: Långt och utmanande, massvis med vapen samt bra utnyttjande av Sixasis kontrollen.
Minus: Tråkig handling och icke nämnvärt soundtrack.

Testad version: PS3 (PAL)

Grafik: 7
Ljud: 6
Kontroll: 8
Hållbarhet: 7

Totalt: 7/10 = Ett bra spel helt enkelt!