Svenska
MEDLEMSRECENSION

Condemned: Criminal Origins

Condemned: Criminal Origins - Xbox 360

Monolith kan det här med skräck. De vet hur man bäst skapar en otäck och smutsig stämning och kryddar det hela med effektiva, välgjorda skräckelement. De kan konsten att skrämma spelaren helt enkelt, och även jag (som åtminstone själv brukar anse mig själv som hyfsat tuff inför otäcka skräckscener) har varit tvungen att både rycka till och slänga mig bakom soffan både en och två gånger under äventyrets gång i Monoliths våldsamma smisklunch Condemned: Criminal Origins.

Redan från start är det kusliga stämningen på plats. Miljöerna är ständigt kolsvarta, och när du väl lyser upp omgivningen med din (tämligen svaga) ficklampa får du oftast bevittna enorma, mörka blodpölar och sönderslitna förkolnade fläsklik. Condemned är med andra ord aldrig någon gullig historia, och innehåller definitivt inga rosa skuttande hästar eller mjuka, kramvänliga tygbjörnar.

Nej, istället lurar desperata, virussmittade uteliggare och andra otrevliga syner bakom varje hörn som sällan vill något annat än att banka ner dig till betonggolvet och förvandla dig till grov slarvsylta. I rollen som Ethan Thomas, skicklig kriminalpolis, tar man upp jakten på en mördare, kallad The Matchmaker, i en värld befolkad av ilskna uteliggare som vill slå dig, gärna med något hårt och spetsigt.

Efter att bevittnat en mordplats gjord av The Matchmaker själv, börjar kusligheterna hända, och sedan vägrar de släppa taget. Ethan tvingas sätta efter mördaren, samtidigt som han själv är jagad av sin egna organisation, misstänkt för två polismord som den verkliga mördaren i själva verket utfört. Storyn i Condemned berättas mestadels genom det bevismaterial spelaren finner i jakten på mördaren, såväl som ovanligt hemska syner som Ethan oturligt nog, eller kanske snarare turligt nog, tilldelats av... tja, Gud?

I övrigt verkar inte Gud stå vid Ethans sida (alls), då alla tänkbara och även otänkbara hemskheter drabbar honom mest hela tiden. Då är det tur att han åtminstone har en bred arsenal av tillhyggen att plocka upp vid behov när en bunt uteliggare planerar att attackera honom. Ethan kan använda alltifrån träplankor, järnrör, brandyxor, kofotar, skåpdörrar, samt hederliga skjutdon, såsom hagelbrakare, pistoler och kulsprutor. Men det primära i Condemned är närstridsvapnen, och striderna är både våldsamma, lättlärda och underhållande.

Intensiteten och närvarokänslan i närstriderna är fulländade, och känslan är brutalt supergrym, och kan jämföras med slagsmålen i The Chronicles of Riddick: Escape From Butcher Bay, med skillnaden att närstriderna här känns ännu mer brutala och framförallt mer smidiga och mer underhållande.

Blod kommer att skvätta i mängder, kroppar kommer att falla till marken, och otäcka händelser kommer att ske med jämna mellanrum, något som hela tiden bidrar till en osäker stämning och en engagerande, effektivt berättad story som hela tiden tvingar spelaren att vara på helspänn. Monolith har skapat det tveklöst mest våldsamma, smutsiga och mest otäcka spelet jag någonsin testat, och bjuder ständigt på läskiga situationer och oväntade (nervpirrande) vändningar i storyn.

Det absolut bästa i Condemned är hela känslan, stämningen i spelet. Besöket i den becksvarta dockaffären och vandringen i den (till synes) ödelagda gymnasieskolan är spelögonblick som kräver ett visst mått av mod för att ta sig igenom, och bjuder på oförglömliga skräckscener som både skrämmer och fascinerar.

Grafiken är även den av hög klass och bjuder på rikliga mängder (fin) smuts och blodiga slagsmål med arga smittade personer. Monolith har varit smarta i utformandet av Condemned, och att se att de verkligen vågat ta ut svängarna är mycket roligt.
Närstriderna är underbara, stämningen är den mest kusliga någonsin, handlingen är av mycket hög klass, och skulle utan tvekan kunna klara sig utmärkt som en solid skräckfilm, svårighetsgraden är väl placerad, äventyret är av precis rätt längd och ljudet är fantastiskt.

Trots avsaknad av ett multiplayerläge, är jag förälskad i Condemned, som är både originellt, skrämmande och oerhört välgjort. Det kvalar utan svårigheter in som det bästa skräckspel jag överhuvudtaget spelat och är ett underbart hantverk, på nästan alla sätt. Det Condemned gör, gör det riktigt bra, och även om spelet kunde ha bjudit på lite mer valfrihet och ett flerspelarläge, är detta ett rakt igenom superbt spel, som kommer att bjuda på en och annan droppa i byxan, och en hel del nagelbitande...
9/10

Medlemsrecensioner18
Samlat betyg: 8.6/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10